Sidor

2008-09-23

Céline Curiol: Utrop

På baksidan av den här boken finns ett citat där Paul Auster hyllar den. Det räckte nästan för att få mig att inte läsa den, eftersom jag är allergisk mot den mannen. Men jag gav den en chans ändå, och det är jag glad att jag gjorde.

Den handlar om en ganska anonym kvinna i Paris som möter diverse främlingar, plågas av obesvarad kärlek och jobbar på tågstationen som den där rösten som informerar om tågavgångar. Det låter kanske tråkigt, men boken är extremt välskriven, och hela tiden intressant. Och den har ett fantastiskt slut!

Det enda jag har att klaga över är att dialoger inte är markerade på något sätt, så ibland måste jag gå tillbaka och se om det verkligen var någon som sade något. Texten är ganska kompakt och kräver all uppmärksamhet, annars missar man ganska mycket. Men samtidigt är det ganska bra, för det känns som om jag kan läsa om boken och få en helt ny läsupplevelse.

En mycket bra bok, helt enkelt. Och det bästa av allt är att jag köpte den för tio kronor.

Köpstopp

Jag inser ju själv att mitt bokköpande har antagit orimliga proportioner, även om jag faktiskt inte har lagt så mycket pengar på mina senaste fynd. Därför ska jag utmana mig själv till köpstopp i oktober. Om det går bra utökar jag till november. Jag får dock köpa böcker om jag hittar något jag verkligen vill ha, för under 20 kr. Det låter väl rimligt?

Men det kan hända att jag gör en sista Adlibrisbeställning innan dess.

Böcker, förstås

Igår besökte jag Kils bibliotek, och det var lite vemodigt. Det är ett trevligt litet bibliotek, och är, som jag vid tidigare tillfälle har nämnt, nog det enda med Kil jag saknar.

De hade ett nytt gäng böcker till salu, och jag fick tag på en del godbitar. Bland annat boken Utrop av Celine Curiol. Den hade jag redan påbörjat (lånat på Karlstads stadsbibliotek) och gillar skarpt, så den köpte jag givetvis.

22 böcker har jag införskaffat sedan jag kom till Karlstad för två veckor sedan. Måste vara ett nytt rekord. Det rör sig mest om loppisfynd (typ 5 böcker för 20 kr), så jag har inte spenderat en massa pengar heller.

2008-09-15

Uppdatering

Andra praktikveckan av tre har så påbörjats. Jag har tagit mitt första blodprov, och det gick bra. Inte för att jag vet vad det tjänar till, jag ska ju inte längre bli sjuksköterska. Men det är lite coolt att ha gjort det i alla fall.

Jag har lånat flera böcker på Karlstads stadsbibliotek och kommer inte hinna läsa alla. Just de böckerna finns inte på biblioteket i Lysekil, så om jag vill läsa dem får jag nog köpa dem (med tanke på bibliotekets korkade restriktioner angående fjärrlån av skönlitteratur).

I söndags läste jag ut boken Ode till en skjuten räv, av Helga Nou. Jag är inte direkt överdrivet intresserad av estnisk litteratur, men den här var faktiskt ganska bra. Den lämnade visserligen en hel del trådar hängande i luften, men helt oäven var den inte.

2008-09-11

Dumma förkylning - tack vare dig äger jag nu Fuglesang

Idag blev jag hemskickad från praktiken (på sjukhuset i Karlstad) för att jag var så förkyld. Så jag gick till Apoteket och köpte mig diverse tabletter och sprayer, så att jag ska kunna jobba imorgon.

Då fick jag Christer Fuglesangs bok 13 dygn i rymden. Bara för att jag köpte fyra förkylningspreparat. Så nu blir man alltså straffad för att man handlar på Apoteket. Det var ju illa nog att min hjärna känns som en övermogen vattenmelon.

Det allra värsta är, tänk om någon trodde att jag lade till den där asken Strepsils bara för att få boken. Nu vet jag inte om jag ska behålla den (kitschvärde) eller om den ska hamna i återvinningscontainern. Det är lika irriterande som när Adlibris helt oprovocerat prackade på mig boken Fantomerna av Klas Östergren. Bläh!

2008-09-09

Diverse

Jag läste precis ut Drömmarnas berg av Arthur Machen. En mycket vacker roman, och jag önskar att jag hade läst den på engelska, även om det var en kompetent översättning.

Jag fyndade även i en secondhandbutik idag, fem böcker för sammanlagt 20 kr. Men jag har redan läst tre av dem.

Claire Castillon: Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska

Jag tyckte mycket om Castillons första novellsamling, Insekt, som hade relationen mellan mor och dotter som tema. Den här novellsamlingen handlar om parrelationer, och är inte lika lyckad. Novellerna är visserligen hela tiden intressanta, och några är riktigt bra. Men eftersom hon hela tiden vill överraska och vara oförutsägbar, så blir resultatet lite forcerat och förutsägbart (man väntar sig det oväntade).

Precis som i Insekt är det förvridna och ofta olyckliga människor som porträtteras, dysfunktionella förhållanden och lite småstörda psyken. Men det finns ändå en del hopp och värme, för att inte tala om humor, så det är inte deprimerande läsning. Men inga av novellerna är särskilt minnesvärda, de fladdrar snabbt förbi.

Den här novellsamlingen var ändå tillräckligt bra för att jag ska önska att hennes romaner översätts till svenska (min franska är dessvärre på pekboksnivå).

2008-09-08

Robert Holdstock: Ancient echoes

Den här boken är väldigt svår att beskriva, men jag gör ett försök. Jack har sedan han var liten haft märkliga visioner om två jagade människor som han kallar Greyface och Greenface. De tycks tillhöra en annan värld, men är också sammankopplade med en ruinstad som man upptäckt under Jacks hemstad, Exburgh. Staden heter Glanum, och enligt en mystisk man som ansvarar för utgrävningarna, så dyker samma stad upp om och om igen över hela världen.

Sen blir det hela ganska flummigt (för att inte tala om jungianskt). Greyface lyckas ta sig ut till verkligheten och hotar Jacks dotter, och Jack måste gå in i sina egna drömmar (eller något i den stilen, det är svårt att förklara) för att leta reda på Greenface.

Boken är som sagt var ganska flummig, och det är svårt att ta in allt. Ibland är den lite fånig och ibland lite väl långsökt. Men vid andra tillfällen är den vacker och spännande. Holdstock är verkligen övertygande i sitt språk och det är svårt att värja sig för de fantastiska världar han målar upp. Jag som har lätt för att drömma mig bort blir ganska djupt indragen i den här boken, som innehåller element av jungianska arketyper och forntida mytologi...det är alltid kul att läsa böcker där jag känner att jag har nytta av att ha läst religionsvetenskap.

Boken är bäst i början, innan handlingen blir alldeles för invecklad, men den är helt klart läsvärd och jag är verkligen sugen på att läsa fler av Holdstocks böcker.

2008-09-04

Gabrielle Wittkop: Nekrofilen

Titeln säger i princip allt. Boken handlar om en nekrofil, som gräver upp lik och tar hem dem till sig, och gör dem till sina älskare/älskarinnor tills de blir för ruttna för att ha kvar. Den är skriven i dagboksform.

Den hade kunnat vara rätt hemsk, eller äcklig, men Wittkops språk är så vackert och avskalat att den mer är en sorglig och fascinerande berättelse om en man som hela tiden måste lämna de han älskar. Han beskriver liken med sådan ömhet att man inte kan annat än att känna sympati för honom.

En sak jag störde mig på är att han hela tiden påpekar att liken luktar "nattspinnare". Hur tusan luktar en sådan?
Jag har sett lik och till och med varit med vid en obduktion, och jag tycker mest att det luktar sjukhus och gammal ost. Inte så värst romantiskt alltså.

Om jag ska komma med lite personliga värderingar, så tycker jag att nekrofiler är ganska så harmlösa. En död kropp är bara en klump vissnande celler, det är värre att ge sig på något levande. Vanvördigt är det kanske, och omoraliskt - och för oss som inte tänder på lik - obegripligt. Men som sagt var, det finns betydligt värre saker att göra än att våldta lik.

I vilket fall som helst så var det en läsvärd bok, och till skillnad från Barnahandlerskan innehåller den faktiskt en hel del medmänsklighet.

2008-09-01

Nu kan det nog bli tid över för läsning

Efter sex års exil i Värmland är jag äntligen tillbaka i Lysekil!

Gårdagen var mardrömslik, och det var helt och hållet mitt eget fel. Jag hade inte packat allt, och inte städat heller. Så städning, packning och lastning tog åtta timmar. Som tur är hade jag fem personer som hjälpte mig, men det var ju orättvist mot dem att jag inte var klar som jag hade lovat. Resan ner tog ungefär fyra timmar, det är en timma längre än vanligt, eftersom släpet var så tungt.

Klockan halv ett på natten var vi framme i Lysekil - och fick tvinga ut min bror och några bekanta för att hjälpa till att bära. Det tog dock bara en timma så det var flyttens bästa del.

Jag hade inte sett lägenheten innan, men den är jättefin. Min mamma, domedagsprofeten, hade målat upp en väldigt mörk bild av hur liten och dåligt planerad lägenheten är, så jag blev positivt överraskad. Visserligen har den dålig plats för bokhyllor (jag fick till och med lämna en i Kil), men om jag köper några som når upp till taket kan jag nog få plats med en hel del böcker, och så tänkte jag skaffa några vägghyllor också att ha över sängen och skrivbordet.

Nu kanske den här bloggen kan återgå till det normala, jag ska sluta tjata om flytten.