Sidor

2009-12-31

Några av årets bästa skivor

Edit augusti 2010: Jag har förkortat listan över årets bästa skivor, från 20 till 1, den som jag fortfarande lyssnar på dagligen. 

Sunset rubdown – Dragonslayer

2009-12-22

Min julläsning

Nu har jag lagt nästan alla andra böcker åt sidan, det är Fforde som gäller hädanefter! Förrförra julen läste jag First among sequels, nu är det dags för Shades of grey, som varken ingår i Thursday Next-serien eller Nursery Crime-serien. Bara omslaget gör ju att man vill läsa den!


Bokfrågornas ABC del 4

Sent omsider svarar jag nu på del 4 i Lilla Os utmaning.

1. Deckare säljer som smör inte bara i Sverige. Vem är din favortiförfattare i genren? Vem är din favoritperson i deckarvärlden?

Jag har många favoriter, så det blir svårt att välja. Men om jag nu måste välja en, så säger jag nog John Connolly, som med ett nästan poetiskt vackert språk skriver våldsamma och lite övernaturliga deckare med privatdetektiven Charlie Parker i huvudrollen. Jag har bara läst de fyra första böckerna än så länge, den nionde kommer ut nästa år. Jag har faktiskt tänkt göra 2010 till året då jag kommer ikapp i min läsning av Connollys böcker. Han har dessutom skrivit tre fristående romaner samt en novellsamling (jag har den signerade utgåvan av samlingen, men jag har tyvärr inte läst den).

Favoritperson är lite svårare. Jag är dock väldigt förtjust i kommissarie Brunetti i Donna Leons böcker, han är godhjärtad utan att vara mesig.

2. Jag är ingen storläsare av drama, men det händer. Främst var det under mina litteraturstudier som jag fick i mig en del. Vilken är din favoritpjäs? Har du läst eller sett den, eller kanske både och?

Jag fick också i mig en del under mina litteraturstudier (som visserligen bara varade en termin, men ändå), bland annat Brechts Den kaukasiska kritcirkeln, som jag tyckte mycket om. Den har jag inte sett spelad. Euripides Medea är en annan favorit. Den bästa pjäs jag sett spelad är nog Shakespeares Stormen.

3. D som i dumburk. Böcker blir inte sällan tv-serier. Vilken är din favoritserie med en litterär förlaga?

Dexter, fast jag har bara sett första säsongen. Jag har läst de två första böckerna i serien, och tv-versionen är mycket bättre. Bones är jag väldigt förtjust i, men jag har inte läst Kathy Reichs böcker som den bygger (löst) på.

4. Det är redan december. Berätta om en bok som utspelar sig i december eller i alla fall på vintern.

Terry Pratchetts bok Wintersmith utspelar sig på vintern. Det är den tredje delen i Discworldserien om den unga häxan Tiffany Aching. I den här boken blir the wintersmith, som är en slags personifiering av vintern, förälskad i henne. Böckerna om Tiffany hör till Pratchetts allra finaste, och är skrivna med lite yngre läsare i åtanke. Första boken, The Wee Free men finns översatt till svenska, under namnet Små blå män.

2009-12-21

Sveriges sämsta bibliotek

Titeln kanske är lite väl överdriven, det finns säkert sämre, men jag nominerar ändå Lysekils Stadsbibliotek till Sveriges sämsta.

Jag har skrivit om Lysekils stadsbibliotek tidigare, i diverse spridda inlägg, men jag tänkte att en gång för alla samla några av mina iakttagelser och klagomål på ett ställe, och även skicka länken till någon av bibliotekarierna där, eftersom jag tycker att det här är något de borde ta till sig. Klagomål bakom ryggen på folk är bara fegt och ynkligt.

1. Mitt första och största klagomål är bibliotekariernas och assistenternas beteende. De är sura och ohjälpsamma, och det händer att assistenterna i utlåningsdisken inte ens svarar på tilltal. Detta är inte något jag är ensam om att tycka, jag har frågat ganska många Lysekilsbor vad de tycker om biblioteket, och det jag oftast får höra är att bibliotekarierna och assistenterna är så sura och dryga. Nu är de inte sura och dryga mot alla, om det kommer in någon de känner, eller någon de vill fjäska för, till exempel någon höjdare i kommunstyrelsen eller en kulturtant iklädd böljande kulturcape, då är det idel skratt och leenden. Men vi som är där flera gånger i veckan och som ser till att de faktiskt har en omsättning, vi bevärdigas inte ens med ett uppskattande leende.  Ber man om hjälp med något får man en så förintande blick att man genast vill be om ursäkt, trots att det är deras jobb. I de kurserna jag har gått hittills inom B&I har det talats en hel del om att bibliotekarierna ska kunna hjälpa till med att söka svar på det mesta, men jag tror inte att folk vågar fråga bibliotekarierna i Lysekil om någonting, för risken är att man får gå därifrån med dumstruten nedtryckt över de rodnande öronen. Det verkar som om det råder en allmän konsensus bland personalen på biblioteket att folk i allmänhet är för korkade för sitt eget bästa.

2. Det satsas alldeles för lite på barn- och ungdomsverksamheter. Barndelen av biblioteket börjar se lite skabbig ut, faktum är att den ser nästan exakt likadan ut som när jag var liten, och jag är nästan 32. Under årets sportlov hade de som enda sportlovsaktivitet för barn och ungdomar möjligheten att följa med sina mor- eller farföräldrar till biblioteket och hjälpa dem släktforska (se mitt inlägg om det här). Vänta nu, har bibliotekarierna som kom på den roliga aktiviteten ens varit barn?

3. Fjärrlån är i princip omöjligt. Jag kan drömma mig tillbaka till min tid i Värmland, där alla biblioteken samarbetade och man fick tag på i princip vilken bok man än ville ha. Fjärrlån på skönlitteratur var inget problem, men i Lysekil är det strängt förbjudet. Ibland är det kanske en fördel, eftersom de hellre köper in en bok än fjärrlånar den, men jag kan inte be dem köpa in varenda bok jag vill läsa.

4. Det här har jag klagat över mycket här på bloggen, men bibliotekariernas bristande respekt för fantasylitteratur är näst intill löjlig. En del barn- och ungdomsfantasy köps in (tack vare mig har de till exempel Naomi Noviks böcker), men kvalitetsfantasyn för vuxna är näst intill obefintlig. Det som de har är gammalt. Den enda nyare vuxenfantasy de har är Nick Perumovs serie Diamantsvärdet och träsvärdet (ryskt=fint). Jag bryr mig inte så mycket för egen del, jag köper min fantasy själv och läser på engelska, men jag kan väl inte vara den enda i Lysekil som gillar fantasy? Eller rättare sagt, det vet jag att jag inte är, Nick Perumov är alltid utlånad.
När jag frågade varför de inte köper in mer fantasy fick jag svaret att det inte är populärt. När jag sade att det är det visst, så fick jag svaret: "Inte bland de äldre". Vad är det för ett svar, och sedan när är biblioteket främst till för de gamla? Visst är det fint att gubbarna har någonstans att läsa sina dagstidningar tillsammans, och det är väl nog så trevligt att tanterna får läsa sin Alice Lyttkens. Men vi 70-talister då? Om jag har tolkat bokbloggosfären rätt så är vi ganska många som gillar fantasy, och då menar jag inte bara barnfantasy. Det finns mycket bra ny fantasy översatt till svenska, till exempel: George R.R. Martin, Patrick Rothfuss, Jasper Fforde och Scott Lynch för att bara nämna några. Jag vet att biblioteket hellre lägger sina pengar på deckare, men deckare är produkter av sin tid, som snabbt blir omoderna. Fantasy är däremot tidlöst, och har därmed längre bäst före datum på hyllan. Jag skulle kunna ge dem en lång lista på fantasy de borde ha, men jag känner på mig att jag inte ligger så bra till efter det här inlägget...

5. Punkt fem hänger ihop lite med föregående punkt, och det är att det inte bara är fantasy de är dåliga på. Överhuvudtaget har de ett rätt magert utbud, men köper gärna in böcker som ingen vill läsa. Jag säger inte att de bara har skräp, bevisligen lånar jag en hel del där (i år har jag faktiskt nästan bara läst böcker från biblioteket), men det är ändå mycket jag saknar. Varför har de till exempel ingen pockethylla? Det var längesedan jag besökte ett bibliotek som inte har det. Det är ett bra sätt att för en lite billigare slant köpa in sådant som de inte skulle våga sig på annars. Överhuvudtaget så är Lysekils Stadsbibliotek ett omodernt bibliotek, som borde ta klivet in i 2000-talet, hur obehagligt det än kan vara för bibliotekariernas stackars bakåtsträvande sinnen.

Nu frågar sig säkert någon varför jag ändå går till biblioteket. Svaret är enkelt, det är för att det är det enda som finns att tillgå. Jag skulle inte ha råd att åka till Uddevalla varje gång jag vill låna en bok. Så jag får stå ut, och hoppas att något av min kritik kanske går hem. Men jag tvivlar, bibliotekarierna i Lysekil förändrar sig inte, helt enkelt för att de inte behöver förändra sig, för det finns ändå inget annat bibliotek att gå till här.

Jag vill slutligen påpeka att det finns en och annan trevlig bibliotekarie och assistent på biblioteket, men de som är sura förstör ju helhetsintrycket.

Tillägg 14:e april 2010: Jag förstår att det mesta bottnar i personalbrist och dåligt med pengar. Och ja, min kritik är aningen överdriven. Och märkligt nog har biblioteket blivit bättre den senaste tiden. Det kan kanske ha något att göra med den nya vikarierande barnbibliotekarien. Jag låter ändå det här inlägget finnas kvar, även om jag ångrar en del jag skrev.

Tvåårsjubileum

Den 23:e december år 2007 påbörjade jag den här bloggen. Den är en av ytterst få påbörjade projekt som jag lyckats hålla vid liv, någonsin. Jag är kanske inte helt nöjd med allt jag har skrivit, men jag har i alla fall skrivit. Bloggen har varit ett sätt för mig att klara mig igenom ganska så djupa depressioner och jobbiga livskriser. Bloggen har gjort att jag har känt att jag haft kontroll över åtminstone en liten del av mitt liv, en liten del av mig själv där jag inte känner mig korkad, ful och misslyckad.

Depressioner är fördummande. Det är som om min hjärna är vilse i någon slags tjock otäck dimma som inte vill skingras hur mycket jag än försöker. Får jag någon gång en intressant tanke om en bok jag läser, så är den tanken garanterat försvunnen när jag ska skriva om boken. Jag kan inte formulera mig lika bra som när jag gick på gymnasiet, vilket känns hemskt för det borde ju vara tvärtom.

Men jag skriver ändå, för det får mig att må lite bättre. Om sedan någon läser min blogg och får ett och annat boktips, så är det bara en bonus.

2009-12-20

Fantastisk novellsamling

Jag har läst novellsamlingen Babian av Naja Marie Aidt. Den var väldigt bra, men jag känner mig inte riktigt manad att skriva en recension. Läs den här i SvD i stället, den är rätt träffsäker.

2009-12-18

Ny layout

Jag var fruktansvärt trött på den vita, sterila looken jag hade på bloggen, så jag har bytt. Resultatet ser inte lika proffsigt ut, men lite mer hemtrevligt. Det är inte riktigt klart än, till exempel blev titelskylten väldigt ful. Bakgrunden är förstås tillfällig över jul, men det fiffiga med just den här layouten är att det är så lätt att byta bakgrund. Jag ska även finjustera teckensnittet lite, men då måste jag gå in i koden och ändra ännu mer och det orkar jag inte just nu.

Jag har kollat bloggen i Firefox och Chrome, i upplösningen 1024*768. Om det är någon som har en annan browser eller skärmupplösning och bloggen ser skum ut, hör gärna av er!

Edit: Nu har jag sett att det ser lite konstigt ut på en widescreenskärm, allt ligger långt till vänster på ett lite irriterande sätt. Men så får det vara tills vidare.

2009-12-16

Bokfrågornas ABC del 3

Oj oj, del tre i abc-utmaningen är svårast hittills, så det blir inte direkt några djupgående svar.

1. Hur skulle du definiera chick-lit? Vad är ditt förhållande till genren?

Lättlästa, humoristiska må-bra romaner, som oftast har en romantisk handling, eller en kvinna som kämpar sig igenom diverse svårigheter för att till slut få ett lyckligt slut. Jag har inte läst så mycket i genren, men det finns faktiskt ett par författarinnor jag gillar, Jane Green och Jennifer Wiener. Jag har inte läst allt av dem, men det jag har läst har faktist varit underhållande. Jag tror att en del personer undermedvetet ser ner på genren för att den är riktad nästan enbart till kvinnor.

2. Berätta om en bok som innehåller en viktig ceremoni.

Jag kan faktiskt inte komma på någon. Reserverar den här platsen för eventuellt svar senare, om jag helt plötsligt skulle få en uppenbarelse.

3. Förra veckan delades den spanskspråkiga världens mest prestigefulla litteraturpris Cervantespriset ut. Cervantes skrev om antihjälten Don Quijote. Vem är litteraturens största anti-hjälte enligt dig?

Jag vet inte om han är litteraturens största, men jag är väldigt förtjust i Inquisitor Glokta i Joe Abercrombies fantasytrilogi The first law. Han är en bitter och cynisk krympling, som ständigt plågas av skador han fått under tortyr som krigsfånge. Han är rätt svår att beskriva, han måste läsas.

4. Dela med dig av ett citat som på något sätt anknyter till böcker och författare!

Jag lägger aldrig citat på minnet, så jag googlade lite i stället, och hittade det här:




If there's a book you really want to read but it hasn't been written yet, then you must write it. ~Toni Morrison


2009-12-12

Det här duger inte, Olivia

Jag bestämde mig för ett tag sedan att inte ha mer än tre böcker på gång samtidigt, och det fungerade faktiskt ganska bra ett tag. Men nu har de gamla vanorna smugit sig på mig igen. Jag har för tillfället sju böcker på gång, och kommer givetvis ingenstans i någon av dem. Det är följande böcker:

Mo Hayder - Ritual
Charles Stross - Singularity Sky
George R.R. Martin - A feast for crows
Terry Pratchett - Unseen academicals
Tom Rob Smith - The secret speech
Naja Marie Aidt - Babian
Kate Mosse - Kryptan

För övrigt så borde jag egentligen läsa kurslitteratur, men motivationen infinner sig inte för tillfället.

2009-12-09

Dan Brown - Den förlorade symbolen

Jag tyckte att Angels & Demons var en ganska underhållande thriller, trots (eller kanske på grund av) en helt osannolik handling och ett inte särskilt elegant språk. The DaVinci code var också underhållande, men som en sämre upprepning av Angels & Demons. Den förlorade symbolen är den tredje boken om Robert Langdon, och den här gången brydde jag mig inte om att läsa den på engelska, för den stod där på "enveckaslånehyllan" på biblioteket och såg lockande ut.

Den här boken utspelar sig i Washington D.C. och handlar om frimurarhemligheter. Det är samma blandning av konspirationsteorier, gåtor, religion, hemliga sällskap, symboler och pseudovetenskap som tidigare böcker, plus en rejäl portion patriotism. Brown gör sitt bästa för att få noetik att verka vara riktig vetenskap (det är det inte), att få frimurarna att framstå som mer än den grupp pellejönsar de faktiskt är och att få intrigen att räcka boken igenom. Och nej, han lyckas inte.

Robert Langdon är en synnerligen platt karaktär, han är mer ett levande symbollexikon (på nybörjarnivå, Brown fördjupar sig inte direkt) än en människa. Därför bryr man sig inte om vad som händer honom, och därmed är boken inte ett dugg spännande.

Om jag hade trott på någon högre makt, och att människan har en själ hade jag nog tyckt bättre om boken, eftersom det är en hel del flummeri om sådant, särskilt mot slutet av boken.

Under hela läsningen har jag känslan av att Brown tror sig vara väldigt intellektuell och slug, och att han satt och skrockade för sig själv medan han skrev boken, samtidigt som han slog upp en och annan sak på wikipedia och tänkte: "Nu jäklar har jag hittat något som jag inte har hört talas om förut, då har nog ingen annan gjort det heller!"

Den var alltså inte särskilt bra. Men ändå rätt underhållande, och den var ett himla bra tidsfördriv när jag låg på akuten i sju timmar och väntade på doktorn i fredags.

2009-12-08

Bokfrågornas ABC - B

1. B som är böcker. Köper du mycket böcker? Nya eller begagnade? Eller brukar du kanske få dem eller låna dem? Är det vissa böcker som du måste äga?

Mängder, mängder. Jag har långt över 1000 böcker. Jag köper på loppis, antikvariat, nätbokhandlar, ebay, vanliga bokhandlar, utgallrade låneböcker från biblioteket. Dessutom laddar jag ner e-böcker (både legalt och illegalt). Min hylla med engelskspråkig litteratur, främst då fantasy, skulle jag inte vilja leva utan. Jag är också väldigt förtjust i min kokbokssamling, som hela tiden växer (ett av mina senaste loppisfynd är kokboken Kokfrun, från 1927). Jag lånar förstås en massa böcker också, från vänner och från biblioteket. Och nej, jag hinner inte läsa allt.

2. B-filmer är rätt kassa filmer. Berätta om en riktigt dålig bok som du läst.

Dan Browns Gåtornas palats var riktigt, riktigt usel. Det är sällan jag avslutar böcker som visar sig vara dåliga, men den var faktiskt lite underhållande också, i all sin uselhet. Annars är jag rätt bra på att undvika kassa böcker. Det är ju inte som att jag frivilligt utsätter mig för Camilla Läckberg.

3. A-laget är dessutom bättre än B-laget. Finns det mer eller mindre fin litteratur? Ge exempel på båda och förklara hur du tänker.

I min värld, nej. Visst finns det sådant som jag betraktar som skräp, som Björn Ranelid och ovan nämnda Läckberg, men det finns ju folk som gillar dem så jag betraktar inte deras litteratur som mindre värd. Sedan finns det ju mer eller mindre välskriven litteratur, litteratur som bara underhåller och litteratur som går in på djupet och verkligen ställer krav på läsaren. Men att den ena skulle vara finare än den andra, det går jag inte med på. Jag vet att jag är löjligt politiskt korrekt i den här frågan, men jag hatar litterärt snobberi.

Fast ett enklare svar på frågan skulle nog vara, att fin litteratur för mig är riktigt bra fantasy.

4. Läser du många biografier? Berätta om en favorit. Vems biografi vill du gärna läsa? Vems kan du vara utan? Vad tycker du om ”fejkbiografier” där verkligheten och det fiktiva blandas? Har du läst någon?

Nej, jag är inte särskilt förtjust i biografier. Verkliga människoöden tråkar ut mig. Det finns förstås undantag, In i vildmarken tyckte jag till exempel var riktigt bra. Ibland kan det vara kul att läsa om någon historisk person, men det är sällan jag orkar läsa en hel biografi. Fejkbiografier intresserar mig inte heller. Däremot kan romaner som bygger på verkliga händelser vara bra, till exempel Mordbyn som jag nyligen läste.

Frågor från Lilla O

Bokfrågornas ABC - A

Den här utmaningen från Lilla O verkar kul så jag hakar på (i efterskott).

1. Alfa var första bokstaven i det grekiska alfabetet. Berätta om en bok som du på något sätt förknippar med Grekland.

Idéernas grotta av José Carlos Somoza utspelar sig i det antika Grekland, och det är en lurig och hela tiden spännande och intressant deckare. Jag hittade en bra recension här, för den som vill veta något om handlingen.

2. Adam var enligt Judendomen, Kristendomen och Islam den första människan på jorden. Nämn en bok som handlar om eller är skriven av en Adam.

Nej, här står det still. Kan inte komma på någon Adam jag har läst något av, eller om. En snabb sökning på Libraryting bland mina böcker gav resultatet Adam och Eva av Arto Paasilinna. Jag vill minnas att jag fick den i julklapp någon gång, men jag har aldrig varit sugen på att läsa den.

3. Vilka var de första böckerna du minns att du läste eller hörde när du var barn? Har du läst dem för dina egna eller andras barn?

Man läste mycket för mig när jag var liten, så jag har massor av barndomsfavoriter, men en som verkligen får mitt hjärta att känna sig lite extra varmt är Kom in och drick en kopp te av Karin Stjernholm Ræder. Det är en gulligt illustrerad bilderbok som handlar om en tant som bjuder in en grävling vid namn Grustav på en kopp te. Snart flyttar hela hans familj in, vilket tantens sköldpadda Mollberg blir sur över. Men Mollberg och Grustav blir vänner när de hjälps åt att leta efter Lill-Grustav som rymt hemifrån.

Mormor läste den för mig, och en gång när jag, hon och morfar var ute och plockade svamp i skogen, gick jag omkring och ropade på grävlingar (och älgar) och ville bjuda hem dem på en kopp te. Det var dock ingen som nappade på erbjudandet.

Själv har jag inte läst den för några barn, om jag nu inte läste den för min lillebror någon gång när han var liten.

4. Mänsklighetens vagga finns enligt forskare i Afrika. Berätta om en bok som på något sätt anknyter till denna väldiga kontinent.

Nattens inre och Konturer av den dag som nalkas är två ruggiga och ruggigt bra romaner av Léonora Miano. De handlar om otäcka saker som människor gör, och tvingas göra, mot varandra i skuggan av krig. Böckerna utspelar sig i ett fiktivt västafrikanskt land, som först drabbas av krig, i Nattens inre, och sedan av efterkrigstidens förfall i Konturer av den dag som nalkas, i ett samhälle där barn är en handelsvara och religion är en fasad för mörka krafter. Språket är starkt och vackert, och ibland är det nästan plågsamt att läsa.

Enkätdags

En enkät som jag hittade hos Ett hem utan böcker.

Vilken bok i dina hyllor har du haft längst?
Jag har en hel del av mina barnböcker i hyllan, och de har jag haft sedan jag var liten. De flesta bilderböckerna ligger dock i källaren. Några böcker som jag läser om ganska ofta är Gösta Knutssons underbara böcker om Nalle Lufs. När det gäller ungdoms- och vuxenböcker så är det nog narniaböckerna och David Eddings böcker som jag har haft längst.

Vad… läser du just nu? läste du senast? ska du läsa sedan?
Jag läste precis ut Dan Browns senaste (den var dålig), och håller på med A feast for crows av George R.R. Martin och Neuropath av Scott Bakker. Sedan vet jag inte vad jag ska läsa, jag har ganska mycket att välja på. Men jag har fått för mig att jag ska hinna läsa ut Singularity Sky av Charles Stross innan nyår, eftersom jag har lovat att lämna tillbaka den till Arina då. Jag kom plötsligt på att jag dessutom har beställt Mo Hayders bok Ritual, så den ska jag givetvis läsa snart också. Eller så läser jag något helt annat, jag är lite oförutsägbar när det gäller läsning.

Vilken bok verkade alla utom du gilla?
Jag tyckte ju inte att Oscar Waos korta förunderliga liv, av Junot Diaz, var särskilt bra.

Vilken bok intalar du dig själv att du ska läsa?
Till att börja med de ca 300 olästa romanerna i mina hyllor...

Vilken bok som kommer ut inom ett år kommer du prioritera att läsa?
Håller tummarna för att följande författare gör verklighet av sina planer att släppa fortsättningar på sina respektive serier: George R.R. Martin, Scott Lynch, Patrick Rothfuss.

Sista sidan: läser du den först, eller väntar du tills det är dags?
Det händer att jag kikar på sista sidan, om spänningen är olidlig, eller om boken är så tråkig att jag ändå inte kommer att avsluta den. Men oftast förstör det bara, så det gör jag bara i yttersta nödfall.

“Författarens tack”: slöseri med papper och bläck, eller intressant?
Om jag skrev en bok någon gång skulle jag nog vilja tacka en massa folk, så nej, det är inte slöseri med papper.

Vilken karaktär skulle du vilja byta plats med?
Thursday Next i Jasper Ffordes böcker.

Vilken/vilka författare, som du inte redan har läst, vill du läsa?
För många för att räkna upp.

Vilken/vilka böcker i dina hyllor har du haft sedan du gick i skolan?
Jag går fortfarande i skolan, så allt. Annars, se första frågan.

Vilken/vilka böcker har fått följa med dig på flest resor?
Jag har nästan aldrig råd att resa. Men Jamaica Kincaids Lucy fick följa med till Skottland, och Jung Changs Vilda svanar fick följa med på tåg/båtluff till Italien, Albanien och Grekland.

Fanns det någon obligatorisk läsning som du hatade i skolan, men som visat sig vara riktigt bra tio år senare?
Nej, de jag gillade då gillar jag nu (Shakespeare), och de jag hatade då hatar jag fortfarande (Strindberg).

Stephen King eller Anne Rice?
De är båda författare som jag läste mycket i min ungdom, men som jag har tappat intresset för nu.

Begagnade eller sprillans nya böcker?
Jag gillar alla böcker, här diskrimineras det inte! Fast om man ska gå efter priset så föredrar jag begagnade. Samtidigt är det ett litet lyckorus att öppna ett paket från Adlibris, fullt med glänsande nya böcker.

Har du sett en film som visade sig vara bättre än originalet, det vill säga boken?
Sagan om ringen, Övertalning, Jurassic Park.

Finns det någon vars boktips du alltid lyssnar på?
Min kompis Arina. Samt ett par andra vänner också. Mina systrar också, även om det mest är de som får boktips av mig (av någon "märklig" anledning är jag deras privatbibliotek).

Rekommendera en bok eller en serie:
Jag vill passa på att rekommendera John Connollys kusliga och våldsamma deckarserie om Charlie Parker (som jag ligger sorgligt efter i, jag är på femte boken av snart nio).

2009-11-30

Tillbaka i Westeros

Om jag har glömt svara på kommentarer i bloggen, eller varit frånvarande på facebook (hela min lavendelskörd i farmville gick åt helsike), så är det för att jag äntligen har börjat läsa A feast for crows. Det var drygt två år sedan jag läste A storm of swords, så det är ju på tiden. Anledningarna till att inte ha läst den tidigare är flera. Främst är det för att den är så tjock, men nu när jag läst En värld utan slut, på 1200 sidor, känns 700 sidor inte så värst långt. En annan anledning är att Cersei har egna kapitel, och jag gillar inte att läsa om henne. Inte för att hon är ond, det kan vara riktigt njutbart att läsa om onda personer, utan för att hon är så tråkig. Självisk och tråkig.

Nu har jag i alla fall kommit halvvägs, och tycker att den är ganska bra hittills, om än lite seg då och då. Det är lite för mycket politik och för lite äventyr. Kapitlen med Cersei är som jag trodde ganska tråkiga. Visserligen är det intressant att få veta mer om henne och hennes tankar, men hon är verkligen tråkig. Hennes bror Jaime visar sig dock vara mer intressant än jag hade trott.

För tillfället tävlar den om min tid med en bok om organisationsteori (ska skriva hemtenta), gissa vilken som vinner!

2009-11-23

Ken Follett - En värld utan slut

Det är omöjligt för mig att gå in i en katedral, eller ens större kyrka, utan att tänka på Ken Folletts tegelsten Svärdet och spiran. Så för några veckor sedan när jag besökte Uppsala domkyrka sökte sig tankarna åter till den, och det faktum att det kommit en fortsättning. En värld utan slut har jag ett antal gånger lånat hem från biblioteket utan att läsa, jag har helt enkelt inte haft ork att ge mig på en 1200-sidorsroman (något som jag inte hade problem med förr, då jag tyckte att ju tjockare bok desto bättre, så jag sluter mig till att det är åldersrelaterat). Men nu gav jag mig alltså fan på att läsa den, och efter bara några sidor insåg jag att det inte skulle bli några problem, för den sög in mig i handlingen med en gång och vägrade släppa taget under de två veckor det tog mig att läsa den.

Precis som Svärdet och spiran utspelar den sig i den fiktiva medeltida staden Kingsbridge, någonstans i England. Det har dock gått 150 år så den har nya huvudpersoner och Kingsbridge har utvecklats till en blomstrande liten stad i skuggan av katedralen (om vars bygge Svärdet och spiran handlade om). Året är 1327 och läsaren introduceras här för de fyra huvudpersonerna, som vi får följa fram till 1361. Barnen Caris, Gwenda, Merthin och Ralph hjälper av en slump en riddare att komma undan två knektar som han jagas av, och deras möte i skogen kommer att för alltid påverka deras liv. Gwenda är en fattig och ful livegen, men hon är slug och beslutsam, och kämpar hårt för att få ett drägligt liv. Hon är också min favoritkaraktär och jag tycker att det är lite för få kapitel om henne. Caris och Gwenda förblir vänner, men Caris är dotter till en rik ullhandlare och lever sålunda ett helt annat liv. Hon har sinne för affärer och vill dessutom lära sig om läkekonsten (och blir minst sagt besviken när hon får reda på att det är förbehållet kyrkans män att bli läkare). Merthin och Ralph är bröder och kunde inte vara mer olika. Merthin är intelligent och visar sig ha arkitektgåvan, medan Ralph är brutal, illvillig och maktlysten.

Även om vi får följa alla fyra är det nog Caris som kan räknas som bokens egentliga huvudperson, och även om boken handlar om allt möjligt, från kyrkopolitiska ränksmiderier och digerdöden till byggandet av en bro och de livegnas hårda liv, så är det kärleken mellan Caris och Merthin som håller ihop det hela. Det är en episk kärlekshistoria som hela lokalbefolkningen lägger sig i, och ibland saboterar.

Jag är ingen historiker så jag kan inte bedöma de historiska fakta som nämns i boken, men jag tycker att det är lite "plastigt" ibland. Lite för rent, och Caris och Merthin är lite väl före sin tid i sina tankar ibland. Jag kan irritera mig lite på hur de alltid har rätt, och kan nästan förstå alla munkar och andra dignitärer som irriterar sig på dem. Samtidigt som jag hela tiden med spänning läser om deras liv, för jag bryr mig verkligen om dem.

Det är en en riktigt bra underhållningsroman, med kärlek, politik, mord, hämnd och till och med lite lesbisk nunne-kärlek. Allt medan pesten härjar och hundraåriga kriget pågår i Frankrike. Ett minus för lite väl många pinsamma sexscener dock, och hör jag talas om "tvefärgade hosor, enligt rådande smak" en gång till får jag spader!

Jag tror att de flesta som gillade Svärdet och spiran kommer att gilla den här, trots att den inte är lika bra. Vänta er inte för mycket bara, det är som sagt var en ren underhållningsroman, utan något större djup, så ta den för vad den är.

2009-11-12

För lite fantasy!

Sedan jag startade bloggen har jag läst väldigt lite fantasy. Jag tror att det till stor del beror på att nu när mitt läsande är offentligt, så vill jag variera mig lite mer. Från början, när jag startade bloggen, hade jag tänkt att jag mest skulle skriva om fantasy, men någonstans på vägen gick det fruktansvärt fel.

Jag köper fortfarande mest fantasy (om man inte räknar mina loppisfynd), men de böckerna står olästa i hyllan. Jag följer engelskspråkiga fantasybloggar (de svenska är ärligt talat inget vidare, väldigt högtravande och så vidare), blir sugen på att läsa en massa böcker, men läser i stället smal fransk litteratur, thrillers och barnfantasy.

När jag träffar mina kurskamrater och vi pratar om bibliotek klagar jag ofta på bibliotekarierna på Lysekils Stadsbibliotek som är så fientligt inställda till fantasy. Men böckerna jag ber dem köpa in är inte fantasy.

Så här års: november, december, januari (eller mysmånaderna som jag tycker att de borde kallas) är jag alltid mer sugen på fantasy (och historiska romaner), så det kanske är dags för en förändring nu. Det ska bli mer fantasy här på bloggen!

2009-11-10

Andrea Maria Schenkel - Mordbyn

Den här tyckte jag om! Den utspelar sig i Tyskland i början av 1950-talet, och baseras tydligen på en verklig händelse.

Något fruktansvärt har hänt på den ensliga gården Tannöd, och vad som har hänt och vem som är mördaren (ja, boken heter ju Mordbyn så det rör sig om mord) avslöjas sakta men säkert genom vittnesskildringar från byborna. Boken har ingen huvudperson eller berättare, varje kapitel är en ny vittnesskildring. Allt från läraren som tyckte det var konstigt att den lilla flickan inte kom till skolan till prästens kokerska som svär på att hon såg djävulen den där dagen. Ju mer man får reda på om familjen på gården Tannöd desto obehagligare blir det. Stämningen är ödesmättad men berättelsen är saklig och osentimental.

Det finns inget bättre, tycker jag, än författare som med få ord lyckas beskriva mycket.

2009-11-07

Michèle Lesbre - Den röda soffan

Den här boken borde jag ha älskat. En stor del av den utspelar sig på en resa längs den transsibiriska järnvägen. Det är min drömresa och jag älskar tåg. Naturbeskrivningarna är fantastiska. Men annars var det faktiskt något av en blaha-upplevelse.

Huvudpersonen Anne ska åka till något samhälle vid Bajkalsjön för att leta reda på sin gamla kärlek Gyl, som hon inte hört av på länge. Under resans gång träffar hon människor på tåget och läser om Brott och straff. Hon tänker också en hel del på sin granntant Clémence, som hon brukar läsa för om starka och inspirerande historiska kvinnor.

Det talas en hel del om mötet och resan. På ett lite flummigt men samtidigt högtravande sätt, som irriterar mig. Boken är mer en fundering än en roman, och visst är den läsvärd - men samtidigt är jag glad att den bara var ca 130 sidor lång.

Tom Rob Smith - Barn 44

Som det kanske har märkts här på bloggen har det varit lite si och så med läslusten på sistone. Den här boken var nog vändpunkten. Den var så bra att jag nu är sugen på att läsa en massa annat bra, men framför allt uppföljaren, The Secret speech (som jag har brutit mitt köpstopp för att beställa).

Själva mordgåtan, som boken är uppbyggd kring, är det egentligen inget speciellt med. En man mördar barn här och var i Sovjetunionen, men ingen gör något för att stoppa honom, för i ett perfekt samhälle finns ju inte mord. Året är 1953, samma år som Stalin dör. Bokens huvudperson, Leo, jobbar åt säkerhetspolisen. Utan att ifrågasätta griper han, och låter tortera, folk som är misstänkta dissidenter och oliktänkande. Men efter en serie händelser börjar han tvivla, om en oskyldig man kan gripas och avrättas, kan det inte vara så att det har hänt flera gånger? Och kan det vara så att ett mord på en pojke har mörkats? Leo bestämmer sig för att utreda mordet, men det är inte lätt i ett land där man inte kan lita på någon och inte ens tanken är fri. Det otäcka i boken är egentligen inte morden, utan maktlösheten och hopplösheten, alla oskyldiga människor som döms och avrättas eller deporteras. Alla går omkring och är rädda.

Författaren har lyckats väldigt bra med att beskriva Sovjet under Stalin, och miljöbeskrivningarna och personporträtten är trovärdiga.

Jag ska inte skriva så mycket mer om handlingen, för det går inte utan att avslöja för mycket. Det är en fantastisk thriller, som jag rekommenderar varmt.

2009-10-28

Utsökta lik och annat

Jag har lite ångest över att jag inte har skrivit något här på bloggen på länge, men jag har inte kunnat komma på något intressant att skriva om, eftersom jag helt enkelt inte har läst några böcker (nästan).

Förra veckan läste jag Utsökta lik av Poppy Z. Brite och tyckte om den, men hur recenserar man en sådan bok? En snubbe på Tidningen Kulturen har gjort ett poetiskt försök, så läs den recensionen, men jag varnar känsliga personer - även om det är en riktigt bra bok så är den verkligen inte för alla.

I morse började jag läsa Barn 44 av Tom Rob Smith, en bok som jag varit sugen på länge. Jag har inte kommit så mycket längre än förbi prologen, men den var dock väldigt bra för att vara en prolog, skulle till och med klara sig som novell. Så den boken ska jag ta med mig på min lilla tur till Uppsala (min syster som pluggar där fyller 25).

2009-10-08

Årets obligatoriska nobelprisinlägg

För första gången på länge går nobelpriset i litteratur till en författare som jag faktiskt har hört talas om, och som jag till och med äger en bok av (Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv). Jag har dock inte läst något av henne än, men har varit på väg länge. Så ett stort grattis till Herta Müller!

2009-10-07

Inte död, men beroende av Farmville

Tänkte att det var dags med ett litet livstecken från mig. Det har varit lite illa med läslusten de senaste veckorna, så jag har helt enkelt inte haft något att skriva om. Men nu börjar det bli lite höstmysigt, så det är kanske dags att krypa ner i soffan med en bok och en filt. Om jag nu kan slita mig från datorn, jag har utvecklat ett ohälsosamt beroende av facebookspelet Farmville.

Jag har faktiskt läst halva novellsamlingen Babian av Naja Marie Aidt, och är mycket imponerad än så länge. Dessvärre måste jag lämna tillbaka den till biblioteket idag, eftersom den är reserverad. Men jag ska reservera den så att jag får tillbaka den snarast.

Annars vet jag inte riktigt vad jag ska läsa. Jag har duttat lite i Pratchetts Nation, och Utsökta lik av Poppy Z Brite, så jag ska kanske fortsätta med någon av dem.

Sen är jag sugen på att läsa om Människohamn, som jag har köpt i pocket nu, och även I djävulens spår, som jag också har köpt i pocket. Fast den senare har jag lånat ut till en kompis som är hemma från jobbet på grund av en rejäl förkylning, så den får jag väl vänta med. Om hon ens har börjat läsa den, hon är också fast i farmvilleträsket.

2009-09-25

Lite Pratchett

För att bli på lite bättre humör (se mina dramatiska utspel igår) har jag impulsköpt Terry Pratchetts Nation, och har redan börjat läsa den. Än så länge är den bra.

Unseen Academicals får vänta tills vidare, för jag har egentligen köpstopp på böcker eftersom jag köpte min nya kärlek, Eee PC 1005HA, på avbetalning.

2009-09-24

Nytt beslut

Ehum, jag borde antagligen kalla bloggen Impulsiva Olivia egentligen... Så här har jag bestämt mig för att göra: Den här bloggen kommer att finnas kvar och kommer enbart att ha med litteratur att göra, samt även bibliotekarieutbildningen. Jag ska starta en ny blogg som blir min personliga blogg där jag kan skriva vilket trams som helst, utan att tänka på att det ska vara läsvärt och intressant och kopplat till litteratur.

En anledning till att jag tappade sugen lite är att jag inte har läst så mycket skönlitteratur senaste tiden, men det är nog bara en fas och egentligen något positivt för jag har läst en massa kurslitteratur i stället. Jag är rejält sugen på att börja läsa någon bra bok, jag har bara lite svårt att välja. Jag har läst väldigt lite fantasy i år, så det är kanske dags att ge sig på någon ny episk serie och låta mig svepas med till en annan värld ett litet tag.

Årets bokmässeinlägg

Det här är ett rätt så elakt inlägg, men om någon känner sig illa berörd ber jag faktisk inte om ursäkt.

Nästa år ska jag besöka bokmässan, för första gången. Mest för att det är av intresse på grund av utbildningen jag går (klar bibliotekarie 2013!). En av anledningarna till att jag aldrig har besökt den tidigare är, förutom pengabrist, är att jag har fördomar om vad för slags folkgrupper som kommer dit.

Den första gruppen är ytliga hipsters, som ser sitt litteraturintresse som ett sätt att visa upp sig själva och sin, enligt egen utsago, överlägsna smak.

Den andra gruppen är kulturtanterna (som finns i både manliga, kvinnliga, unga och gamla varianter). De föraktar populärkultur, älskar tv-programmet Babel (om de ens har tv) och är ofta bibliotekarier eller svensklärare.

Sen finns det olika varianter och blandningar av de två grupperna, men det alla har gemensamt är att de är stereotyper och inte särskilt originella. De ser alla likadana ut, och har i stort sett samma smak (inom de olika grupperna och sub-grupperna).

Det är de som syns och hör i kultursverige, och som ibland verkar tro att de är normen för hur en kulturintresserad ska vara, och vad som är bra respektive dålig smak.

Det är inte fel att tillhöra en grupp, det ligger nog i människans natur, men jag tycker att folk som älskar litteratur till sin natur borde vara mer individualistiska. Och det är nog de allra flesta, det är bara det att är man inte en grupp så varken syns man eller hörs man. De mest lästa bokbloggarna (enligt min uppskattning, jag har ingen forskning att luta mig på) tillhör folk som tillhör någon av de två grupperna*.

Det kan hända att jag låter bitter och otrevlig, men det är inte alls så. Jag kan själv ägna mig åt litterär självgodhet ibland, och tycka att min smak är överlägsen, vilket jag ju vet att den inte är. Ingens smak är överlägsen. Jag har en vän som älskar Camilla Läckberg och Marian Keyes, författare som jag föraktar, men jag anser inte att hennes smak är sämre än min, bara annorlunda.

Jag tycker helt enkelt att det är fel sorts personer som är framträdande i litteratursammanhang i Sverige. De har lagt beslag på titeln bokälskare och tar inte oss som har fräckheten att vara helt annorlunda men ändå djupt och ovillkorligen älskar litteratur, på allvar.




*Mina favoritbloggar (se lista till vänster) skrivs av folk som inte kan räknas in i någon av grupperna (tror jag, den enda jag känner privat är Arina), så det är inte er jag skriver om.

2009-09-10

Lyckan är en TRÅKIG fågel

Ja, nu åker Anna Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel tillbaka till biblioteket, med bara en fjärdedel läst. Jag klarar bara inte av språket, det är en massa "..." hela tiden. Till exempel:


Ingenting, för jag hade inte kunnat säga mer med ord... Eller... Det är så jag tänker mig den där scenen som aldrig utspelades: effektfull och stum. För ord, herregud, ord... Jag har aldrig vetat hur jag ska bete mig med ord. Jag har aldrig haft de rätta redskapen...

Jag har bläddrat framåt i boken, och den fortsätter i samma stil, faktum är att sista meningen slutar med "...". Det ligger säkert någon tanke bakom det hela, att det ska vara som riktigt talspråk, och riktiga tankar. Men det är så jobbigt att läsa det. Kanske det låter bättre på franska, det är ju ett lite mer svävande språk än svenskan.

En annan sak jag irriterar mig på är huvudpersonen Charles. Han är så tråkig. Han är en snart 50-årig arkitekt som är fast i ett dött förhållande, som bråkar med styvdottern om fildelning, som åker till Ryssland och är lika tråkig där som i Paris. Det finns antydningar om att han är en intressantare person än vad man först kan tro, att man får veta mer senare, men jag orkar bara inte läsa mig dit.

2009-09-03

Snarkjakten

Jag har anmält mig som säljare på Bokbörsen, men har än så länge bara lagt ut två böcker till försäljning. Men jag satt och spanade lite på vad en del böcker jag har säljs för, och fick en mindre chock när jag såg att Snarkjakten av Lewis Carroll, med illustrationer av Tove Jansson från 1959 säljs för 500-700 kr! Jag trodde att den var värd högst en hundralapp, det är liksom bara ett häfte.

Så nu uppstår ett dilemma: ska jag sälja eller behålla? Och om jag säljer, hur högt pris ska jag ta? Den är i fint skick, men någon har skrivit sitt namn i den.

Egentligen borde jag inte tveka en sekund om att sälja den, jag har ju för tusan hittat den i en bortglömd låda i ett källarförråd som mamma hyrde. Men samtidigt känns det bra att äga något så värdefullt (jag har visserligen böcker som kostat över 700, men det är kurslitteratur).

Vad tycker ni, ska jag sälja?

2009-08-28

Dumma katt!

Det är inte lätt att få något läst när man bor ihop med en SABOTÖR:
















2009-08-26

Inte Wao...

I dagarna har jag läst Oscar Waos korta förunderliga liv av Junot Díaz,en bok som jag hade höga förväntningar på. Men jag blev lite besviken, jag tyckte helt enkelt inte att den var så bra som jag trodde att den skulle vara. Om man ska gå efter all positiv kritik den har fått, så borde den vara något alldeles enastående. Den var bra, det förnekar jag inte, men inte mer. För det första så hade jag hela tiden känslan av att författaren ville briljera med hur jäkla clever och fyndig han är. För det andra så är huvudpersonerna ganska ointressanta. De har intressanta öden, men som karaktärer är de ovanligt livlösa (man kunde ju tro att en tjock fantasynörd som Oscar skulle vara någon jag kan relatera till, som den tjocka fantasynörd jag ju är, men icke). Det som ändå gjorde boken värd att läsa är att den återberättar Dominikanska Republikens 1900-talshistoria helt lysande.

2009-08-01

Äntligen

Ett bra tag har jag längtat efter en bok som jag kan förlora mig i, och inte hela tiden känna mig mer lockad av andra böcker. Igår började jag läsa Sea of poppies av Amitav Ghosh, som jag köpte för ungefär ett år sedan. Och jag har inte fått gjort så mycket annat, den hade mig trollbunden redan från början.

Jag har svårt att slita mig från boken, ikväll ska jag bara ta en paus och se på Psych och äta sushi, sen ska jag fortsätta läsa. Jag ska förvisso vara hundvakt också, men jag tror inte att lilla Ariel har något emot att ha en lugn läskväll.

2009-07-31

Storm

Det blåser rejält ute, vilket jag älskar. Jag älskar dock inte att mina fönster blåser igen hela tiden, det blir så kvavt inne. Men jag kom på en fiffig lösning:
















Lille Jätten var den enda boken jag kände att jag kunde offra med gott samvete, så de två andra fönstren står och slår i vinden. Det knakar och viner något alldeles, men det är rätt mysigt tycker jag.

2009-07-25

Naomi Novik: Elfenbensriket

Del fyra i serien om draken Temeraire och hans människa Laurence. I den här boken drabbas alla drakar i Storbritannien av en smittsam och dödlig sjukdom. Men Temeraire blir inte sjuk och man kommer fram till att det måste vara tack vare att han redan haft sjukdomen och blivit botad. Så tillsammans med några av de sjuka drakarna beger de sig till Kapstaden för att leta efter botemedlet.

Länge tyckte jag att boken var den snällaste och barnvänligaste i serien, men sedan blev det desto blodigare. Och spännande. Jag låg uppe till fyra i natt och läste (så jag ber om ursäkt för den här kassa recensionen, jag är så trött). Det här var den bästa boken hittills i serien i mitt tycke, både roligare och mer spännande än de tidigare delarna. Intressantare också, det är sällan fantasy utspelar sig i Afrika.

Det finns inte en chans att jag tänker vänta på den svenska översättningen av del fem!

2009-07-20

Så går det när man inte läser andra bloggar

Det var ju typiskt, är jag den sista som får veta att Amanda Palmer och Neil Gaiman är ihop? De är söta tillsammans i alla fall, trots åldersskillnaden. Synd bara att varenda Gaiman-fan kommer att påstå att de alltid har gillat hennes musik.

2009-07-18

Om havtorn och honung

Idag trotsade jag, mamma, min syster och hennes fästman regnvädret och begav oss iväg på studiebesök i Dingle hos ett par som odlar havtorn. Mamma brukar köpa sina bär där och påstår att hon inte har varit förkyld sedan hon började äta några dagligen.

Det var faktiskt rätt intressant att vandra runt bland de stora buskarna, vars bär dock inte mognar förrän i augusti. Hanplantorna får inga bär, det är bara honorna som producerar de extremt vitaminrika bären. Träden var inhägnade, för rådjuren gillar att festa på bladen, som är proteinrika.

Min systers fästman är från Guatemala, och där har han en stor biodling, jämte sitt kaffe- och apelsinplantage. Men de vill gärna börja med en småskalig biodling i sverige också, vilket havtornsodlaren tyckte var en förträfflig idé, han lånar gärna ut en bit mark! Havtornsbuskarna pollineras dock inte av bin, det jobbet gör vinden, men en rapsodling är på gång på ägorna, och den kan behöva lite bin.

Jag tycker att biodling är jätteintressant, så jag hoppas att de gör verklighet av planerna. Jag har till och med en bok om biodling, som visserligen är från 1931, men den är rolig att titta i.

2009-07-17

Smygfoto

Jag var ute och badade idag och tog ett smygfoto på en kvinna som satt och läste. Jag själv var upptagen med att bada och pladdra med mamma och syrran, så jag fick inte läst något. Det var i vilket fall som helst en härlig dag idag, men framöver ska det tydligen bli regn, så då kan jag med gott samvete ligga inne och läsa. Fast det är förstås rätt mysigt att bada i ösregn också, det gjorde vi i onsdags.

2009-07-13

Den stora kokboksflytten

Mitt kylskåp har gått sönder, och jag ska få ett nytt imorgon. Vilket jag givetvis är glad för, men nu måste jag flytta på kokböckerna som står ovanpå.



















Mary Ann Shaffer: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Den här boken har det skrivits om på många bokbloggar, och jag känner att jag egentligen inte kan tillföra så mycket mer. Jag var först lite tveksam eftersom jag inte brukar gilla brevromaner, och så låter potatisskalspaj oerhört oaptitligt (jag lider av lätt potatisskalsfobi). Jag hade inte behövt vara så pessimistisk, för den var underbar. Rolig, varm, härliga karaktärer. Det är något alldeles extra rörande att till exempel läsa om en enkel fiskare som upptäcker Shakespeare och finner tröst i hans ord.

Sen fick den mig att börja tänka på att mormor och morfar träffades under andra världskriget, när morfar, som var skåning, kom till Lysekil ombord på minröjningsfartyget Ven. Vilket fick mig att gå till mormor på ålderdomshemmet och ställa en massa frågor om när hon och morfar träffades. Det var både roligt och sorgligt. Särskilt roligt, när mormor härmade gamla tanter som vid den tiden såg ner på deras förhållande eftersom mormor "gått emellan" (morfar var redan gift och hade barn).

I vilket fall som helst, de skrev många brev till varandra på den tiden, när förhållandet var nytt. Mormor grät sig till sömns på kvällarna när morfar var på ett eller annat uppdrag i Östersjön. När de gifte sig beslutade de sig för att slänga breven, för de tyckte att de var deras ensak. Suck, vad irriterande! Nu när jag fått smak på brev igen.

Morfar älskade litteratur, och även om han helst läste thrillers, så hade han säkert gillat den här boken, för den tar kärleken till litteraturen på allvar - utan att vara snobbigt finkulturell. Den fick mig att känna upprättelse för alla gånger någon har sagt till mig att försöka leva i verkligheten istället för med näsan i en bok.

2009-07-07

2009-07-05

Guillermo Martínez: Lucianas långsamma död

Det var ett par veckor sedan jag läste ut den, men jag ska försöka skriva något om den ändå. Författaren är från Argentina och är förutom författare även matematiker. Det märks i den här boken för det är en hel del filosoferande kring sannolikhet, logik och slump.

Luciana är helt säker på att den hemlighetsfulle författaren Kloster är skyldig till att ha mördat hennes familjemedlemmar en efter en. Problemet är bara att ingen annan tror henne, eftersom det ser ut som tragiska olyckor. Men Lucianas berättelse är ändå trovärdig, tills man får höra Klosters version - då vet man helt plötsligt inte vad man ska tro.

Det är en intelligent, spännande och mångbottnad roman som ger läsaren en hel del att fundera på, under läsningen och efteråt. Boken handlar dessutom mycket om litteraturen och hur den kan påverka oss.

Film i kväll

Ikväll ska jag nog se på Parfymen på TV4. Boken den bygger på är helt klart en av mina favoriter, så det ska bli intressant att se filmen. Jag har inte tyckt att den varit värd besväret att hyra eller ens ladda ner, men när den nu går på tv får jag väl ge den en chans.

2009-06-30

För varmt för att läsa

Jag är helt utslagen av värmeböljan, och orkar inte läsa överhuvudtaget. Eller utslagen är kanske inte rätt ord, det är trots allt rätt trevligt att bada och lata sig på stranden. Men nätterna är jobbiga, inte ens min katt, som brukar springa runt som en galning och klösa i soffan när jag gått och lagt mig, orkar lyfta en tass.

Så jag hann inte läsa ut Cranford den här månaden, men jag ska försöka bli klar med den ändå eftersom det är en riktigt trevlig liten bok.

Jag har fått en ny dator, så jag kommer nog att ha ännu mindre tid över för böcker framöver. Just nu är jag väldigt inne i The Sims 3. I ett oinspirerat ögonblick skapade jag en liten Olivia. Hon är en bokmal med sinne för humor, en datornörd och en ensamvarg. Det första hon gjorde när jag släppte henne lös var att börja fnittra för att sedan rusa iväg till biblioteket.

2009-06-22

Meg Gardiner: Sekten

Jag är barnsligt förtjust i att läsa om allt som har med sekter att göra, så jag tänkte att den här thrillern kanske skulle vara något för mig. Och förvisso så var den rätt spännande, om en jurist/science fiction-författare som genom svägerskan får en ondskefull domedagssekt på halsen. Men intressant handling hjälper inte ett dugg när den är så illa skriven. Eller så är det översättaren som har slarvat. Språket är på så låg nivå att man häpnar.

Hur som helst - hygglig underhållning, bra strandläsning. Ingen risk att hjärnan kokar över precis.

2009-06-19

Glad midsommar?

Jag hatar midsommar. Själva grundidén gillar jag - det borde kunna vara en magisk högtid med blommor, musik och god mat. Som det var när man var liten. Men av någon anledning tar midsommar tappat all sin magi och är nu bara en anledning för barnfamiljer skutta runt stången och fjortisar att dricka sig redlöst berusade. Nej tack, jag stannar inne. Midsommar tar fram min mest gnälliga och sura sida. Jag hatar glada firare. Jag hatar badgäster. Jag hatar trängseln och jag hatar folkdansgillet.

Jag ska visserligen äta lite sill med familjen, men sen tänker jag gå hem till mig och barrikadera mig tillsammans med katten och en massa böcker.

För det är inte midsommarafton som är värst, nej, det är midsommardagen. Då är det nämligen dags för årets raggarcruising. Sommarens värsta dag. Som tur är bor jag inte så jättecentralt, men jag tänker inte sätta foten utanför lägenheten om jag inte måste.

Mitt usla midsommarhumör kommer antagligen att gå över snart, det börjar bli varmt i vattnet så snart kan jag tillbringa dagarna ute på någon klippa och läsa och ta ett dopp ibland. Jag har köpt en strandmadrass som jag verkligen hoppas att jag får användning för. Jag invigde den i förrgår när vi tog båten till en stenig strand där det var kvällssol. Sådana dagar är sommaren bra.

2009-06-15

2 x Artemis Fowl

Eftersom jag för tillfället inte känner för att läsa något som kräver särskilt stor tankeverksamhet tänkte jag att det var dags att läsa femte och sjätte delen i Eoin Colfers roliga serie om det tonåriga kriminella geniet Artemis Fowl.

De tre första böckerna i serien var faktiskt riktigt bra. Vansinnigt roliga, actionfyllda och ganska spännande. Artemis var tolv år i första boken, och var i det närmaste ondskefull. Han var självisk, kall och bitter - och förstås otroligt intelligent. Han upptäcker en gömd civilisation med vättar och andra magiska varelser - som han först försöker klämma på guld, men under böckernas gång förändras han, mycket genom sitt samröre med vättarna och särskilt då hans vän Holly Short.

Jag var inte så förtjust i fjärde boken, Slipad Opal, den var småseg och humorn var på lite väl låg nivå (mest om dvärgen Mulch Diggums och hans gasproblem).

De försvunna demonerna

En demon från en annan dimension blir kidnappad av Artemis kvinnliga motsvarighet, den tolvåriga Minerva som tror att hon genom att bevisa att demoner existerar ska få Nobelpriset. Demonerna är inte onda, så Artemis, Holly och de andra bestämmer sig för att rädda honom. På spel står även demonernas hem, Hybras, som är på väg att lösas upp och försvinna i tid och rum.

Boken var lite seg i början, men blev riktigt spännande mot slutet. Och den lilla demonen, Nummer 1 (även kallad "Strunten" av en mobbare) är en rolig karaktär.

Tidsparadoxen

Artemis är numera en ganska god människa, om än lite för smart för sitt eget bästa, och när hans mamma är på väg att dö i en mystisk sjukdom måste han bege sig bakåt i tiden för att hindra sig själv som tioåring från ta livet av en lemur.

Böckerna om Artemis är egentligen mer science fiction än fantasy eftersom vättarna är teknologiskt framstående, och här känns det ännu mer så, även om tidsresan sker med hjälp av magi.

Bra underhållning om man vill ha något lättläst och humoristiskt, men stor litteratur är det ju inte (fast det kanske man tycker om man tillhör böckernas egentliga målgrupp, elvaåriga pojkar).

2009-06-11

Kort om John Connolly

Bloggen Fantasy Book Critic har en läsvärd intervju med en av mina favoritförfattare, John Connolly. Vilket får mig att bli lite sugen på att komma ifatt med läsningen av hans böcker. Jag har fyra olästa i bokhyllan, och så har det kommit två till som jag inte har köpt än. Den mannen är läskigt produktiv, man kan nästan säga att han skriver i samma fart som han tar livet av folk i böckerna.

I vilket fall som helst, ni som gillar deckare och rysare och inte har läst något av honom, så är han verkligen värd att ge en chans.

2009-06-10

Nya loppisfynd

Det var bokrea på den kristna loppisen igår, böckerna kostade bara två kronor styck! Jag köpte följande böcker:

  • Steven E. Ozment - Borgmästarens dotter : en skandal i en tysk stad på 1500-talet
  • Voltaire - Candide
  • Kenzaburo Oe - M/T och berättelsen om skogens under
  • Christoph Ransmayr - Isens och mörkrets fasor
  • Arthur C. Clarke - SOS från Törstens hav
  • Thomas Mann - Döden i Venedig
  • Baron Münchhausens märkvärdiga äventyr till lands och vatten
  • Lily Prior - La cucina
  • Rachel Zadok - Sommarsquash tokolosh!
  • Herman Melville - Moby Dick
Jag hittade tyvärr inga bra kokböcker att utöka min samling med Ibland har jag tur, men igår fanns det nästan bara kokböcker från 80-talet, det sämsta kokboksdecenniet (trist smalmat och ännu tristare mikrovågsugnsmat).

När jag skulle lägga in böckerna i LibraryThing upptäckte jag att mitt medlemskap hade gått ut, så jag fick förnya det. Jag gick dock för första gången bet på en bok, jag kunde inte hitta rätt version av Moby Dick. Förbannade förr i tiden - inget ISBN!

Idag var jag på en annan loppis och köpte den roliga boken Gör det själv: tips för händigt folk. Den är från 1945 och man kan bland annat lära sig hur man gör ett "piffigt allmogeskärp".

2009-06-06

Uppdatering

Jag har fortfarande inget internet hemma, det är därför jag inte uppdaterar så ofta. Dessutom har jag inte läst ut någon bok på länge. Allt går extra trögt för tillfället.

Gå och rösta imorgon! Och om du bryr dig om internet, rösta på Piratpartiet!

2009-05-26

Ny regel

Eftersom bokhögen på sängbordet var på väg att anta legendariska proportioner bestämde jag mig för att införa en ny sträng regel: Att aldrig ha mer än tre böcker på gång samtidigt.

Jag har ställt tillbaka en massa böcker i bokhyllan, de får snällt vänta på sin tur, i stället för att ligga och skräpa bredvid sängen och bli lästa i en gång i månaden (om ens det).

Än så länge fungerar det bra, jag känner mig inte lika splittrad längre, och ångesten har dämpats. Om jag hemskt gärna vill läsa en annan än de tre böckerna, får jag vänta tills jag har läst ut en av dem. Eller lägga en av de gamla böckerna åt sidan om det visar sig att jag ändå inte kommer någon vart.

På torsdag ska jag åka till Skara för att bevittna min lillasysters högskoleexamen, och det känns skönt att bara ha tre böcker att välja mellan att ta med mig. Hade jag fortsatt som förut hade jag ju haft 20+ böcker att välja mellan...

2009-05-23

Fyndat

Jag var uppe tidigt idag för att gå på loppis och köpa ett litet set med salt- & pepparkar i form av tre vansinnigt skrattande kaniner från västtyskland. Lite sprucken var den, och jag är antagligen den enda som gillar den, men jag är nöjd med köpet. Som en bonus köpte jag följande böcker för sammanlagt 35 kr:

Carlos Ruiz Zafón - Vindens skugga
Richard Dawkins - Illusionen om gud
Potatis på 100 sätt
Anna Bergenström - Annas medelhavsmat
Anna Bergenström - Annas mat

De tre kokböckerna innebär att jag nu har sammanlagt 104 kokböcker!

2009-05-18

Muriel Barbery: Igelkottens elegans

Det här blir ännu en ickerecension, eftersom jag har beslutat mig för att inte recensera böcker som redan är populära (när jag är lat vill säga, och det är jag idag). Det räcker att säga att den var mycket bra, och att den förtjänar alla framgångar.

Sen hoppas jag ju att andra än kulturtanterna tar till sig den.

2009-05-08

Lata dagar

I sommar tänker jag försöka vara ute och läsa så ofta jag kan, så länge vädret tillåter. Den här veckan har det varit regnigt (som tur är, det började bli lite väl torrt ute), men den första maj var det jättefint väder och jag och mamma var på utflykt.
Metvik är ett favoritställe utanför Lysekil som vi ofta åker till på sommaren, för det är fantastiskt att bada där. Än så länge är det lite väl kallt i vattnet, men det är trevligt att sitta på stranden och läsa, eller gå omkring och leta efter fina stenar och snäckor.


2009-04-30

Läsångest

På sängbordet börjar högen med påbörjade böcker växa sig oroväckande stor. Jag måste nog ta itu med läsningen. Lägg märke till de fina bokstöden min syster köpte åt mig i Kenya!









2009-04-25

Mer vampyrer

Nu har jag läst Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Eller nu och nu, det var faktiskt ett par veckor sedan. I vilket fall som helst så var den riktigt bra.

Det bästa med den är att även om det handlar om ganska så traditionella vampyrer - de kan inte vistas i solsken osv. så är den ändå originell. Men jag skulle inte vilja kalla det skräck, jag tyckte inte att den var särskilt otäck. Bara spännande och lättläst (den där sortens bok som man inte kan lägga ifrån sig).

Rekommenderas varmt. Till alla.

2009-04-23

Mer svammel om fildelning

Min bästa kompis Arina har inte riktigt samma ståndpunkt som jag i fildelningsfrågan, och har skrivit om det på sin spelblogg. Jag blir faktiskt ganska irriterad av det hon skriver.

Jag skrev i ett inlägg att kultur ska vara tillgänglig för alla. Arina drog genast slutsatsen att tillgänglig = gratis. Så här skriver hon:

"Om alla har rätt till allting när som helst så uppkommer ju naturligtvis frågan vem som skall producera allt som vi vill ha. Vem vill arbeta när det inte finns någon belöning värd namnet?"

Jo, jag är för fildelning, man ska dela med sig om man kan. Det betyder inte att jag tycker att allt ska vara gratis, eller att artister inte ska få någon lön. Det är att förminska frågan och göra den till en slags "oss rättskaffens mot er blodiglar".

Musiker, författare, konstnärer, programmerare, skådespelare - givetvis ska de kunna tjäna pengar på sitt yrke. Men det kanske inte behöver ske på samma sätt som det alltid har skett.

För författare är det väl inget egentligt problem, de flesta vill ha en traditionell blädderbok med riktiga papperssidor. De ser snygga ut i bokhyllan om inte annat. Men samtidigt är det väl fint om Jöns, 17 år från Landsorten, laddar ner en och annan ljudbok - han skulle kanske inte ha läst några böcker alls annars. Och inte har väl biblioteken gjort att författarna säljer färre böcker? För vad är det egentligen för skillnad på att ladda ner en bok och att låna den? Man äger den ju inte i fysisk mening ändå (om man nu inte skriver ut den, men det är ju nästan lika dyrt som att köpa den och inte lika snyggt).

"Men nuförtiden tycks ingen äga skivan. Detta skrämmer mig lite. Vi kan inte räkna med att det alltid skall finnas människor som är villiga att skapa och producera kultur för kulturens skull och sedan fritt dela ut den till alla som vill ha. Någon får i slutändan betala, och den personen är jag."

Det är svårare för musiker som inte har ett så traditionellt fysiskt föremål som boken att luta sig tillbaka på. De senaste 100 åren eller så, har musiker kunnat tjäna en slant genom att sälja skivor. Kanske är det dags att börja försörja sig så som musiker gjort sedan urminnes tider - ge konserter. Eller sälja t-shirts. Om man inte tycker att den fysiska skivan är död (vilket den är) kan man ju alternativt ge ut riktigt exlusiva samlarutgåvor av sina skivor.

Vi som fildelar konsumerar faktiskt också mer kultur. Visst, jag köper inte lika många skivor som förr, men jag köper ändå fler än vad du gör. Jag laddar ner en jäkla massa böcker. Men är det inte så att jag dessutom köper fler böcker än du? Det är förmätet av dig att tro att alla fildelare bara är ute efter gratis grejer, och att du som inte fildelar automatiskt ger mer till kreatörerna. Visst finns det en del nissar som aldrig köper någonting, men jag tror faktiskt att de är ganska få.

"Sen har vi det här med IPRED-lagen. Varför framställs det som att man automatiskt är för lagen om man är emot brott mot upphovsrätten? Eller är det bara som jag uppfattar det? Man kan väl vara emot lagen men ändå kalla illegal fildelning för stöld? Jag blir förvirrad men är som sagt inte påläst."

Jag tror att det är där den stora skillnaden mellan oss är. Min åsikt är att fildelning inte borde vara illegalt, även om det är upphovsrätsskyddat material, för jag anser inte att det är stöld. Man kan inte jämföra att göra en kopia med att stjäla ett fysiskt föremål. Jag ser internet som ett jättelikt bibliotek, inte ett jättelikt snabbköp.

Jag vet inte om min ståndpunkt blev så mycket klarare, det är ett snårigt ämne som jag har en massa tankar om, inte alltid rationella.
Jag kunde säga så mycket mer. Men allt har ju sagts förut, och om utvecklingen går som vissa påtryckare vill att den ska gå, så får jag ju kanske betala för ordstöld.

Nya inköp

Det är Världsbokdagen idag, och det firar Bokia med att ta halva priset för reaböckerna. Jag köpte en kokbok (Fest av Nigella Lawson) och en roman (En doft av apelsin av Joanne Harris).

Harris bok har jag redan läst men jag strävar efter att äga allt hon skrivit eftersom hon är så bra. Just En doft av apelsin är dessutom hennes bästa, så den kommer jag att läsa om.

Igår fick jag ett paket från Adlibris med Jhumpa Lahiris hyllade novellsamling Unaccustomed Earth samt The Court of the air av Stephen Hunt.

Slutligen har jag varit på biblioteket och bett dem införskaffa Igelkottens elegans av Muriel Barbery, vilket de lovade att göra.

2009-04-15

Anne Brontë: Agnes Grey

Agnes Grey heter huvudpersonen i den här boken. Hon kommer från en kärleksfull men fattig familj, och bestämmer sig för att pröva lyckan som guvernant.

Ganska snart inser hon att det inte är något drömjobb direkt. Barnen hon ska undervisa är bortskämda och elaka. Föräldrarna låter dem i princip göra vad de vill, och Agnes har inte mycket att säga till om. Hon får skäll av modern om hon tillrättavisar barnen, och skäll av den stränga fadern om hon låter dem göra hyss. Till slut får hon sparken och återvänder hem, aningen desillusionerad.

Nästa tjänst hon tar är hos en familj med lite äldre barn, och där stannar hon längre. Flickorna i familjen är bortskämda och vana att få som de vill, och unnar aldrig Agnes något. När hon blir förälskad i en präst (eller vad tusan han nu är, kanske kyrkoherde), så sätter de givetvis käppar i hjulen för henne.

Det var en rolig, intelligent och underhållande liten roman. En hel del kritik riktas mot den tidens rika människor (och deras otroligt dåliga uppfostringsmetoder), men det blir aldrig tungt eller svårläst. Det märks att författarinnan själv hade erfarenhet att jobba som guvernant, ganska bittra erfarenheter dessutom.

Det var faktiskt den enda av böckerna i Klassiska kvinnor-utmaningen som jag redan hade hemma, och det är jag glad över, för den var bra nog att läsa om.

En enkät

Hittade den hos Ett hem utan böcker.


När läste du senast...

en kvinnlig författare?
I förrgår, när jag läste ut Vinterträdgården.

en författare med afrikanskt ursprung?
Det torde vara Léonora Miano med boken Konturer av den dag som nalkas, som jag läste tidigare i år. Rekommenderas varmt!

en författare med spanskt/portugisiskt/latinamerikanskt ursprung?
Det kommer jag inte ihåg. Jag vet att jag läste Idéernas grotta av José Carlos Somoza (Spanien) för några år sedan, det kan vara den senaste.

en författare med asiatiskt ursprung?
Jag läser ganska ofta böcker av författare med asiatiskt ursprung, senast var nog The gift of rain av Tan Twan Eng (Malaysia), den var mycket bra.

en HBTQ-författare?
Antagligen Jeanette Wintersons Tyngd, tidigare i år.

en mellanösternförfattare?
Det var evigheter sedan, så jag kan inte komma på någon just nu.

någon annan "marginaliserad" författare?
Nästan alla författare jag läser är marginaliserade på ett eller annat sätt, det är ju ett ganska brett begrepp.

Christine Falkenland: Vinterträdgården

Hon är visserligen en av mina favoritförfattare, och jag har läst alla hennes böcker (utom Trasdockan), men jag tyckte tyvärr inte så bra om den här boken.

Kanske för att den utspelar sig i något så osexigt som Skövde. Kanske för att den utspelar sig i nutid, till skillnad från de flesta av hennes andra böcker.

I grund och botten är det en bra berättelse: Den 40-åriga Laura, en alldaglig och ogift dagisfröken blir förälskad i Sharhzad, mamman till ett av barnen på dagis. De blir först vänner men inleder sedan ett förhållande, men saker och ting är komplicerade för Sharhzad, som är från Iran, är gift och Laura vet väl inte riktigt var hon har henne. Och så går Laura på en skrivkurs och lär sig uttrycka sig genom poesi. Boken innehåller även en hel del av hennes dikter, och ärligt talat så tycker jag inte att de är särskilt intressanta, jag skummade mig mest igenom dem (hade jag gett dem mer tid hade de kanske varit bra, men jag orkade inte).

Laura bor kvar i sitt barndomshem, med sin pappa, och har väl aldrig riktigt börjat leva ett vuxenliv. Jag kan känna igen mig mycket i henne, att vara en person som inte har förverkligat sig själv, barnlös och ensam. Men samtidigt är det lite för nära verkligheten, det blir nästan tråkigt.

Och där har vi mitt största intryck av boken - den var lite tråkig. Inte dålig alls, men jag föredrar Falkenlands lite mörkare, historiska romaner, som Min skugga och Själens begär.

2009-03-19

Agnes Grey och annat

Jag har läst ut Agnes Grey, och jag tyckte mycket bra om den, men jag väntar med recensionen till senare, jag har ju en månad på mig.

Jag har försummat studierna den sista tiden, så jag måste nog ta itu med dem. Jag måste snart bli klar med en hemtenta om bokens historia, och jag har liksom inte ens börjat...

Glada nyheter är att jag ska få en katt! Hon är 3,5 år gammal, är en svart halvsiames och heter Tingeling. Hon flyttar antagligen in på måndag, så jag håller på och förbereder lägenheten. Jag måste bland annat plocka bort en massa krimskrams från fönsterbrädorna, så hon kan sitta där och njuta av havsutsikten (ja, man kan faktiskt se havet - om man anstränger sig). Förhoppningsvis kommer hon att trivas hos mig, men det tar nog ett tag för henne att vänja sig vid min lilla lägenhet.

2009-03-15

Jag lever

Det var ett tag sedan jag skrev, vilket mest beror på att jag inte har haft lust att använda datorn. Jag har inte läst ut några böcker heller, men jag är halvvägs igenom Agnes Grey (som är mycket bra).

Jag har möblerat om lite hemma, så nu är det lite mysigare att ligga och läsa. Förut var sängen inträngd i ett mörkt hörn, och skrivbordsstolen var nästan bredvid huvudet så jag fick inte plats med något sängbort att lägga böcker på. Dessutom kunde jag inte sätta upp någon sänglampa eftersom det var betongvägg, så jag ställde skrivbordslampan i ett hörn av sängen, vilket var lite obehagligt.

2009-03-07

Alan Campbell: Iron Angel

Det här är del två i trilogin som började med Scar Night. Vad jag tyckte om Scar Night går att läsa här.

Den här boken är annorlunda. Och bättre. Allt det som jag inte gillade med förra boken, som platta karaktärer, seg handling och dåliga miljöbeskrivningar - är så gott som borta här. I stället finns här mörk humor, fantastiska miljöer (en stor del av boken utspelar sig i helvetet), nya och intressanta karaktärer (men Dill och Rachel är förstås kvar). Man får veta med om mytologin och gudarna, och även om det blir förvirrande ibland så är det aldrig tråkigt.

Jag tänker inte skriva något om handlingen, eftersom det skulle avslöja för mycket om vad som hände i Scar Night. Men mörkt och blodigt är det, precis så som jag vill ha min fantasy.

Jag tyckte väldigt bra om den här boken, och nuväntar jag naturligtvis otåligt på nästa del, God of Clocks.

Jag har valt att visa en annan omslagsbild än den på exemplaret jag läste, eftersom det här är ännu finare.

2009-02-25

Årets reaskörd

Jag hade inte tänkt köpa något på årets bokrea, men Bokus hade några böcker som jag inte kunde låta bli att lägga vantarna på:
  • George R.R. Martin - A Feast for Crows
  • D.J. Taylor - Kept
  • Jeanette Winterson - Passionen
A feast for crows var bästa fyndet, en inbunden tegelsten på över 700 sidor för 39 kr.

Annars var det mest samma gamla skräp, rean är verkligen inte vad den brukade vara.

2009-02-23

Bokpaket!

Idag fick jag ett paket med tre pocketböcker från Adlibris. Två av böckerna var födelsedagspresenter till min pappa, som fyller år idag. Snömannen av Jo Nesbø, som han hade önskat sig, och Locke Lamoras lögner av Scott Smith, som blev en överraskning (jag tycker det är på tiden att han läser lite fantasy).

Till mig själv hade jag beställt Iron Angel av Alan Campbell, som är uppföljaren till Scar Night. Jag var inte direkt överväldigad av Scar Night, men den var ändå ganska bra så jag ser fram emot att läsa den här. Jag vet inte om jag ska börja på den med en gång, jag håller på med ganska många andra böcker för tillfället. Men jag är allt lite sugen, omslaget är i alla fall riktigt fint!

2009-02-18

Ibland undrar man...

Lysekils stadsbibliotek vet minsann hur man ska locka till sig barn:

Sportlovs-arrangemang för barn

Släktforska på sportlovet

Hjälp mormor, morfar, farmor eller farfar att släktforska på biblioteket. Du kan datorn och kan hjälpa till att hitta till arkiven på internet. Sällskapet Strömstierna är på plats och visar hur man gör.

Stadsbiblioteket torsdag 19 februari kl. 16.00

Ålder: från 11 år

---------------------------------------------

Jag tror att jag ska gå dit och ta mig en titt, om jag nu kan tränga mig fram bland alla släktforskningsintresserade 11-åringar.

Hemma

Nu är jag hemma i Lysekil igen. Boråsresan var verkligen lyckad. Nu känner jag mer motiverad att på allvar ta itu med kurslitteraturen, och jag är helt säker på att jag har valt rätt utbildning. Det var trevliga kurskamrater också, och jag fick en del nya vänner.

Det enda negativa med resan var att jag igår morse råkade knäcka sönder mina glasögon på mitten. Optikern limmade provisoriskt ihop dem med superlim, men det kommer ju inte att hålla i all evighet. Det är ändå dags att skaffa nya.

Jag har inte hunnit läsa något skönlitterärt alls, vi hade ett examinerande seminarium om vetenskaplighet idag, som jag fick panikplugga inför. Men det gick ganska bra tror jag, jag lyckades tvinga mig själv att prata. Jag hatar seminarier egentligen, för jag gillar inte att prata i grupp.

2009-02-15

Resepanik!

Det får jag varje gång jag ska iväg någonstans. Spelar ingen roll om jag ska vara borta länge (som längst tre månader i Skottland) eller bara över en natt, paniken sätter in. Jag måste ju ha med saker för alla eventualiteter. Lagom många böcker för att inte bli uttråkad. Bra musik på mp3-spelaren, åtminstone ett klädbyte för varje dag, en massa smycken, kamera och mobiltelefon med tillhörande laddare och sladdar. En jäkla massa smink. Lakan, handduk, underkläder, kurslitteratur, pennor och anteckningsbok.

Allt detta för tre dagar i Borås. Det är ju ingenting jämfört med min syster som åker till Kenya imorgon, och ska stanna där i sju veckor. Hon och resten av resesällskapet har till och med fått information om vad de ska göra ifall de blir kidnappade!

Jag ska bo hos en bekant till en bekant som tur är, för vandrarhemmet var fullbokat.

Jag tror faktiskt att jag tar med mig Rosen på tistelön som enda skönlitterära bok, så kanske jag kan hinna bli klar med den i tid.

2009-02-13

Jim Butcher: Fool moon

Vid ett par tillfällen har jag låtit antyda att jag inte är särskilt road av varulvar, de är liksom tråkiga och inte ett dugg skrämmande. Men det finns undantag, som till exempel det briljanta spelet Gabriel Knight II: The beast within.

Den här boken är ett annat sådant undantag - den är riktigt underhållande, trots att den formligen kryllar av varulvar av olika slag. Det är andra delen i serien om trollkarlen/privatdetektiven Harry Dresden, och i den här boken lyckas han göra sig till måltavla för både polisen och ett par olika gäng varulvar samt maffiabossen Marcone (som även figurerade i första boken). Den är rolig, spännande och fartfylld. Harry hade kunnat vara en ganska sliskig figur, men tack vare en rejäl dos humor och självdistans är han i stället riktigt charmig.

Jag ska genast påbörja nästa bok i serien.

Daniel Woodrell: En helvetes vinter

Jag älskade den här boken. Jag har vissa invändningar mot översättningen, men annars var det en vacker, mörk, våldsam och poetisk berättelse. Författaren själv kallar sin stil country noir, och det är nog en bra beskrivning.

Huvudpersonen är tonårstjejen Ree som slutat skolan för att ta hand om sina småbröder och sin psykiskt sjuka mamma. När sheriffen berättar att pappan, som är försvunnen, har ställt huset som borgen och att familjen kommer att förlora det om han inte infinner sig till rättegången, så ger sig Ree ut på ett ganska hopplöst letande. Hon inser snart att pappan, Jessup, antagligen är död, nu gäller det bara att kunna bevisa det. Hon åker runt bland sjabbiga kriminella släktnigar och bekanta i Ozarkbergen, men ingen vill säga något. Det är en väldans massa vapenviftande och hotande. I princip alla i trakten livnär sig på att tillverka metamfetamin, alla föds in i kriminaliteten och våldet, generation efter generation.

Det är svårt att sätta fingret på vad som är så bra. Först och främst är Ree en sympatisk person, det är lätt att tycka om henne och hennes envishet. Sedan är språket väldigt vackert (även om jag tror att den förlorade en hel del på att översättas). Och så beskriver den människor och platser som inte särskilt ofta figurerar i litteraturen.