Sidor

2010-04-14

Framsteg

Jag var ju i Borås för några veckor sedan och gjorde ett par tentor. Jag trodde nog att jag skulle klara tentan i Dewey, trots att jag skrev den på 20 minuter (brukar vara ett dåligt tecken annars). Men tentan i katalogisering hade jag inga illusioner om, jag började i princip läsa på bussen ner till Borås, och på tentan improviserade jag helt enkelt.

Döm om min förvåning när jag fick VG på båda! De måste ha varit generösa när de rättade, men ändå, jag är överlycklig!

2010-04-12

Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats


Boken med den långa titeln är skriven av Eli Levén och tog inte mer än ett par timmar att läsa. Jag tyckte om den, mycket till och med. Den passade på något sätt bra att läsa i sängen en lat förmiddag med vårvindarna blåsande in genom fönstret. Trots att innehållet är rätt mörkt, så är det en vacker och ofta poetisk berättelse om en ung kille som försöker hitta sin identitet.

Läs mer om den här.

2010-04-11

Tråkig men bra

Efter att ha kämpat i vad som tycks vara en evighet är jag äntligen klar med George R.R. Martins A feast for crows, som är den fjärde delen i serien A song of ice and fire. Jag började läsa den i november förra året (vilket jag skrev om här), men kom av mig någonstans på mitten och boken blev liggande ganska länge.

Problemet med boken är att den inte är lika spännande som tidigare delar, och rent av är sövande tråkig bitvis. Dålig är den aldrig, Martin är ju i en klass för sig, men som sagt var, jag fick kämpa. Berättelsen spretar åt lite för många olika håll, med alldeles för många huvudkaraktärer och ingen central handling. De kapitlen som handlar om personer jag gillar, som Arya, Samwell och Brienne är för få, och kapitlen om Cersei, den mest irriterande och själviska personen någonsin, är för många. Mot slutet blev den dock riktigt spännande, vilket förstås är irriterande för vem vet hur länge vi kommer att få vänta på att få veta vad som händer sen (nästa bok i serien, försenad med typ fem år, utspelar sig samtidigt men med andra karaktärer).

Jag tyckte trots allt om boken, och även de tråkiga bitarna tjänar ju till att föra berättelsen framåt. Men än så tänker jag inte skriva, eftersom boken bara är en del i en ännu inte avslutad serie, och därför inte kan bedömas rättvist än.

2010-04-08

Förolämpande dålig

Jag har läst Hypnotisören av "Lars Kepler". Som vanligt när en bok är populär ville jag inte läsa den, men (som vanligt) så tog nyfikenheten över. Trots att jag avskyr paret Ahndoril (som alltså ligger bakom boken, om nu någon råkat missa det), de känns så ytliga på något sätt.

Handlingen var en rätt typisk thrillerhandling, inte nyskapande, men inte heller helt ospännande. I en bra författares händer hade det rent av kunnat bli en bra bok.

Men nu är "Kepler" inte någon bra författare. Karaktärerna är platta och ointressanta, språket är i bästa fall läsbart (det finns inget djup, ingen skönhet, inget som stannar kvar när boken är slut). Hade den varit översatt från ett annat språk hade jag gått hårt åt översättaren och kallat honom inkompetent. Dialogerna är klumpiga och känns väldigt onaturliga. Allting förklaras för ingående, inga detaljer lämnas åt fantasin. Det är som om författarna inte tror att de tänkta läsarna är vare sig intelligenta eller bildade. Det är rätt förolämpande faktiskt.