Sidor

2008-12-30

Läsåret 2008

Här är en liten genomgång av alla böcker jag har läst i år. Jag har delat in dem i några olika kategorier.

De allra bästa:

Tan Twan Eng - The gift of rain

En fin och gripande krigshistoria som utspelar sig i Malaysia under 2:a världskriget.

Patrick Rothfuss - The name of the wind

Riktigt bra fantasy. Jag läser faktiskt om den för tillfället, eftersom jag har köpt den (jag läste den på mobilen första gången).

Delphine De Vigan - No och jag
En näpen liten berättelse som man blir glad av.

Jean-Cristophe Grangé - I djävulens spår

Ruggig och spännande thriller, med många oväntade vändningar.

Léonora Miano - Nattens inre

Bland det hemskaste jag har läst, och jag har läst mycket hemskt. Men den var bra.

John Ajvide Lindqvist - Människohamn
Bättre än så här blir inte svensk litteratur.


Slöseri med lästid:

Stephenie Meyer - Eclipse, När jag hör ditt namn och Om jag kunde drömma

Helt enkelt inte särskilt bra. Men beroendeframkallande. Får väl se när jag har läst sista boken om det var värt besväret.

Scott Smith - The Ruins

Jag kan meddela att filmen dock är ännu sämre.

Kit Whitfield - Nattvakt
Jag är inte så intresserad av varulvar. Kanske för att jag gillar vargar och anser att av människan och vargen så är det människan som är den hemska.


Bra och läsvärt:

Naomi Novik - Hans majestäts drake och Svartkrut och eld
Trevlig fantasy. Bra underhållning men knappast stor litteratur.

Anna Gavalda - Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans

En perfekt liten novellsamling.

Céline Curiol - Utrop
En vacker men ibland lite förvirrande bok.

Gabrielle Wittkop - Nekrofilen
Bra och annorlunda, väldigt kort dock.

Gregory Maguire - Confessions of an Ugly Stepsister

En riktig "må bra" bok. Askungesagan ur styvsystrarnas synvinkel.

Gabrielle Wittkop - Barnahandlerskan

Hemskt innehåll, fantastiskt skrivet.

Ekaterina Sedia - The Secret History of Moscow
Mysig liten berättelse.

Marie Darrieussecq - Suggestioner
Handlar om en kvinna som sakta men säkert förvandlas till en sugga för att hon låter sig behandlas som en sådan.

Xiaolu Guo - A Concise Chinese-English Dictionary for Lovers
Rolig och originell.

Jim Butcher - Storm front

Bra underhållning, första delen i en lång serie. Extremt lättläst.

Nikita Lalwani - Gifted

Om en matematikbegåvad tjej som pressas hårt av sina föräldrar som vill att hon ska bli den yngste någonsin att komma in på universitetet.

Mark Haddon - Den besynnerliga händelsen med hunden om natten

Fin liten berättelse om en autistisk kille som utreder mordet på grannens hund.

Jasper Fforde - First among sequels
Bara för de som läst de fyra första böckerna. Fruktansvärt rolig, men också ganska vimsig.


Mjaha:

Alan Campbell - Scar Night
Bitvis bra och originell fantasy, men något av en besvikelse.

Arthur Machen - Drömmarnas berg
Språket är fantastiskt, men berättelsen är rätt seg

Claire Castillon - Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska

Inte lika bra som hennes förra novellsamling, Insekt.

Robert Holdstock - Ancient Echoes
Börjar bra men urartar rejält mot slutet.

HP Lovecraft - Pickmans modell och andra noveller
Jag gillar novellerna, men de var också rätt trista ibland.

Sara Gruen - Water for elephants
Smörigt och förutsägbart, men om man lägger intellektet åt sidan en stund så är den ganska underhållande.

Ariana Franklin - Dödens mästarinna
Första boken jag läste 2008. Hyfsad mordgåta, som förstörs av en totalt onödig romans.


Besvikelser:

Carina Burman - Hästen från Porten
Inte alls lika bra som de två första böckerna om Euthanasia.

Naomi Novik - Jadetronen
Segt och tråkigt. Värd att läsa ändå , eftersom tredje delen är bra.

Terry Pratchett - Making Money
Jag älskar ju Pratchett, men just den här boken var inte så värst bra. En blek upprepning av "Going Postal", som var mycket bra.

Jeanette Winterson - The Stone Gods
Hon är bra, för det mesta. Men science fiction ska hon nog inte ägna sig åt i fortsättningen. En författare ska inte ge sig på genrer de inte behärskar, eller inte ens gillar.

Ekaterina Sedia - The Alchemy of Stone
Kunde ha varit så mycket bättre.

2008-12-23

Skivtips

Efter mycket funderande och lyssnande kommer här min lista på det gångna årets 20 (förkortad till 5, augusti 2010) bästa skivor.

  • Man Man - Rabbit Habits
  • Amanda Palmer - Who Killed Amanda Palmer?
  • Destroyer - Trouble in Dreams
  • Devotchka - A Mad and Faithful Telling
  • My Brightest Diamond - A Thousand Sharks Teeth

2008-12-15

Tredje gången gillt!

Alla som känner mig vet att jag alltid ska göra tvärtemot. Så, eftersom jag alltid har fått höra att jag skulle passa som bibliotekarie, satsade jag först på att bli gymnasielärare. Började entusiastiskt plugga. Hoppade av efter två år. Sedan tyckte jag att det vore en bra idé att bli sjuksköterska. Hoppade av efter ett år.

Nu har jag kommit till viss insikt, som tur är eftersom jag är 30 och egentligen redan borde ha både utbildning och barn och bil. Insikten är att de där idioterna (föräldrar, syskon, vänner & arbetskamrater) kanske hade rätt. Jag borde bli bibliotekarie.

Så till våren påbörjar jag Högskolan i Borås distansutbildning till bibliotekarie. Den är på halvfart så det kommer att ta fyra år, men för mig är det bara bra om det går långsamt eftersom jag förmodligen har sengångar-dna i mig.

En annan anledning till att jag förut var emot att bli bibliotekarie var att jag efter gymnasiet hade praktik på Lysekils stadsbibliotek ett tag, och minst sagt vantrivdes (det enda positiva med den praktiken är att jag träffade min bästa kompis, Arina, som jobbade där då).

Efter det hade jag visserligen en rolig bibliotekspraktik, tre månader i Skottland, men min vilja att bli bibliotekarie hade liksom tynat bort.

Nu får vi se hur det går. Jag vågar verkligen inte lova att jag ska fullfölja utbildningen, jag känner ju mig själv ganska väl vid det här laget. Men jag tänker positivt, och ska verkligen göra mitt bästa.

2008-12-13

Stephenie Meyer: Eclipse

Nej, jag förstår det inte. Hur de här böckerna har kunnat bli så populära. Det är ytligt, tjatigt och inte särskilt spännande. Bella är irriterande, Edward är kontrollerande, Jacob är gnällig. Bla bla bla känslor bla bla bla.

2008-12-09

Bokskörd!

Dagens besök på loppmarknaden var lyckat, för 70 kronor fick jag med mig följande titlar:

  • Stora Julboken
  • Kortoxen
  • Stora Asiatiska kokboken
  • Kinesiskt kök
  • Decameron av Boccaccio (i två delar, fin utgåva från 1947)

De två kokböckerna är jag särskilt glad över, eftersom jag inte hade någon bok med kinesisk mat. Snart är jag uppe i hundra kokböcker! Jag kanske borde börja använda dem också...
Stora julboken är förstås delvis en kokbok, med alla klassiska julrecept.

Kortoxen beskriver en massa kortspel och patienser, en sådan bok är alltid bra att ha.

Decamerone har jag vela ha länge, så jag blev jätteglad när jag hittade de två fina böckerna för tio kronor styck. De är sparsamt men fint illustrerade.

2008-12-08

Jag är på julhumör!

Om det bara kunde börja snöa också, det vore trevligt.

Igår var jag nere i källaren och letade efter julpynt. Vilket inte var helt lätt. Så här ser det ut i mitt förråd:

Men jag hittade allt till slut, trots att det var uppdelat i en stor låda, två papperskassar och en liten låda (för julkrubban). Nu kanske någon frågar sig varför en inbiten ateist som Olivia har en julkrubba. Det har jag inget bra svar på egentligen. Jag fick mormors julkrubba för ett par år sedan, och jag har alltid älskat miniatyrvärldar, så jag har den alltid framme till jul. Men jag brukar låta herden bli skrämd av en robot i stället för en ängel...

Det vore ännu värre att leta fram en bok i den där röran, särskilt som jag tror att boklådorna är längst in, och underst. Dessutom vet jag inte ens vilka böcker som ligger i lådorna.

2008-11-30

Uppdatering

Det går fortfarande segt med läsningen, men igår låg jag faktiskt och läste till tre på natten. Jag fick för mig att ta upp Jonathan Strouds The Golem's eye igen. Jag började läsa den för ett par år sedan, men min vana trogen började jag på någon annan bok och glömde bort den. Den är i vilket fall som helst riktigt bra, så jag läser nog ut den inom en vecka.

För övrigt har det inte hänt något nytt värt att blogga om. Jag har letat upp min gamla Dreamcast och spelar om Shenmue för kanske fjärde gången. Ett av de bästa spelen någonsin, om man frågar mig. Fast Shenmue II är bättre.

2008-11-26

Möbler

Jag har inte läst så mycket de senaste dagarna, för jag har äntligen fått resten av mina möbler. Nu börjar lägenheten kännas hemtrevlig, och det är faktiskt första gången någonsin som jag har haft en hemtrevlig lägenhet. Jag har aldrig förr velat köpa saker till mina lägenheter, känt mig sugen på att måla om och piffa upp, men det gör jag här. Jag ska lägga upp några foton när jag har fått ordning på allt.

De möblerna jag fick nu är de som blev över när mormor flyttade till ålderdomshemmet. Det är bland annat en otroligt skön och snygg soffa (som visserligen är nästan lika stor som hela lägenheten, men det gör inte så mycket). Det värsta med att ha en så skön soffa är att jag nu har blivit något av en soffpotatis. En tv-tittande sådan. Jag har inte riktigt haft lust att läsa.

2008-11-22

Delphine De Vigan: No och jag

Jag älskade den här boken.

Den handlar om den trettonåriga Lou Bertignac, som är yngst och minst i klassen för hon har fått hoppa över två årskurser. Hon har ett IQ på 160 men inte så stora sociala färdigheter. Hennes mamma är djupt deprimerad och pappan mår inte så bra han heller.

På tågstationen träffar hon den hemlösa artonåringen No, och de blir snart vänner. När Lou frågar sina föräldrar om No får bo hemma hos dem ett tag svarar de till hennes stora förvåning ja.

Lou har en underbart okomplicerad och smånaiv syn på världen, och hennes betraktelser är riktigt roliga och träffsäkra.

"Hundar kan man ta hem till sig, men inte hemlösa. Jag tänkte att om var och en av oss tog emot en hemlös, om var och en bestämde sig för att ta hand om en enda människa och hjälpa och ledsaga den människan, skulle det kanske vara färre som måste sova utomhus. Mamma sade att det var omöjligt. Saker och ting är mer komplicerade än de verkar. Saker och ting är som de är, och det är mycket man inte kan göra något åt. Det är antagligen det man måste medge för att bli vuxen."

Naturligtvis blir det inte lika lätt att få No på fötter igen som Lou trodde. Men hon vägrar ge upp.

Jag gillar verkligen Lou, det är sällan jag träffar på romankaraktärer som riktigt berör mig, men det gör hon. Kanske för att hon påminner ganska mycket om mig själv (fast hon är snällare, och har högre IQ).

Läs mer om boken här. Jag vet att jag har favoriserat förlaget Sekwa på sistone, men de ger helt enkelt ut bra böcker.

Hurra, det snöar!

Nu är det verkligen dags för min deppiga period att gå över. Jag har legat och sovit hela dagarna, och varit uppe hela nätterna och sett på tv alternativt spelat spelet Farm Frenzy 2 på datorn. Det hela började med att jag blev arbetslös samt fick ett smärtsamt nageltrång, som i kombination med det regniga vädret gav en sängliggande och patetisk Olivia som mest har tyckt synd om sig själv i stället för att göra något vettigt. Nu är jag förvisso fortfarande arbetslös, men nageltrånget har gått över och det snöar ute. Dessutom får jag resten av mina möbler imorgon, det ska bli skönt att kunna ligga i en soffa och läsa, jag är lite trött på att hela tiden vistas i sängen.

Två böcker har jag tagit mig igenom, trots depp, först Stephenie Meyers När jag hör din röst, som var ännu sämre än den första boken men som började bli bra fram mot slutet så jag måste naturligtvis läsa nästa bok också.

Den andra är No och jag av Delphine De Vigan. Den får ett eget litet inlägg strax.

Lite om hur jag läser

Jag fyller lite snabbt i enkäten som jag hittade hos Martina.

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Jag har ju läst en hel del skräp genom åren, men jag vill minnas att Viktor Rydbergs Singoalla var riktigt, riktigt usel. Jag har för mig att det var i ettan på gymnasiet som jag tvingades att läsa den översentimentala smörjan. Sämst i år var Scott Smiths The Ruins.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Det är så många, jag vet faktiskt inte. Möjligen Narniaböckerna, både för att de fick mig att bli intressrad av fantasy, och för att de utgör källan till en läsmognad som jag uppnådde när jag var omkring 14 och insåg att böckerna hade ett kristet budskap. Jag blev skitförbannad, kände mig lurad (och dum som inte hade insett det tidigare). Men så här i efterhand kan jag ju se att något viktigt hade hänt med sättet jag läste på, att jag inte längre tog allt jag läste bokstavligt.

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Stephen Kings Djurtjyrkogården. Men det kan bero på att jag gick i fyran när jag läste den. Sedan dess har jag faktiskt inte blivit skrämd av något jag har läst.

4. Vad använder du som bokmärke?
Jag använder nästan aldrig bokmärken, jag är en passionerad hundörare. Men när jag lånar böcker av någon som inte gillar hundöron (känn dig träffad, Arina) så blir det lite vad som helst. En bit hushållspapper, ett kvitto eller vad som helst som råkar befinna sig i närheten och vara platt.

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig...?
Hela tiden, överallt. Jag har till och med böcker i mobilen.

6. Vad var den första bok du läste?
Ingen aning.

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Pocket för det är billigast, och lättast att ha med i handväskan. Men jag gillar inbundet också.

8. Vilken bok läser du nu?
Bombyx av Anne Rambach, plus en massa andra som jag inte kommer ihåg just nu.

9. Och vilken sida är du på?
Vet inte, tog inte med den hit (är hos min pappa och använder hans dator).

10. Brukar du lämna "kännetecken" i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
Inte med flit. Vanligast är nog chokladspår, eftersom jag gärna äter choklad mest hela tiden. Jag klottrar inte ens i kurslitteratur (däremot är jag flitig med post-it lappar).

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Då och då. Ibland bara måste jag läsa en bok för att omslaget är så otroligt snyggt.

12. Sidantalet, då?
Nej, men jag har märkt att jag ofta föredrar tunna och snabblästa böcker nu, förr var det tvärtom.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Skamset måste jag säga ja. Men inte så ofta, det förstör ju en del av upplevelsen.

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Ja, många. Den hemliga historien av Donna Tartt och Där världen heter skog av Ursula LeGuin är nog de jag har läst flest gånger. Samt David Eddings Belgarionböcker. Gösta Knutssons barnböcker om Nalle Lufs läser jag om flera gånger om året, de får mig alltid på gott humör.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Jag har snubblat över boktravar på golvet, och jag har fått en massa böcker över mig när jag ordnat i bokhyllan.

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag har gjort mig av med en hel del böcker, men det är smärtsamt. Jag har till och med svårt att ge bort böcker jag inte gillar.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Ja, om den är jättespännande och jag inte kan sluta läsa ens ett ögonblick.

18. Just det, läser du i badrummet?
Jag har försökt läsa i badkaret, det verkar så mysigt. Men jag kan inte. Det roligaste med att bada är att plaska omkring med händerna i vattnet, då kan jag ju inte läsa! Och så är jag hela tiden rädd att jag ska tappa boken.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Jag skriver en liten recension/notis om varje bok jag har läst ut, det har jag gjort sedan 2001. Jag önskar att jag hade börjat med det redan när jag var liten. Jag har även listor med böcker jag vill läsa, och böcker som jag har lånat på biblioteket och påbörjat men inte hunnit läsa färdigt. Men listorna är spridda lite här och var, i olika anteckningsböcker och så vidare, så det är svårt att få en ordentlig översikt.

2008-11-13

Typiskt

Hur mycket fick jag läst? Ingenting, naturligtvis! Det visade sig nämligen att Stargate Atlantis inte alls haft säsongsuppehåll som jag trodde, utan bara en veckas paus - så jag hade fyra avsnitt att ladda ner och se...

2008-11-12

Utflykt

Jag är hemma hos mamma, och passar på att använda datorn. Jag har fortfarande inte fixat någon uppkoppling hemma hos mig. Eftersom jag ska passa mammas hund imorgon på förmiddagen tänkte jag att jag lika gärna kunde sova över här i natt (visserligen bor jag på tio minuters promenadavstånd, men jag har ingen lust att stiga upp extra tidigt för att gå hit).

För den här ungefär dygnslånga utflykten har jag tagit med mig tre böcker. Som om jag ens skulle hinna läsa ut en av dem.

Följande böcker fick följa med:
  • Bombyx av Anne Rambach
  • The Terror av Dan Simmons
  • Gardens of the moon av Steven Erikson
Bombyx har jag kommit ungefär halvvägs in i, det är en ganska originell och vackert skriven thriller. The Terror har jag läst ungefär en tredjedel av, men kom av mig för ett tag sedan när jag hamnade i den franska vågen. Gardens of the moon började jag på för flera månader sen, men var tvungen att lämna tillbaka till biblioteket. Nu har jag köpt den, och jag tog med den för att jag är väldigt sugen på att läsa lite riktig fantasy.

Jag måste skärpa mig. Det är precis av den här anledningen som jag aldrig blir klar med några böcker. Jag måste börja koncentrera mig på en bok i taget.

Naomi Novik: Svartkrut och eld

Jadetronen föll mig inte direkt i smaken, men jag gav den här boken en chans ändå. Vilket jag är glad att jag gjorde, för den visade sig vara bäst hittills i serien.

2008-10-28

Fjortisvampyrromantik

Förra veckan eller när det nu var, lovade jag här på bloggen att inte läsa fler vampyrromaner, i alla fall inte så länge det är trendigt med vampyrer. Jag måste nog sluta lova saker offentligt, eftersom jag alltid gör tvärtom.

Så jag lånade sådär lite hastigt och lustigt Stephenie Meyers bok Om jag kunde drömma (Twilight heter originalet). Den tog några timmar att läsa, och jag kan inte påstå att den var så värst bra. Typisk omogen fjortisromantik med lite vampyrer för effekt. Slarvigt skriven, jobbiga karaktärer. Ändå har jag reserverat fortsättningen - något får mig att vilja läsa vidare. Det är faktiskt rätt otåligt jag väntar, måtte den som har böckerna nu läsa ut dem snabbt!

2008-10-23

Ekaterina Sedia: The Alchemy of stone

Det är trist med böcker som inte lever upp till sin egen potential, och det här är tyvärr en sådan bok.

Huvudpersonen är en robot (eller automaton - jag vet inte vad det heter på svenska) som heter Mattie. Hon är alkemist har frigjort sig från sin skapare, mekanikern Loharri, som dock vägrar ge henne nyckeln som vrider upp hennes hjärta. Av ganska så slumpartade händelser dras hon in i en politisk härva med rebeller och upprorsmakare som vill störta makten i staden. Dessutom har hon fått i uppdrag av stadens mystiska skapare, the gargoyles, att hitta en lösning på deras stora problem - att de sakta förvandlas till sten.

I staden som Mattie bor i pågår en ständig kamp mellan mekanikerna och alkemisterna. Alkemisterna står för det jordnära, magiska tänkandet, medan mekanikerna står för framsteg, industrialisering och mekanisering. För tillfället är det mekanikerna som har makten och staden är full av deras märkliga maskiner och fabriker.

Någonstans under ytan bubblar dock missnöjet, en serie terrordåd skakar staden. Myndigheterna skyller givetvis på invandrarna. När bönderna så blir ersatta av robotar och själva tvingas ner i gruvorna för att få fram mer metall åt mekanikerna är revolten ett faktum.

Sedias beskrivning av det politiska läget i staden är det som gör boken värd att läsa - det och Mattie, som är en förtjusande personlighet. Själva berättelsen är också rätt bra, det hade kunnat bli en fantastisk roman. Men nu lider den av en hel del skavanker.

För det första så är de flesta karaktärerna ganska platta och intetsägande, man får helt enkelt inte tillräckligt mycket information om dem för att bilda sig en uppfattning om dem och deras motiveringar till att handla så som de gör.

För det andra så använder sig författaren lite väl ofta av tekniken göra det lätt för sig. Det vill säga, om något är för jobbigt att skriva om, eller om man inte riktigt kommer på vad man ska skriva, så hoppar man helt enkelt över att skriva om det. Jag använder mig frekvent av den tekniken här i bloggen, men det är ju skillnad på att skriva en blogg och att skriva en roman. Det är som om hon haft bråttom när hon skrev boken.

Sedan är hennes språk inte helt perfekt. Eftersom engelska inte är hennes modersmål så saknar det ett visst djup, även om jag inte kan sätta fingret på exakt vad det är som saknas.

Precis som The Secret history of Moscow lider boken helt enkelt av att vara för kort. Den borde ha varit minst dubbelt så lång, och gått in djupare på både händelser och karaktärer. Då hade den antagligen varit lika bra som sin titel.

Sedias ryskhet lyser igenom i det fina men vemodiga slutet, som nog är bokens höjdpunkt. Jag önskar att hela boken hade varit så bra. Jag ser dock fram emot framtida böcker av Sedia, hon är verkligen lovande.

Varför?

Bokhandeln i Lysekil gör som alla andra, buntar ihop fantasy med barn- och ungdomslitteratur. Visserligen är gränsen mellan ungdomsfantasy och vuxenfantasy ganska luddig, och en stor del av all ungdomslitteratur som ges ut är just fantasy, men jag tycker ändå att det är irriterande. Som om fantasy skulle vara för barn bara för att det handlar om påhittade saker. Handlar inte all skönlitteratur om påhittade saker?

En positiv sak är dock att det verkar som om det ges ut en hel del bra fantasy på svenska, både för ungdomar och vuxna. Barnhyllan på Bokia i Lysekil är i alla fall övervägande full av fantasy.

2008-10-22

Diverse

Det blir inget mer jobb, i alla fall inte på det stället jag har varit nu. Det är mitt eget val, jag stod helt enkelt inte ut med all rök jag fick i mig. Personen i fråga rökte som en skorsten. Så nu är jag arbetslös igen. Tid över för mer läsning kanske.

Snart har jag läst ut The Alchemy of stone. Den kommer att få lite blandad kritik, men det drar mest åt det negativa hållet tyvärr.

Jag segar mig också igenom The Terror, som är bra än så länge men jag hade ett långt uppehåll när jag kom in i min franska fas, och nu är det svårt att ta upp tråden igen.

På biblioteket ligger Svartkrut och eld och väntar på mig.

2008-10-18

Jobb

Jag har börjat jobba lite som personlig assistent. Jag tänker inte orda mer om det här på bloggen, men om det är lite glest mellan inläggen beror det på att jag jobbar och inte hinner läsa så mycket. Dessutom har jag fortfarande ingen internetuppkoppling hemma.

Däremot har jag en massa te. Så det är visst inte bara böcker jag samlar på:


2008-10-14

Äh

Jag vet inte riktigt vad det är med mig, men för tillfället kan jag inte skriva recensioner. Det är som om orden flyr undan precis innan jag ska sätta dem på pränt.

Léonora Miano: Nattens inre

Det här var en ganska otäck bok som handlar om hur långt människor kan gå för att överleva, även om det är till en vardag som bara går ut på att ta sig genom dagen bäst man kan.

Den utspelar sig i ett fiktivt centralafrikanskt land, Mboasu, dit Ayané återkommer efter några års vistelse i Frankrike. Hon kommer till den lilla byn hon växte upp i, en by där det nästan bara bor kvinnor och barn eftersom männen är i storstan och jobbar. Här är det traditionen som styr människornas agerande, och något utrymme för att vara annorlunda finns inte.

I landet pågår ett inbördeskrig, och en grupp rebeller har sagt åt byborna att de inte får lämna byn. Efter ett par veckor kommer de tillbaka, och tvingar byborna att utföra något fasansfullt (jag tänker inte skriva vad). Rebellerna har förvrängda afrocentriska motiv - byborna förstår ingenting och vill bara överleva.

En mycket stark och välskriven roman. Den fick mig även att undra varför jag inte läser mer afrikansk litteratur. Det borde jag.

Anna Gavalda: Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans

Om den här novellsamlingen kan jag nog bara säga att varenda en av novellerna är så perfekt komponerade, så vassa, så smarta, så stilsäkra verklighetsögonblick - att jag av ren avundsjuka borde kasta boken på golvet och stampa på den. Så här bra noveller vill ju jag kunna skriva!

Med det sagt, så är det dock inte den bästa novellsamlingen jag har läst. Men väldigt bra var den.

Ett bra förlag!

Det trevliga lilla förlaget Sekwa citerar mig på sin hemsida (som jag faktiskt besöker titt som tätt). Det tackar jag för! Här är citatet:

"En mycket bra bok, helt enkelt. Och det bästa av allt är att jag köpte den för tio kronor."

Det gäller Céline Curiols fina bok Utrop. Nu känner jag mig dock pinsamt snål, den hade faktiskt varit värd att betala fullpris för - det borde jag ha skrivit, också. Dessutom är det ganska hemskt att jag köpte den på biblioteket för tio kronor, det betyder ju att de inte ville ha den.

Min recension eller vad man nu ska kalla den, är för övrigt ganska kass, det skäms jag lite över. Jag har inte riktigt hittat formen än. Var är den skarpsynta och verbalt begåvade Olivia som jag vet finns inom mig?

2008-10-12

Vampyrer och lite annat

Verkar vara en vampyrtrend på väg. Det finns inget som kan göra mig så ointresserad av något, som när det blir trendigt. När pöbeln helt plötsligt får för sig att något är intressant. Jag har alltid gillat vampyrromaner, och vampyrfilmer. Älskar Buffy. Men de senaste årens vampyrchicklit har inte intresserat mig ett dugg. Jag tycker nog fortfarande att LeFanus Carmilla är det bästa som skrivits i vampyrväg. Den kan jag tänka mig att läsa om. Annars är det nog med vampyrer för min del, åtminstone tills trenden har gått över (kan dock även tänka mig att läsa ut Historikern, som jag påbörjade för något år sedan).

Ville bara få ur mig det.

Min bror fyller 17 idag. I sista sekunden köpte jag några godispåsar och en dricka till honom. Det är svårt att hitta på presenter till folk som inte läser böcker. Jag har gett upp att försöka få honom att läsa, det går bara inte. Han tycker att böcker är för långsamma.

Jag har fortfarande inte packat upp efter flytten. Det är bara böckerna som är på plats. Huller om buller, utan något som helst system, jag slängde bara in dem i hyllorna. Får väl se om jag orkar sortera dem någon gång.

2008-10-10

Jean-Cristophe Grangé: I djävulens spår

Det tog mig två dagar att läsa ut den här boken på 650 sidor. Behöver jag egentligen skriva mer?

Huvudpersonen Mat är polis i Paris. Han är en djupt troende katolik som hoppat av prästseminariet för att mer handgripligen kunna bekämpa ondskan. Hans bäste vän Luc har en nästan identisk bakgrund. När så Luc begår ett självmordsförsök och hamnar i koma, börjar Mat rota i en utredning som Luc håller på med, en utredning där han är djävulen själv på spåret. Mat måste ge sig ut på både en fysisk resa genom Europa - och en psykisk resa, där han rannsakar sig själv och sin tro.

Det låter kanske inte så spännande, men tro mig, det är det. Grangé har en förmåga att trixa, lura och förvilla sina läsare så att man hela tiden sitter på helspänn och undrar vilken vändning det hela ska ta. Det visade han även prov på i de två tidigare av hans romaner som finns översatta till svenska, Vargarnas rike och Den svarta linjen.

Äh, jag ger upp, just nu kan jag faktiskt inte skriva en särskilt bra recension, jag är alldeles för matt i huvudet efter två dagars intensivt läsande.

Läs den här fina recensionen i Tidningen Kulturen i stället, den säger allt som jag vill ha sagt. Jag gillar särskilt det där med att "den är allt det som da Vinci-koden inte var ".

Nobelpriset

Har jag egentligen inget att säga om. Än en gång en totalt (för mig) okänd gubbstrutt som förmodligen skriver svår litteratur. Jag missade för övrigt hela spektaklet med avslöjandet, eftersom jag var så djupt försjunken i en annan fransmans bok. Recension kommer inom kort.

2008-10-03

Det ena med det andra

För tillfället har jag ingen internetuppkoppling, så jag kan inte uppdatera bloggen så ofta. Men även om det blir glest mellan inläggen, så betyder inte det att jag har slutat skriva. Så fort min ekonomi har stabiliserats något ska jag skaffa bredband.

Läste igår ut Människohamn av John Ajvide Lindqvist. Den var mycket bra, men jag tänker inte skriva någon recension, eftersom nätet redan flödar över av dem (recensioner alltså). Men jag kan inte låta bli att påpeka att det enda dåliga med den var att den utspelade sig i "fel" skärgård. Som en äkta bohusläning förnekar jag Stockholms skärgårds blotta existens.

2008-09-23

Céline Curiol: Utrop

På baksidan av den här boken finns ett citat där Paul Auster hyllar den. Det räckte nästan för att få mig att inte läsa den, eftersom jag är allergisk mot den mannen. Men jag gav den en chans ändå, och det är jag glad att jag gjorde.

Den handlar om en ganska anonym kvinna i Paris som möter diverse främlingar, plågas av obesvarad kärlek och jobbar på tågstationen som den där rösten som informerar om tågavgångar. Det låter kanske tråkigt, men boken är extremt välskriven, och hela tiden intressant. Och den har ett fantastiskt slut!

Det enda jag har att klaga över är att dialoger inte är markerade på något sätt, så ibland måste jag gå tillbaka och se om det verkligen var någon som sade något. Texten är ganska kompakt och kräver all uppmärksamhet, annars missar man ganska mycket. Men samtidigt är det ganska bra, för det känns som om jag kan läsa om boken och få en helt ny läsupplevelse.

En mycket bra bok, helt enkelt. Och det bästa av allt är att jag köpte den för tio kronor.

Köpstopp

Jag inser ju själv att mitt bokköpande har antagit orimliga proportioner, även om jag faktiskt inte har lagt så mycket pengar på mina senaste fynd. Därför ska jag utmana mig själv till köpstopp i oktober. Om det går bra utökar jag till november. Jag får dock köpa böcker om jag hittar något jag verkligen vill ha, för under 20 kr. Det låter väl rimligt?

Men det kan hända att jag gör en sista Adlibrisbeställning innan dess.

Böcker, förstås

Igår besökte jag Kils bibliotek, och det var lite vemodigt. Det är ett trevligt litet bibliotek, och är, som jag vid tidigare tillfälle har nämnt, nog det enda med Kil jag saknar.

De hade ett nytt gäng böcker till salu, och jag fick tag på en del godbitar. Bland annat boken Utrop av Celine Curiol. Den hade jag redan påbörjat (lånat på Karlstads stadsbibliotek) och gillar skarpt, så den köpte jag givetvis.

22 böcker har jag införskaffat sedan jag kom till Karlstad för två veckor sedan. Måste vara ett nytt rekord. Det rör sig mest om loppisfynd (typ 5 böcker för 20 kr), så jag har inte spenderat en massa pengar heller.

2008-09-15

Uppdatering

Andra praktikveckan av tre har så påbörjats. Jag har tagit mitt första blodprov, och det gick bra. Inte för att jag vet vad det tjänar till, jag ska ju inte längre bli sjuksköterska. Men det är lite coolt att ha gjort det i alla fall.

Jag har lånat flera böcker på Karlstads stadsbibliotek och kommer inte hinna läsa alla. Just de böckerna finns inte på biblioteket i Lysekil, så om jag vill läsa dem får jag nog köpa dem (med tanke på bibliotekets korkade restriktioner angående fjärrlån av skönlitteratur).

I söndags läste jag ut boken Ode till en skjuten räv, av Helga Nou. Jag är inte direkt överdrivet intresserad av estnisk litteratur, men den här var faktiskt ganska bra. Den lämnade visserligen en hel del trådar hängande i luften, men helt oäven var den inte.

2008-09-11

Dumma förkylning - tack vare dig äger jag nu Fuglesang

Idag blev jag hemskickad från praktiken (på sjukhuset i Karlstad) för att jag var så förkyld. Så jag gick till Apoteket och köpte mig diverse tabletter och sprayer, så att jag ska kunna jobba imorgon.

Då fick jag Christer Fuglesangs bok 13 dygn i rymden. Bara för att jag köpte fyra förkylningspreparat. Så nu blir man alltså straffad för att man handlar på Apoteket. Det var ju illa nog att min hjärna känns som en övermogen vattenmelon.

Det allra värsta är, tänk om någon trodde att jag lade till den där asken Strepsils bara för att få boken. Nu vet jag inte om jag ska behålla den (kitschvärde) eller om den ska hamna i återvinningscontainern. Det är lika irriterande som när Adlibris helt oprovocerat prackade på mig boken Fantomerna av Klas Östergren. Bläh!

2008-09-09

Diverse

Jag läste precis ut Drömmarnas berg av Arthur Machen. En mycket vacker roman, och jag önskar att jag hade läst den på engelska, även om det var en kompetent översättning.

Jag fyndade även i en secondhandbutik idag, fem böcker för sammanlagt 20 kr. Men jag har redan läst tre av dem.

Claire Castillon: Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska

Jag tyckte mycket om Castillons första novellsamling, Insekt, som hade relationen mellan mor och dotter som tema. Den här novellsamlingen handlar om parrelationer, och är inte lika lyckad. Novellerna är visserligen hela tiden intressanta, och några är riktigt bra. Men eftersom hon hela tiden vill överraska och vara oförutsägbar, så blir resultatet lite forcerat och förutsägbart (man väntar sig det oväntade).

Precis som i Insekt är det förvridna och ofta olyckliga människor som porträtteras, dysfunktionella förhållanden och lite småstörda psyken. Men det finns ändå en del hopp och värme, för att inte tala om humor, så det är inte deprimerande läsning. Men inga av novellerna är särskilt minnesvärda, de fladdrar snabbt förbi.

Den här novellsamlingen var ändå tillräckligt bra för att jag ska önska att hennes romaner översätts till svenska (min franska är dessvärre på pekboksnivå).

2008-09-08

Robert Holdstock: Ancient echoes

Den här boken är väldigt svår att beskriva, men jag gör ett försök. Jack har sedan han var liten haft märkliga visioner om två jagade människor som han kallar Greyface och Greenface. De tycks tillhöra en annan värld, men är också sammankopplade med en ruinstad som man upptäckt under Jacks hemstad, Exburgh. Staden heter Glanum, och enligt en mystisk man som ansvarar för utgrävningarna, så dyker samma stad upp om och om igen över hela världen.

Sen blir det hela ganska flummigt (för att inte tala om jungianskt). Greyface lyckas ta sig ut till verkligheten och hotar Jacks dotter, och Jack måste gå in i sina egna drömmar (eller något i den stilen, det är svårt att förklara) för att leta reda på Greenface.

Boken är som sagt var ganska flummig, och det är svårt att ta in allt. Ibland är den lite fånig och ibland lite väl långsökt. Men vid andra tillfällen är den vacker och spännande. Holdstock är verkligen övertygande i sitt språk och det är svårt att värja sig för de fantastiska världar han målar upp. Jag som har lätt för att drömma mig bort blir ganska djupt indragen i den här boken, som innehåller element av jungianska arketyper och forntida mytologi...det är alltid kul att läsa böcker där jag känner att jag har nytta av att ha läst religionsvetenskap.

Boken är bäst i början, innan handlingen blir alldeles för invecklad, men den är helt klart läsvärd och jag är verkligen sugen på att läsa fler av Holdstocks böcker.

2008-09-04

Gabrielle Wittkop: Nekrofilen

Titeln säger i princip allt. Boken handlar om en nekrofil, som gräver upp lik och tar hem dem till sig, och gör dem till sina älskare/älskarinnor tills de blir för ruttna för att ha kvar. Den är skriven i dagboksform.

Den hade kunnat vara rätt hemsk, eller äcklig, men Wittkops språk är så vackert och avskalat att den mer är en sorglig och fascinerande berättelse om en man som hela tiden måste lämna de han älskar. Han beskriver liken med sådan ömhet att man inte kan annat än att känna sympati för honom.

En sak jag störde mig på är att han hela tiden påpekar att liken luktar "nattspinnare". Hur tusan luktar en sådan?
Jag har sett lik och till och med varit med vid en obduktion, och jag tycker mest att det luktar sjukhus och gammal ost. Inte så värst romantiskt alltså.

Om jag ska komma med lite personliga värderingar, så tycker jag att nekrofiler är ganska så harmlösa. En död kropp är bara en klump vissnande celler, det är värre att ge sig på något levande. Vanvördigt är det kanske, och omoraliskt - och för oss som inte tänder på lik - obegripligt. Men som sagt var, det finns betydligt värre saker att göra än att våldta lik.

I vilket fall som helst så var det en läsvärd bok, och till skillnad från Barnahandlerskan innehåller den faktiskt en hel del medmänsklighet.

2008-09-01

Nu kan det nog bli tid över för läsning

Efter sex års exil i Värmland är jag äntligen tillbaka i Lysekil!

Gårdagen var mardrömslik, och det var helt och hållet mitt eget fel. Jag hade inte packat allt, och inte städat heller. Så städning, packning och lastning tog åtta timmar. Som tur är hade jag fem personer som hjälpte mig, men det var ju orättvist mot dem att jag inte var klar som jag hade lovat. Resan ner tog ungefär fyra timmar, det är en timma längre än vanligt, eftersom släpet var så tungt.

Klockan halv ett på natten var vi framme i Lysekil - och fick tvinga ut min bror och några bekanta för att hjälpa till att bära. Det tog dock bara en timma så det var flyttens bästa del.

Jag hade inte sett lägenheten innan, men den är jättefin. Min mamma, domedagsprofeten, hade målat upp en väldigt mörk bild av hur liten och dåligt planerad lägenheten är, så jag blev positivt överraskad. Visserligen har den dålig plats för bokhyllor (jag fick till och med lämna en i Kil), men om jag köper några som når upp till taket kan jag nog få plats med en hel del böcker, och så tänkte jag skaffa några vägghyllor också att ha över sängen och skrivbordet.

Nu kanske den här bloggen kan återgå till det normala, jag ska sluta tjata om flytten.

2008-08-28

Inlägg nummer 100!

Och för att göra saken ännu bättre så tror jag att jag har blivit av med det fula viruset.

Packningen går långsamt framåt, det tog längre tid än vad jag trodde att packa ner alla böcker. 16 bananlådor blev det, plus tre lådor som jag inte packat upp sedan förra flytten. Fast jag har inte packat ner kokböckerna än, det blir nog ytterligare två eller tre lådor.

Tio böcker gallrade jag ut, de ska jag skänka till någon loppis, tillsammans med några gamla videoband och en massa prydnadssaker.

Att packningen går så långsamt skyller jag på boken Ancient Echoes av Robert Holdstock. Jag lånade den på biblioteket och tänkte att den verkade bra men lite tråkig, vilket var perfekt eftersom jag ville ha en bok som jag kan läsa lite i på kvällen men låta bli i övrigt nu när jag har så mycket annat att göra. Det är bara det att den är allt annat än tråkig, jag kan knappt lägga den ifrån mig. Mycket irriterande.

2008-08-21

Trevlig dag

Jo, jag skulle ju ta en paus, men det kliar lite i fingrarna.

Idag skulle jag och min syster åka till Kil från Lysekil. Först missade vi nästan tåget i Uddevalla för att bussen var för sen. När vi skulle gå av tåget i Öxnered stängdes dörren mitt framför näsan på Oleana och jag stod där ensam på perrongen. Hon hamnade i Vänersborg, och sitter fortfarande kvar där. Jag tog själv tåget från Öxnered till Kil, trots att det inte kändes bra, hon var så ledsen borta i Vänersborg (hon är övertrött efter en lång och tärande resa från Kalifornien) och det systerliga vore ju ha varit att åka dit och hålla henne sällskap tills nästa tåg kommer. Men hon tyckte att jag skulle åka det planerade tåget, så jag kan börja flyttpacka.

När jag kom hem till min lägenhet (efter tio veckors frånvaro) luktade det unket och äckligt, det hade varit översvämning i köket. Det var kanske femte gången, och jag lämnade till och med ett brev till värden i början av sommaren där jag bad dem att kolla på rören eftersom jag misstänkte att en ny översvämning var på gång (grannens melonkärnor flöt upp i min vask).

Jag ska ju flytta nästa söndag, och jag vägrar städa i köket. Golvet är alldeles fett och äckligt, och det är fullt av brun sörja i vasken och inne i en del skåp.

Sen satte jag på datorn och blev påmind om att jag fick ett jäkla virus precis innan jag åkte, så min internetuppkoppling är helknasig.

I morgon drar vi dock mot Sollefteå, så jag slipper tänka på eländet några dagar. Och som plåster på såren hade "Rasmus Nalle runt jorden" som jag köpte på Tradera dykt upp med posten - nu är min samling nästan komplett!

2008-08-20

Paus

Jag tar lite ledigt från bloggen några dagar. Först ska jag till Sollefteå på 50-årskalas, sen har jag en vecka på mig att packa inför flytten till Lysekil. Så det kan bli lite ont om tid till skrivande och läsning.

2008-08-19

Gregory Maguire: Confessions of an Ugly Stepsister

Två anledningar hade jag att läsa den här boken nu i dagarna:

1. Efter Barnahandlerskan behövde jag läsa något godhjärtat.

2. Jag lånade den av min syster i julas, och jag tänkte att det kunde vara kul om jag läst den innan hon kom hem till Sverige igen (idag).

Jag orkar egentligen inte skriva någon recension för jag har huvudvärk och min bror spelar Halo 3 på jobbigt hög volym i samma rum som datorn, och mamma surrar omkring och tjatar och är jobbig.

Men det var i alla fall en fin berättelse, som bygger på sagan om Askungen, men ur styvsystrarnas synvinkel. Det handlar om skönhet, godhet och andra sådana teman som är vanliga i sagor. Boken är som gjord för bokcirklar och diskussionsgrupper eftersom den inte direkt är subtil i sina budskap, och den har faktiskt en "Reader's group guide" längst bak.

Den utspelar sig i Holland på 1600-talet, och det är en miljö som jag faktiskt har stött på i så många böcker nu att jag faktiskt är lite trött på den. Det är tulpaner hit och konstnärer dit. Men det är också lite sagoskimmer över den ganska idylliska miljön, och det gillar jag. Språket är vackert och karaktärerna känns verkliga, men dialogerna känns inte helt naturliga.

En av anledningarna till att jag har huvudvärk är att jag låg och läste hela natten, och det är faktiskt ett mycket gott betyg för en bok. Så mina små klagomål till trots, jag älskade den här boken!

Beauty is no end in itself, but makes our lives less miserable so that we might be more kind - well, then let's have beauty, painted on our porcelain, hanging on our walls, ringing through our stories. We are a sorry tribe of beasts. We need all the help we can get.

2008-08-16

Gabrielle Wittkop: Barnahandlerskan

Den här boken hade varit outhärdlig att läsa om den utspelat sig i nutid, men i ett smått romantiserat men ändå smutsigt och kaotiskt revolutionsfrankrike så är det en vidrig men ändå läsvärd berättelse. Boken består av brev skrivna av en kvinna som driver en framgångsrik barnbordell, som de flesta barnen inte kommer levande ifrån. Det är kidnappningar, pedofiler, våldtäkter och syfilis men också vackra kläder, galghumor och ett fint beskrivet 1700-talsparis i bakgrunden.

Boken är inspirerad av markis de Sade och tillägnad honom, och han figurerar även som karaktär i boken. Men själv har jag aldrig varit särskilt intresserad av den liderlige markisens upptåg, så jag missade säkert en del poänger.

Språket är vackert som kontrast till det hemska (kanske överdrivet hemska) innehållet, och jag läste hela boken i ett svep för jag kunde inte lägga ifrån mig den. Om det är moraliskt förkastligt att läsa en sådan här bok och dessutom tycka att den är bra lämnar jag åt andra att diskutera, men jag vill få sagt att jag tycker att det är viktigt att böcker som vågar tänja på gränserna både skrivs och ges ut - författare är ofta alldeles för rädda för fördömanden för att våga ta ut svängarna ordentligt.

2008-08-15

Nystart

Idag var sista dagen på sommarjobbet, så nu blir det kanske lite mer tid över för läsning. Det blev inte riktigt som jag hade planerat i sommar. Av de ungefär 20 böckerna jag hade med mig ner till Lysekil har jag läst tre. Jag har förstås läst ett par låneböcker också (2 av cirka 25 lånade) och en nyinköpt. Inte så värst uppmuntrande statistik. Men man blir faktiskt lite mosig i huvudet av att jobba med dementa.

Sea of Poppies anlände idag, ackompanjerad av Jhumpa Lahiris Den indiske tolken och Gabrielle Wittkops Barnahandlerskan. Den indiske tolken är en riktigt bra novellsamling, så jag slog till direkt när jag såg att den kostade 18 kr på Adlibris.


Sea of poppies har nog ett av de snyggaste omslagen jag har sett. Den ligger bredvid mig nu och ser lockande ut.

2008-08-09

Jäkla Adlibris

Äh, nu fick jag ett mail från Adlibris att de inte kommer att skicka Alchemy of stone, eftersom den är slut hos leverantören. De har i stället lagt den på bevakning för mig. Och helt plötsligt är den dessutom 24 kr dyrare.

Fast jag tror att den helt enkelt inte är utkommen än, de var för tidiga med att göra den tillgänglig. Klantigt.

Slutvelat

Av kommentarerna till mitt förra inlägg drar jag slutsatsen att jag ska återgå till det gamla namnet på bloggen, men behålla den nya färgen.

Nu tänker jag sluta vela med namnet, det får vara Subjektiva Olivia även i fortsättningen. Det är trots allt ett ganska kul namn, även om det inte säger så mycket om min personlighet.

Jag ska också försöka komma igång och skriva lite mer seriösa inlägg, det har varit lite slappt den senaste tiden.

Nu velar jag igen

Jag ger det nya namnet en vecka, känns det inte bra så byter jag tillbaka. Kom gärna med konstruktiv kritik!

2008-08-08

Carina Burman: Hästen från Porten

Nu är det så där tröttsamt varmt och eländigt igen, så jag sammanfattar vad jag tyckte om boken - i bästa lågstadiestil:

Den var ganska bra.

Slut.

Bokbeställning

Nu har jag beställt The alchemy of stone av Ekaterina Sedia och Sea of poppies av Amitav Ghosh. Som om jag inte hade tillräckligt många bra böcker på kö redan...

2008-08-06

LibraryThing

Om någon är intresserad så har jag lagt in nästan hela min boksamling på LibraryThing. Adressen är: http://www.librarything.com/catalog/annarosa

Det enda jag inte har hunnit lägga in än är barnböckerna samt några lådor böcker i ett förråd jag hyr. De lägger jag in när jag har flyttat. Då kommer jag nog komma upp i omkring tusen böcker.

En god bok

Den här bilden tog jag för någon månad sedan, och hade tänkt visa här men glömde bort det. Det är mammas hund Ariel, som under mitt inflytande verkar ha fått smak för fantasy.

Onda cirklar och namnbyte

Jag har märkt att jag den senaste tiden inte har gett så mycket positiv kritik. Borde kanske byta namn på bloggen till Negativa Olivia. Fast jag har inte läst så värst många böcker överhuvudtaget, av någon anledning går det ganska långsamt nu. Ju långsammare jag läser desto mer kritisk är jag, och ju mer kritisk jag blir desto långsammare läser jag. Det är en ond cirkel. En ond bokcirkel.

Negativa Olivia blir det nog inte, men jag har ett tag gått och ruvat på namnet Dagdrömmarens bokvärld. Låter det bra? Det passar mig mycket bättre tycker jag, för särskilt subjektiv är jag ju faktiskt inte. Inte mer än alla andra bloggare i alla fall.

2008-08-05

Naomi Novik: Jadetronen

Det är något som inte riktigt stämmer när en så här lättläst bok tar flera veckor att läsa ut. Visserligen har jag jobbat, samt varit utslagen av värmeböljan, men mer än en vecka borde det inte ha tagit. Dessutom hade den ju ingredienser som jag gillar: Kina, drakar, en lång resa till havs. Som gjort för mig.

Men jag tyckte att den var lite tråkig. Det hände inte så mycket, och när det väl hände något så var det alldeles för rörigt. Berättelsen tog helt enkelt inte fart.

Temeraire är dock en härlig karaktär, och jag gillade sista delen av boken, som utspelade sig i Kina (men även där kunde den ha varit bättre). Så jag kommer att läsa fortsättningen, men kanske inte med lika stor entusiasm som jag satte igång med den här.

2008-07-28

Fortfarande segt

Jag skrev den 24:e att jag skulle avsluta dagen med att läsa ut Jadetronen. Det var visst lite väl optimistiskt. Jag hade då halva boken kvar, och sedan dess har jag läst omkring fem sidor. Måste sluta lova saker. Men jag kan faktiskt skylla på den olidliga värmen. Mitt sinne är lika förslöat som min kropp. Orkar knappt röra mig. Det är till och med för varmt för att gå och bada.

2008-07-24

Glad men trött

Efter en bra dag på stranden (trots att mamma påstod att jag såg ut som ett spöke i min solskyddsfaktor 30) hämtade jag den impulsköpta boken Fri av Natsuo Kirino som anlänt idag. Sen köpte jag krusbär, som jag gått och varit sugen på länge nu av någon mystisk anledning. Väl hemma browsade jag runt efter lite bra musik. Vanan trogen sökte jag på Amanda Palmer, eftersom jag sett fram emot hennes soloskiva i evigheter nu. Och till min stora förvåning fanns den att ladda ner. Den släpps egentligen först i september (och då kommer jag givetvis att köpa den). I vilket fall som helst, den är precis så bra som jag trodde att den skulle vara. Men så har ju tydligen Ben Folds ett finger med i spelet.

Jag ska nog avsluta dagen med att läsa ut Jadetronen.

2008-07-22

Det går trögt med läsningen

Jag hade tänkt läsa ut både Jadetronen och Hästen från Porten nu under mina tre lediga dagar. Men så blev det naturligtvis inte. I lördags var jag hemma hos Arina, och då fick jag inte läst så värst mycket - men började på ännu en bok, som jag lånade av henne: Singularity Sky av Charles Stross (än så länge mycket bra). I söndags satt jag vid datorn och såg på tv-serier. Igår satt jag också vid datorn och spelade Oblivion, eftersom jag installerat expansionen Shivering Isles (och min bror var upptagen med sin nya Xbox 360 så datorn var ledig länge). När jag väl har tagit mig tid att läsa har det bara blivit några sidor, sen har jag växlat till en annan bok, alternativt somnat.

Måste skärpa mig. Arina tycker att jag ska läsa en bok i taget, och det har hon ju rätt i. Men det är svårt att bryta en vana.

2008-07-10

Goda nyheter

Jag vet inte om det är tack vare mig, men Lysekils Stadsbibliotek har köpt in Hans majestäts drake och Jadetronen! Så nu är jag inte lika sur på dem, de är tydligen öppna för allmänhetens förslag.

2008-07-08

Ekaterina Sedia: The secret history of Moscow

Galinas syster Masha förvandlas till en kaja och flyger iväg. Hon är bara en i raden av försvunna personer i ett grått och kallt 90-talsmoskva. I sällskap med polisen Yakov och gatukonstnären Fyodor beger sig Galina ner i en magisk undervärld som befolkas av människor som hittat dit och ryska mytologiska figurer.

Det var en vacker liten berättelse, som jag tyckte mycket om. Men den hade lite för många karaktärer på för få sidor. I nästan varje kapitel introduceras en ny person eller figur, och alla är de intressanta. Men 300 sidor räcker inte långt, det blir liksom lite för trångt och när boken tog slut blev jag lite vemodig för jag ville veta mer om de olika karaktärerna.

Boken är också en kritik av det moderna ryska samhället, men det är sommar och jag orkar inte göra någon djupare analys. Det var en bra bok helt enkelt, och jag ser fram emot att läsa hennes andra roman som kommer någon gång i höst tror jag.

2008-07-06

Inkompetens i Lysekil

Jag såg precis att man på Lysekils bibliotek har reserverat Hans majestäts drake åt mig. Nu var det ju faktiskt Jadetronen jag ville ha. Man ber väl inte om andra delen i en serie om man inte redan har läst den första? Jag ska gå dit och klaga imorgon.

2008-07-02

Halvårsrapport

Det har inte blivit så värst mycket bloggande på sistone, jag delar ju dator med min bror och mamma för tillfället. Och så jobbar jag heltid på ålderdomshemmet och är oftast för trött för att sitta vid datorn när jag kommer hem. Men nu är mamma på jobbet och min bror spelar fotboll, så jag passar på.

Halva 2008 har gått och jag tänkte försöka mig på en kort summering.

Bästa böckerna jag har läst (av sammanlagt 17):

1. Tan Twan Eng - The Gift of Rain
2. Xiaolu Guo - A Concise Chinese-English Dictionary for Lovers
3. Jasper Fforde - First among sequels
4. Nikita Lalwani - Gifted
5. Naomi Novik - Hans majestäts drake

Sämst:

1. Scott Smith - The Ruins
2. Jeanette Winterson - The Stone Gods
3. Kit Whitfield - Nattvakt

Som en bonus, en liten lista över några av mina favoritskivor än så länge i år:

The Dresden Dolls - No, Virginia (i och för sig bara en samling gamla överblivna låtar, men otroligt bra ändå)
Man Man - Rabbit Habits
Cloud Cult - Feel Good Ghosts (Tea-Partying Through Tornadoes)
Evangelicals - The evening descends
Laura Marling - Alas I cannot swim
Santogold - Santogold
Frightened Rabbit -
The Midnight Organ Fight
The Helio Sequence - Keep your eyes ahead
Devotchka - A mad and faithful telling

Jag har säkert glömt någon, det kommer ju nya bra skivor hela tiden, men de här har i alla fall hållt sig kvar i min mp3-spelare relativt länge utan att jag tröttnat på dem.



Alan Campbell: Scar Night

En mörk och originell fantasyroman. Men den var inte riktigt så bra som jag hade hoppats att den skulle vara. Det är svårt att förklara exakt vad som saknas. Det kan vara karaktärerna, som man aldrig riktigt lär känna, och som man inte riktigt känner för. Eller så är det att handlingen liksom aldrig kommer igång. Det är svårt att förstå motivet för vissa personers handlingar och varför vissa saker händer. Namnen på karaktärerna är dessutom ganska underliga. En ängel som heter Dill, en lönnmördare som heter Rachel, en man som heter Mr Nettle. Och så en ondskefull gud som heter Ulcis - det låter som ett smeknamn på någon med magsårsproblem.

Trots detta så var det en ganska spännande bok, och världen den utspelar sig i är intressant. Staden Deepgate hänger på kedjor över en djup avgrund, där guden Ulcis, som man dyrkar i staden, residerar. Mörk är den som sagt var, en hel del blod och död förekommer. Jag gillar också att det förekommer änglar, det är inte ofta man träffar på sådana i fantasy. Jag ser faktiskt fram emot att läsa del två, Iron Angel.

2008-06-15

Naomi Novik: Hans majestäts drake

I sommar blir det inga ordentliga recensioner, för jag delar dator med min lillebror och mamma. Den lilla tiden jag får vill datorn har jag hellre till spelande.

I vilket fall som helst, jag har läst Hans majestäts drake, och jag tyckte väldigt bra om den. Det är sällan fantasy med drakar är särskilt bra (Eragon är ett exempel på trist drakfantasy), men Novik har verkligen lyckats. Jag rekommenderar den till alla som gillar fantasy och historiska romaner. Perfekt sommarläsning! Nu hoppas jag bara att jag får läsa fortsättningen snart.

2008-06-12

Fantasyfiender i Lysekil

Den här sommaren bor jag hos mamma i Lysekil, och i september flyttar jag hit. Jag har bott sex år i Kil i Värmland, och det är sex år för länge. Jag kommer dock att sakna två saker (förutom mina vänner).

Den ena är närheten till Karlstads stadsbibliotek, de har ett riktigt bra utbud. Särskilt när det gäller engelskspråkig litteratur, som ju är det jag läser mest.

Den andra är Kils stadsbibliotek. Det är ett pyttelitet bibliotek men jag gillar det. Framför allt för deras vänliga inställning till fantasylitteratur. De har en stor fantasyhylla på en central plats i biblioteket och köper in mycket ny fantasy, både för ungdomar och vuxna. Nu vet jag naturligtvis att man inte kan bedöma ett bibliotek efter sin egen smak. Det finns många som inte gillar fantasy. Men jag tycker ändå att det visar lite god vilja från deras sida, att de fattar att det finns ganska många som gillar sådan litteratur.

Dessutom är de generösa med fjärrlån, och man kan låna från vilket bibliotek som helst i Värmland genom dem. De har även rätt trevlig personal.

Jag visste redan att bibliotekarierna på Lysekils stadsbibliotek är ganska kulturkonservativa, men idag fick jag verkligen bevis för deras tråkiga attityd. Jag frågade om man får göra fjärrlån, och det fick man. Men helst inte skönlitteratur. Jag tjatade och fick i alla fall göra ett försök (hon skrev ner bok och titel och sa att hon skulle se om det gick). Det var i vilket fall som helst Jadetronen av Naomi Novik, del två i en serie (del ett har jag lånat i Kil).

Och då sa hon: "Vi köper inte in så mycket fantasy längre, folk lånar inte sådant."

Jag sade att det gör folk visst, fantasy är populärt. "Inte bland de äldre", svarade hon.

Men jag vet att det bara var ett artigt sätt att säga: Fantasy är inte lika fint som annan litteratur.

I Lysekils stadsbibliotek finns det en fantasyhylla. Den är pytteliten och inklämd längst in i ett hörn i barnavdelningen. Det säger allt, tycker jag.

Jag ska börja gå dit ofta och tjata om fantasy. Be om fjärrlån och ge förslag till inköp. Jag köper förstås nästan all min fantasy själv, på engelska. Men jag är tillräckligt irriterad för att göra det bara för att jäklas.

2008-06-04

Fit for fight


Jag var egentligen inne och kollade efter begagnade kokböcker på Bokpunkten, men jag hittade en annan bok som jag helt plötsligt ville ha. Töntiga 80-talsböcker är så kul!

Jag köpte den inte, men det var nära.

2008-06-03

H P Lovecraft: Pickmans modell och andra noveller

Lovecraft har jag inte läst något av sedan gymnasiet, när jag var inne i en skräckfas. Fast inte ens på den tiden tyckte jag att något han skrev var särskilt kusligt. Däremot är det underhållande och intressant, och ibland vackert. Så viss behållning hade jag av att läsa den här novellsamlingen, och för er som faktiskt blir rädda av mystiska parallellvärldar och levande döda, så kanske det här kan ge lite kalla kårar.

2008-05-26

Tan Twan Eng: The Gift of rain

Lite halvhjärtat tog jag ner den här boken från hyllan i biblioteket, och läste på omslaget vad den handlade om. En historia som utspelar sig på den Malaysiska ön Penang under 2:a världskriget. Hm, måttligt intressant. Men jag tog med mig boken hem i alla fall, och efter att den legat i högen med böcker på min högtalare i två veckor kände jag att jag kanske skulle ge den en chans. Redan efter en sida tänkte jag "Herregud, vad bra den är!".

Sida efter sida dras man in i en fantastisk värld, med tropisk hetta, dimhöljda berg, tedrickande och kampsporter. Boken har teman som religion, lojalitet, uppväxt, ödestro, kolonialism och krig. Miljöskildringarna och atmosfärerna är fantastiska, det känns verkligen som om man vore där. Bokens berättare är en gammal man vid namn Philip Hutton som för första gången berättar för någon om vad som hände under några år under kriget, och hans berättelse börjar 1939 när han är 16 år. Som hälften kines och hälften engelsman känner han sig inte hemma i någon av kulturerna. Men så träffar han den japanske diplomaten och aikidomästaren Endo-san, och en stark vänskap tar sin början, när Endo blir Harrys tränare i aikido och en slags mentor. Men bortom lugnet i Penang är världen i kaos - och slutligen invaderar japanerna Malaysia. Det visar sig att Endo kanske inte var den Philip trodde, och Philips lojalitet prövas hårt (hans lojalitet till sin familj, till Endo, till kineserna, till sitt land). Fast ordet lojalitet kan lika gärna bytas ut mot kärlek. Motvilligt går han med på att samarbeta med japanerna, för att rädda sin familj.

Om jag nu vanan trogen ska hitta något att klaga på, så är det att den kanske är lite väl vacker och finstämd ibland. Och att dialogerna är lite stela. Och lite annat som jag inte orkar ta upp, som egentligen inte är viktigt. Nybörjarmisstag helt enkelt, det är trots allt en debutroman. Helhetsintrycket är ändå viktigast, och det säger mig att The Gift of rain är en helt underbar roman, som förtjänar att läsas av så många som möjligt. Jag tänker i alla fall köpa den och läsa om den.

2008-05-20

Namnbyte

Jag är inte helt nöjd med namnet på bloggen, så jag tänker byta.

Är det någon som har något förslag? Jag är nämligen usel på det här med titlar.

Mitt eget förslag: Olivias bokblogg

Alternativt: Olivia skriver om böcker

Eller kanske något som inte alls har med mitt namn att göra.

Jag tänker i alla fall begränsa den här bloggen till sådant som har med litteratur att göra, allt annat jag känner för att skriva om hamnar i min andra blogg.

Terry Pratchett: Making Money

Det här är den 36:e Discworldboken (om man räknar med The last hero samt de fyra böckerna för lite yngre läsare), och den andra med Moist Von Lipwig som huvudperson. Men då Going Postal var riktigt bra, en av Pratchetts bästa faktiskt, så är den här dessvärre bara en oinspirerad och överflödig kopia.

I Going Postal fick Moist, som tidigare var en tjuv och bedragare, i uppdrag av Lord Vetinari att rusta upp Ankh-Morporks postkontor. Han blir motarbetad, nästan mördad och uppfinner frimärket. I Making Money blir han efter succén med posten utsedd att rusta upp stadens myntverk. Han blir motarbetad, nästan mördad och uppfinner sedeln.

Visst var boken rolig och fyndig ibland, men på ett ganska slentrianmässigt vis. Det var inte på något sätt en dålig bok, bara totalt onödig.

Jag sätter mitt hopp till att den fjärde boken om Tiffany Aching ser dagens ljus någon gång. Om den är bra så är den här boken glömd och förlåten.

2008-05-13

Rasmus Nalle

Det här är en efterlysning. Jag har nästan alla seriealbumen med Rasmus Nalle, men saknar några. Om det finns någon där ute som har dem och vill tjäna en slant, så är jag beredd att betala åtminstone en hundralapp per styck. Dessa är det jag saknar:

11. Rasmus Nalle runt jorden

35. Rasmus Nalle får upp farten

37. Rasmus Nalle firar jul
(tydligen ganska ny, från 1990 - inte lika viktig som de andra två)

Jag tycker faktiskt fortfarande om att läsa Rasmus Nalle, och det retar mig något alldeles oerhört att min samling inte är komplett.

Uppdatering juni 2008: Nu har jag köpt Rasmus Nalle firar jul. På Tradera för 20 kr.

Uppdatering oktober 2008: Har även införskaffat Rasmus Nalle runt jorden. Men det var ritat i den, så jag ser mig om efter ett bättre exemplar.

En spindelincident

I morse råkade jag ut för sommarens första spindelrelaterade olycka.

Så här gick det till: En liten korintliknande spindel irrade omkring på taket ovanför min säng. Givetvis blev jag lite nervös, för även om jag inte är lika rädd för spindlar nu som jag var förr, så är det inte kul att föreställa sig att en spindel ramlar ner i sängen. Vilket är precis vad den gjorde. Om den släppte taget med flit eller bara halkade lär jag aldrig få veta. I vilket fall som helst så for jag blixtsnabbt ur sängen, och snavade naturligtvis på barriären bredvid, som består av handväskor, tidningar, högtalare och böcker. Jag slog mig inte så farligt (främst tack vare att jag tillfälligtvis använder golvet som tvättkorg, så jag föll mjukt), men fick ett skrapsår på knät. Spindeln försvann dock, så jag kunde inte hämnas.

2008-05-09

Hurra!

Terrry Pratchets senaste Discworldroman, Making Money, fanns att låna på biblioteket. I kväll blir det ingen tv för min del, här ska det läsas!

2008-05-07

IKEA

Jag impulsåkte till IKEA igår. Jag hade inte alls planerat att åka dit, men helt plötsligt satt jag i en varm buss på väg mot Karlstads utkanter. Jag har faktiskt inte varit på IKEA sedan jag var liten, så det var en intressant upplevelse. Dess blotta storlek! Jag fick faktiskt lite ångest av alla fina bokhyllor som dök upp överallt, så vill ju jag ha det hemma. Men samtidigt vet jag ju att om jag någon gång skulle ha ett par tusen kronor över så skulle jag hellre lägga dem på böcker än på hyllor.

Som tur är lyckades jag vara återhållsam, och handlade bara för 99 kr. Plastburkar, plåtburkar, värmeljus och en toalettborste. Ganska förnuftiga saker tycker jag. Fast jag kommer nog att åka dit senare i veckan, för det är mer grejer jag helt plötsligt känner att jag behöver.

2008-04-30

Scott Smith: The Ruins

The Ruins var en sådan där blaha-upplevelse. Varken bra eller dålig, karaktärer som jag inte kände för och en ganska förutsägbar handling. Jag kunde ha hoppat över boken och laddat ner filmen istället. Jag tyckte inte att den var särskilt otäck heller, det enda som hände var att jag under några dagar var lite rädd för min köttätande växt, Kurt-Voldemort (se bild nedan).

Boken utspelar sig i Mexico där några unga turister från USA, samt en tysk och en grek hamnar på en kulle ute i djungeln, där de hålls kvar av vaktande mayaindianer. En intelligent slingerväxt börjar terrorisera dem och de hittar en massa skelett överallt och inser att den är ute efter deras liv. Och så har de en massa gräl om matransoner och annat strunt. Naturligtvis är det en av killarna som är handlingskraftig, de båda tjejerna är irriterande apatiska och korkade. Det var i princip allt. En bra romanidé som dessvärre är slarvigt genomförd - och förmodligen är boken skriven med tanke på att bli film.
Min syster ska spendera sommaren hos sin pojkvän i Guatemala, jag kanske ska köpa boken till henne? Det är nog rätt miljö att vara i för att på riktigt bli uppskrämd av den.

2008-04-22

Frågan är:

När kommer boktornet på högtalaren bredvid sängen att rasa?



Xiaolu Guo: A Concise Chinese-English Dictionary for Lovers

Jag gillar böcker där språket är annorlunda och kreativt, och det var det definitivt i den här boken. Den är skriven på bruten engelska, med felaktig grammatik och inte så stort ordförråd. Men språket blir bättre och bättre och mot slutet är det nästan perfekt engelska. Berättaren i boken är en 23-årig kinesisk kvinna som kommer till London för att lära sig bättre engelska. I början är boken riktigt rolig, med en massa kulturkrockar och fyndiga observatrioner från hennes sida, men så träffar hon en man och det blir lite allvarligare (fast boken är hela tiden ganska rolig). Hon har aldrig varit ihop med någon tidigare, och han är 20 år äldre än henne. Allt medan hennes engelska blir bättre, så utvecklas hon också - hon mognar, lär sig om världen och sex. Förhållandet är problemfyllt, kommunikationen fungerar inte riktigt och de vill olika saker i livet.
Varje kapitel börjar med ett ord ur hennes ordbok, som hon studerar noggrannt.

Jag älskade verkligen den här boken. Den var vacker, humoristisk och smart.

Här är ett litet stycke ur ett av de första kapitlen:

No sleeping. Switching on the light again. Everything turning red. Bloody new world. I study little red dictionary. English words made only from twenty-six characters? Are English a bit lazy or what? We have fifty thousand characters in Chinese.

2008-04-18

Jag lever!

Jag har inte gett upp bloggningen eller hamnat i diabeteskoma. Det har bara varit så mycket att tänka på det senaste så jag har inte riktigt orkat med bloggen. Tydligen så var det inte nog med att jag har fått diabetes, jag har tydligen en massa konstiga förhöjda värden på det ena och det andra. Var på vårdcentralen i måndags och lämnade ifrån mig nio provrör med blod. Hoppas att de inte hittar något allvarligt. Jag är livrädd att de ska hitta något som indikerar att jag har cancer eller värre.

Jag har inte läst ut några böcker heller, så jag har inte haft något att skriva om. Jag har kommit halvvägs in i boken Svärmen av Frank Schätzing. Det är en nästan tusen sidor lång thriller där havets djur helt plötsligt börjar bete sig underligt och attackerar människor (och på lite mer sofistikerade sätt t.e.x. ser till att en gigantisk tsunami drabbar länderna kring nordsjön). Man anar att en utomjordisk intelligens ligger bakom det hela. Den är faktiskt ganska bra än så länge, men så älskar jag allt som har med havet att göra.

2008-04-09

Sjuk

Jag har tydligen fått diabetes. Det kan förklara varför jag har varit så otroligt trött och törstig de senaste veckorna. Idag var mitt blodsocker 16, det är ganska högt (6 är normalt). Jag ska till doktorn på fredag, jag avger en rapport när jag har varit där.

Just det, jag har fått min fina Match it for Pratchett t-shirt. Den är aningen liten, men nu när jag har fått diabetes blir jag ju tvungen att gå ner i vikt, så snart kommer den nog passa!

2008-04-07

Diverse

Nu har jag läst ut Storm front av Jim Butcher. Jag gillade den, men orkar inte skriva någon recension. Jag hade den på mobilen, den var perfekt för det formatet, med korta spännande kapitel.

Vid det här laget borde jag känna mig själv. Att jag inte har läst mer än tre sidor i Last argument of kings är ingen slump.

Jag kan rekommendera internetbokhandeln The Book Depository. De har gratis frakt och är ofta billigare än både Adlibris och Bokus. Jag beställde en bok därifrån i torsdags och fick den idag, det är ganska snabbt.

2008-04-04

Nikita Lalwani: Gifted

Den här boken handlar om Rumi som är dotter till ett par indiska immigranter i Wales. Redan som liten visar hon sig ha talang i matematik, och hennes pappa, Mahesh bestämmer sig för att det är det hon ska syssla med i framtiden. I bokens första del är Rumi tio år gammal. Hon är utfryst i skolan för att hon är allmänt konstig och har fula kläder och glasögon. Hon får inte leka med andra barn, för efter skolan är hon tvungen att sitta flera timmar på biblioteket och plugga matte. Hon böjar redan här göra lite upror mot de stränga rutinerna, och tjuvläser i romaner trots att hon inte får. Sedan går hon ännu längre och vågar sig ut från biblioteket och börjar snatta godis (hon får inte äta under tiden som hon är i biblioteket eftersom hennes pappa anser att man studerar bättre när man är hungrig).

Pappan är själv akademiker och tar dotterns pluggande på största allvar, mamman däremot är mer tveksam. Shreene är själv högutbildad men ville aldrig lämna Indien och tycker inte om att hennes dotter växer upp i en främmande kultur. Hon har svårt att uttrycka sig på ett djupare plan på engelska, och kommer kanske därför inte särskilt nära Rumi. De har en del hemska gräl.

I bokens andra del har Rumi hunnit bli fjorton, nästan femton (året är 1988), och tränar inför ett prov som ska få henne att bli antagen till Oxford. Hon visar upp en del beteendestörningar som föräldrarna inte är uppmärksamma på, till exempel blir hon beroende av att äta kumminfrön. Hon ljuger konstant för föräldrarna och bryr sig inte så mycket om studierna. Hon tänker på pojkar, musik och filmer i stället, som vilken normal tonåring som helst. Men allt det måste hon hålla för sig själv för föräldrarna visar ingen som helst förståelse.

Sedan kommer hon in på universitetet, och får en viss frihet för hon bor borta från föräldrarna två dagar i veckan. Men frigörelsen från föräldrarna blir en jobbig historia, hon gör uppror på sätt som inte är helt bra. Hon fattar dessutom inget av föreläsningarna, men låtsas som ingenting till situationen till sist blir ohållbar.

Boken har några hål i berättelsen, saker som inte riktigt stämmer, men det är lätt att bortse från. Språket är vackert (särskilt i beskrivningen av ett par Indienresor som familjen gör, där Rumi verkligen lever upp eftersom hon känner sig hemma där), och boken är ofta rolig. Rumi är en härlig karaktär, även om hon ibland är plågsamt pinsam och bortkommen när hon ska interagera med andra ungdomar. För läsaren är det uppenbart att det är föräldrarnas uppfostran som har gjort Rumi till den hon är, men samtidigt tycker man lite synd om dem, de vill bara hennes bästa.

Jag tyckte mycket bra om den här boken, det är helt klart den bästa jag har läst hittills i år. Men det är en debutroman och det märks, jag tror att Nikita Lalwani kommer att skriva ännu bättre böcker i framtiden.

Den här recensionen blev lite konstig, jag vet, men ge boken en chans ändå.

2008-04-01

Bättre sent än aldrig

Gamla nyheter, men förlåt en gamling för att hon inte hänger med i svängarna. Jag läste nyss att Brandon Sanderson blivit utsedd att avsluta Robert Jordans Wheel of time. Det är nog ett bra val, jag har läst Sandersons bok Elantris och den var helt okej. Låt oss hoppas att han kan ge serien ett värdigt slut.

Jag läste första boken när jag gick i åttan, så serien har nästan blivit en del av mitt liv. Jag har läst bättre fantasy, men det är ändå något speciellt med The Wheel of time. Men jag har irriterande nog fastnat i Crossroads of twilight. Jag fick den i födelsedagspresent av mina systrar när jag fyllde 25 (smart av dem, eftersom de också ville läsa den), men jag har bara läst en tredjedel under de fem år som har gått sedan dess. Egentligen borde jag kanske börja läsa om serien från början. Jag började faktist på första boken för ett tag sedan, när jag var som mest deprimerad. Det var som att få en varm kram av en gammal god vän.

Nu har jag räknat

Antal olästa romaner i mina hyllor: 159

Och i källaren har jag tre lådor till.

2008-03-29

Dum fråga

Jag läste på tv.nu om vad programmet Är det sant? på National Geographic Channel skulle handla om idag, och fick följande beskrivning:

Da Vinci-koden. Finns Da Vinci-koden på riktigt? Eller är den resultatet av spekulationer och förvrängda forskningsresultat? Utforska Dan Browns anklagelser och möt andra konspirationsteoretiker som tror att Jesus ättlingar fortfarande lever.

Finns Da Vinci-koden på riktigt?! Jag vet att en massa folk trodde på Brown när han påstod att hans bok bygger på fakta, men ändå, det är som att fråga: "Finns Harry Potter på riktigt?"

Jag kan för övrigt rekommendera äventyrsspelet Gabriel Knight 3: Blood of the sacred, blood of the damned. Det är ungefär samma historia, fast med vampyrer. Och inte ett enda påstående om att det skulle bygga på någon slags verklighet.

2008-03-28

Jeanette Winterson: The Stone Gods

Häromdagen frågade någon mig om jag tyckte att den här boken var bra. Jag svarade: Nja, jag vet inte. Och så babblade jag på i minst tio minuter om bokens för- och nackdelar. Jag önskar bara att jag hade spelat in vad jag sade, för nu när jag ska skriva den här recensionen fattas mig orden.

Jag börjar med handlingen. På planeten Orbus går det utför för mänskligheten. Naturresurserna sinar och framsteg inom genetiken har gjort människorna både vackra och evigt unga (men folk är ändå inte nöjda, till exempel vill en 50-årig kvinna som ser ut som en 24-åring ändra om sig till en 12-åring för att hennes man ska sluta springa efter småflickor). Och det är den priviligierade delen av världen. Resten av befolkningen är fattiga och krigsdrabbade.

Men man har upptäckt en ny planet, Planet Blue, som är både vacker och orörd, ja förutom att den befolkas av dinosaurier. Där kan man börja om på nytt. Billie Crusoe och den vackra roboten (eller robo-sapiens som den kallas, eftersom den har både intelligens och känsloliv och kan utvecklas) Spike åker med en expedition till den nya planeten. De blir förälskade i varandra förstås.

När berättelsen om dem är slut kommer nästa del i romanen, och den utspelar sig på Påskön på 1700-talet, när de sista träden där fälls och en ung man (Billy) från Cooks expedition blir kvarlämnad på ön. Han bevittnar både en ekologisk katastrof och blir förälskad i Spikkers som är son till en holländare och en lokal kvinna.

Resten av romanen utspelar sig i en nära framtid, efter tredje världskriget. Ett stort företag, MORE, har så gott som tagit över världen och kontrollerar allt. Billie jobbar för dem, med programmeringen av den första robo-sapiens, Spike. Spike är bara ett huvud utan kropp, och Billie tar henne med sig på en promenad, som slutar i staden Wreck City (till skillnad från Tech City där de välartade medborgarna bor). Där träffar hon på folk som försöker ändra hennes uppfattning om att MORE är bra, och som visar henne vilka förödande konsekvenser atombomberna hade för den del av befolkningen som MORE helst inte vill låtsas om.

Utan att ha avslöjat för mycket av handlingen så tror jag att jag har pekat på det centrala i boken. Dels handlar den om att allting upprepas. Vi upprepar samma misstag om och om igen, och även om vi skulle hitta en ny fin planet så skulle det gå åt helvete där också. Den handlar också om hur vi beter oss nu, med miljöförstöring, utseendefixering, krig och elände.

Men även om allt är cykliskt och kanske ödesbestämt, så upprepar hon vid flera tillfällen:

A quantum universe - neither random nor determined. A universe of potentialities, waiting for an intervention to affect the outcome. Love is an intervention.

Vilket innebär att vi faktiskt kan göra något åt saken, även om hon tvivlar på människornas förmåga att lära sig av sina misstag.

Bitvis är boken otroligt vacker. Det är trots allt Winterson som har skrivit den. Handlingen är intressant och språket är fantastiskt. Under läsningen tvingades jag fundera över saker som jag egentligen helst vill slippa fundera över, den lockar definitivt till eftertanke. Dessutom känner jag igen en del från kursen i astrobiologi som jag går just nu, och det är kul. Tankar om vad liv är, vårt ursprung och universum.

Men så börjar hon moralisera, smälla med pekpinnar och vara övertydlig. Jag hinner knappt sjunka in i de vackra meningarna förrän hon måste förklara något som inte behöver förklaring. Hon har all rätt att vara förbannad över hur läget är i världen, och jag håller oftast med henne. Men hon kommer inte med något nytt, jag har hört eller tänkt allt förut.

Som poesi är det ett vackert verk, och jag kommer att läsa om den, skriva ner citat och så läsa om den igen. Boken äger en stor skönhet och en förundran inför naturen, människan, tiden och universum som jag verkligen, verkligen gillar.

Som science fiction är den faktiskt inget vidare, det finns mer att irritera sig på än att gilla. Men det är ju bra om den kan få några kulturtanter intresserade av SF.

Jag tar och avslutar den här recensionen med första stycket i boken, ett bra exempel på hennes vackra språk.

This new world weighs a yatto-gram. But everything is trial-size; tread-on-me tiny or blurred-out-of-focus huge. There are leaves that have grown as big as cities, and there are birds that nest in cockleshells. On the white sand there are long-toed clawprints deep as nightmares, and there are rock pools in hand-hollows finned by invisible fish. Trees like skyscrapers, and housing as many. Grass the height of hedges, nuts the swell of pumpkins. Sardines that would take two men to land them. Eggs, pale-blue-shelled, each the weight of a breaking universe. And, underneath, mushrooms soft and small as a mouse ear. A crack like a cut, and inside a million million microbes wondering what to do next. Spores that wait for the wind and never look back. Moss that is concentrating on being green.