Sidor

2008-04-30

Scott Smith: The Ruins

The Ruins var en sådan där blaha-upplevelse. Varken bra eller dålig, karaktärer som jag inte kände för och en ganska förutsägbar handling. Jag kunde ha hoppat över boken och laddat ner filmen istället. Jag tyckte inte att den var särskilt otäck heller, det enda som hände var att jag under några dagar var lite rädd för min köttätande växt, Kurt-Voldemort (se bild nedan).

Boken utspelar sig i Mexico där några unga turister från USA, samt en tysk och en grek hamnar på en kulle ute i djungeln, där de hålls kvar av vaktande mayaindianer. En intelligent slingerväxt börjar terrorisera dem och de hittar en massa skelett överallt och inser att den är ute efter deras liv. Och så har de en massa gräl om matransoner och annat strunt. Naturligtvis är det en av killarna som är handlingskraftig, de båda tjejerna är irriterande apatiska och korkade. Det var i princip allt. En bra romanidé som dessvärre är slarvigt genomförd - och förmodligen är boken skriven med tanke på att bli film.
Min syster ska spendera sommaren hos sin pojkvän i Guatemala, jag kanske ska köpa boken till henne? Det är nog rätt miljö att vara i för att på riktigt bli uppskrämd av den.

2008-04-22

Frågan är:

När kommer boktornet på högtalaren bredvid sängen att rasa?



Xiaolu Guo: A Concise Chinese-English Dictionary for Lovers

Jag gillar böcker där språket är annorlunda och kreativt, och det var det definitivt i den här boken. Den är skriven på bruten engelska, med felaktig grammatik och inte så stort ordförråd. Men språket blir bättre och bättre och mot slutet är det nästan perfekt engelska. Berättaren i boken är en 23-årig kinesisk kvinna som kommer till London för att lära sig bättre engelska. I början är boken riktigt rolig, med en massa kulturkrockar och fyndiga observatrioner från hennes sida, men så träffar hon en man och det blir lite allvarligare (fast boken är hela tiden ganska rolig). Hon har aldrig varit ihop med någon tidigare, och han är 20 år äldre än henne. Allt medan hennes engelska blir bättre, så utvecklas hon också - hon mognar, lär sig om världen och sex. Förhållandet är problemfyllt, kommunikationen fungerar inte riktigt och de vill olika saker i livet.
Varje kapitel börjar med ett ord ur hennes ordbok, som hon studerar noggrannt.

Jag älskade verkligen den här boken. Den var vacker, humoristisk och smart.

Här är ett litet stycke ur ett av de första kapitlen:

No sleeping. Switching on the light again. Everything turning red. Bloody new world. I study little red dictionary. English words made only from twenty-six characters? Are English a bit lazy or what? We have fifty thousand characters in Chinese.

2008-04-18

Jag lever!

Jag har inte gett upp bloggningen eller hamnat i diabeteskoma. Det har bara varit så mycket att tänka på det senaste så jag har inte riktigt orkat med bloggen. Tydligen så var det inte nog med att jag har fått diabetes, jag har tydligen en massa konstiga förhöjda värden på det ena och det andra. Var på vårdcentralen i måndags och lämnade ifrån mig nio provrör med blod. Hoppas att de inte hittar något allvarligt. Jag är livrädd att de ska hitta något som indikerar att jag har cancer eller värre.

Jag har inte läst ut några böcker heller, så jag har inte haft något att skriva om. Jag har kommit halvvägs in i boken Svärmen av Frank Schätzing. Det är en nästan tusen sidor lång thriller där havets djur helt plötsligt börjar bete sig underligt och attackerar människor (och på lite mer sofistikerade sätt t.e.x. ser till att en gigantisk tsunami drabbar länderna kring nordsjön). Man anar att en utomjordisk intelligens ligger bakom det hela. Den är faktiskt ganska bra än så länge, men så älskar jag allt som har med havet att göra.

2008-04-09

Sjuk

Jag har tydligen fått diabetes. Det kan förklara varför jag har varit så otroligt trött och törstig de senaste veckorna. Idag var mitt blodsocker 16, det är ganska högt (6 är normalt). Jag ska till doktorn på fredag, jag avger en rapport när jag har varit där.

Just det, jag har fått min fina Match it for Pratchett t-shirt. Den är aningen liten, men nu när jag har fått diabetes blir jag ju tvungen att gå ner i vikt, så snart kommer den nog passa!

2008-04-07

Diverse

Nu har jag läst ut Storm front av Jim Butcher. Jag gillade den, men orkar inte skriva någon recension. Jag hade den på mobilen, den var perfekt för det formatet, med korta spännande kapitel.

Vid det här laget borde jag känna mig själv. Att jag inte har läst mer än tre sidor i Last argument of kings är ingen slump.

Jag kan rekommendera internetbokhandeln The Book Depository. De har gratis frakt och är ofta billigare än både Adlibris och Bokus. Jag beställde en bok därifrån i torsdags och fick den idag, det är ganska snabbt.

2008-04-04

Nikita Lalwani: Gifted

Den här boken handlar om Rumi som är dotter till ett par indiska immigranter i Wales. Redan som liten visar hon sig ha talang i matematik, och hennes pappa, Mahesh bestämmer sig för att det är det hon ska syssla med i framtiden. I bokens första del är Rumi tio år gammal. Hon är utfryst i skolan för att hon är allmänt konstig och har fula kläder och glasögon. Hon får inte leka med andra barn, för efter skolan är hon tvungen att sitta flera timmar på biblioteket och plugga matte. Hon böjar redan här göra lite upror mot de stränga rutinerna, och tjuvläser i romaner trots att hon inte får. Sedan går hon ännu längre och vågar sig ut från biblioteket och börjar snatta godis (hon får inte äta under tiden som hon är i biblioteket eftersom hennes pappa anser att man studerar bättre när man är hungrig).

Pappan är själv akademiker och tar dotterns pluggande på största allvar, mamman däremot är mer tveksam. Shreene är själv högutbildad men ville aldrig lämna Indien och tycker inte om att hennes dotter växer upp i en främmande kultur. Hon har svårt att uttrycka sig på ett djupare plan på engelska, och kommer kanske därför inte särskilt nära Rumi. De har en del hemska gräl.

I bokens andra del har Rumi hunnit bli fjorton, nästan femton (året är 1988), och tränar inför ett prov som ska få henne att bli antagen till Oxford. Hon visar upp en del beteendestörningar som föräldrarna inte är uppmärksamma på, till exempel blir hon beroende av att äta kumminfrön. Hon ljuger konstant för föräldrarna och bryr sig inte så mycket om studierna. Hon tänker på pojkar, musik och filmer i stället, som vilken normal tonåring som helst. Men allt det måste hon hålla för sig själv för föräldrarna visar ingen som helst förståelse.

Sedan kommer hon in på universitetet, och får en viss frihet för hon bor borta från föräldrarna två dagar i veckan. Men frigörelsen från föräldrarna blir en jobbig historia, hon gör uppror på sätt som inte är helt bra. Hon fattar dessutom inget av föreläsningarna, men låtsas som ingenting till situationen till sist blir ohållbar.

Boken har några hål i berättelsen, saker som inte riktigt stämmer, men det är lätt att bortse från. Språket är vackert (särskilt i beskrivningen av ett par Indienresor som familjen gör, där Rumi verkligen lever upp eftersom hon känner sig hemma där), och boken är ofta rolig. Rumi är en härlig karaktär, även om hon ibland är plågsamt pinsam och bortkommen när hon ska interagera med andra ungdomar. För läsaren är det uppenbart att det är föräldrarnas uppfostran som har gjort Rumi till den hon är, men samtidigt tycker man lite synd om dem, de vill bara hennes bästa.

Jag tyckte mycket bra om den här boken, det är helt klart den bästa jag har läst hittills i år. Men det är en debutroman och det märks, jag tror att Nikita Lalwani kommer att skriva ännu bättre böcker i framtiden.

Den här recensionen blev lite konstig, jag vet, men ge boken en chans ändå.

2008-04-01

Bättre sent än aldrig

Gamla nyheter, men förlåt en gamling för att hon inte hänger med i svängarna. Jag läste nyss att Brandon Sanderson blivit utsedd att avsluta Robert Jordans Wheel of time. Det är nog ett bra val, jag har läst Sandersons bok Elantris och den var helt okej. Låt oss hoppas att han kan ge serien ett värdigt slut.

Jag läste första boken när jag gick i åttan, så serien har nästan blivit en del av mitt liv. Jag har läst bättre fantasy, men det är ändå något speciellt med The Wheel of time. Men jag har irriterande nog fastnat i Crossroads of twilight. Jag fick den i födelsedagspresent av mina systrar när jag fyllde 25 (smart av dem, eftersom de också ville läsa den), men jag har bara läst en tredjedel under de fem år som har gått sedan dess. Egentligen borde jag kanske börja läsa om serien från början. Jag började faktist på första boken för ett tag sedan, när jag var som mest deprimerad. Det var som att få en varm kram av en gammal god vän.

Nu har jag räknat

Antal olästa romaner i mina hyllor: 159

Och i källaren har jag tre lådor till.