Sidor

2011-09-27

Läsuppdatering

Jag har inte läst så mycket de senaste månaderna, 2011 kommer förmodligen att vara mitt sämsta år någonsin angående antalet lästa böcker. Det betyder dock inte att jag inte har läst alls. Detta har jag läst sedan slutet av maj:

Patrick Rothfuss - The Wise man's fear 
Så otroligt efterlängtad. Ändå låg den oläst bredvid sängen hela sommaren. Dels för att jag var rädd för att bli besviken, dels för att jag tyckte att det skulle vara fel att läsa den när jag inte mådde så bra. Jag hade inte behövt oroa mig, den var helt fantastisk!

Eoin Colfer - Atlantissyndromet 
Böckerna om Artemis Fowl har en väldigt ojämn kvalitetskurva. En del är okej, andra förvånansvärt bra, och så finns det de som är riktigt kassa. Den här boken tillhörde tyvärr den sista kategorin. Totalt oinspirerad, inte särskilt rolig och inte ett dugg spännande.

Roderick Gordon & Brian Williams - Tunnlar, Djupare och Fritt fall  
Fick först för mig att det var en trilogi, sen upptäckte jag att serien har fem delar hittills. Det är en bra äventyrsserie som går från att vara ett "stad under staden"-äventyr, till att påminna mer om "Till jordens medelpunkt" och liknande. Tredje delen är lite seg ibland, men ändå underhållande.

Connie Willis - Blackout 
Utan tvekan den bästa boken jag har läst i år, men det är bara del ett av två så den slutade mitt i all spännning. Kommer att skriva mer om den när jag har läst andra delen, All clear.

Liz Jensen - The Rapture 
Spännande och mycket bra övernaturlig thriller. Jag blev lite överraskad, för jag hade inte väntat mig att den skulle vara särskilt bra. Rekommenderas till alla som gillar undergångsstämning och hotfulla religiösa fanatiker.

Johan Theorin - Skumtimmen 
Ville ha något lättläst på flyget till England. Bra för att vara svensk.

2011-09-26

Personlig uppdatering

Det märks på bloggen när jag inte mår särskilt bra. Under mina nästan fyra år som bokbloggare har jag då och då haft långa perioder då jag inte skriver alls, för att kanske dyka upp någon gång ibland för att meddela att jag inte har slutat blogga, att jag är deprimerad och att jag kommer att komma tillbaka. Det känns alltid lika fånigt, inte minst för att jag vet att ingen egentligen är intresserad av min mentala hälsa. Samtidigt är jag inte den sortens person som kan låtsas som om allt är toppen och att livet är underbart, och jag klarar ofta inte av att skriva en text utan att vara personlig så givetvis färgar mina depressioner av sig på bloggen.

En av de största anledningarna till att jag ofta har varit deprimerad (har varit sjukskriven i nästan 10 år sammanlagt, och under den tiden levt på socialbidrag) är att jag har känt mig så misslyckad. Jag har problem med vikten, jag har aldrig lyckats fullfölja någon högskoleutbildning, jag har problem på det sociala planet och jag klarar inte av att behålla ett jobb eller en praktik.

Nu har äntligen vissa av mina problem fått sin förklaring. Jag har fått diagnoserna Aspergers syndrom och ADD. Jag skyller inte alla mina problem i livet på mina diagnoser, jag vet att mycket är mitt eget fel (särskilt vikten, som helt och hållet är mitt fel), men det är ändå en otrolig lättnad att kunna sätta ett namn på mina problem. Lite bittert är det att diagnosen kom så sent, jag är 33 år gammal. Hade jag fått rätt hjälp redan när jag var liten och började få problem i skolan, så hade mitt liv kanske sett annorlunda ut.

Samtidigt händer det mycket positivt i mitt liv just nu. I och med diagnoserna så kommer jag att få mycket bättre hjälp med att få ordning på mitt liv. Jag har en fantastisk pojkvän, som också har Asperger, och när jag är med honom känns tillvaron inte alls sådär grå och tung. Tyvärr bor han i England så vi kan inte träffas så ofta. Jag håller också på att professionell hjälp med att gå ner i vikt, något som kanske kommer att funka den här gången, eftersom jag har tappat chokladsuget sedan jag började ta medicinen Concerta mot min ADD.

Förhoppningsvis kommer mitt liv bara bli bättre från och med nu, men jag tar inte ut något i förskott. Just nu nöjer jag mig med att njuta av hösten, och den enorma rikedom som mina överfulla bokhyllor utgör.

2011-05-07

Delphine de Vigan - Underjordiska timmar

"Underjordiska timmar" har två huvudpersoner, vars vägar korsas då och då, men som aldrig träffar varandra på riktigt. Den ena är karriärkvinnan Mathilde som efter att ha sagt emot sin chef börjar bli mobbad på jobbet. Hon blir ignorerad, trampad på och fråntagen sina arbestssysslor en efter en. Hon försöker härda ut, trots att hon är helt bruten.

Den andra huvudpersonen är läkaren Thibault, som precis lämnat ett förhållande med en kvinna som inte älskar honom lika mycket som han älskar henne. Han betraktar trött Paris och dess invånare, träffar patient efter patient, känner sig ensam fast han är omgiven av människor.

Delphine de Vigan lyckas i den här romanen förmedla en känsla av total hopplöshet. Det är mycket skickligt, hon är en fantastisk författare. Vid någon annan tidpunkt i mitt liv hade jag säkert tyckt om den, men just nu blev jag bara deprimerad. Visst var den bra, riktigt bra. Det hindrar mig inte från att sakna den naiva charmen i hennes förra roman, No och jag, som jag verkligen älskade.

2011-05-06

Margo Lanagan - Tender Morsels

Den här boken bygger på den gamla sagan "Snövit och Rosenröd" (nedtecknad av bröderna Grimm). Det är en obehaglig men samtidigt vacker berättelse, som nog inte lämnar många läsare oberörda. Språket är smått fantastiskt, och jag hade svårt att släppa taget om boken när jag väl hade börjat läsa. Den är visserligen väldigt brutal i början, men det viktigt för resten av handlingen, då Liga och hennes döttrar Branza och Urdda genom magi blir förflyttade till en alternativ verklighet där bara godhet existerar, en värld som bygger på Ligas hjärtas innersta önskan.

Det här händer i boken.
En förfärad läsare skriver i en recension på Amazon.com:
I don't know who really wants to be pulled into this world of sickness and heartache no matter how well written. It's not that I only enjoy novels with no substance, but this book was so dark that I felt it was extremely hard to enjoy without any light or hope. I wouldn't recommend this book to anyone really.
Den här personen har uppenbarligen missat hela poängen med boken. Den innehåller visst ljus och hopp, kanske till och med mer än vad jag skulle vilja. Den handlar om att även om det finns mycket onska och jävelskap i världen, så finns det också mycket godhet och kärlek. Det ena kan inte existera utan det andra. Att, som Liga gör, beröva barnen från allt ont och alla motgångar, är som det visar sig både själviskt och destruktivt, för det är nästan som att inte leva alls.

Jag älskade den här boken, från den obehagliga början till det bitterljuva slutet, med män förvandlade till björnar, en girig dvärg, magi och brustna hjärtan dessemellan, och kommer nog att läsa om den. Det är sällan återberättelser av sagor blir så här lyckade. Dock får jag väl varna känsliga läsare, den är nog inte för alla.

Engelska bokfynd

Vid min senaste englandsvistelse lyckades jag roffa åt mig en hel del bra böcker. Det vimlar av "charity shops" i Bideford, och jag besökte dem ofta. De begagnade böckerna var relativt dyra, mellan 10 och 20 kr, jag är van att betala tre till fem kronor för pocketar här i Lysekil. Men jag är ändå nöjd med listan nedan, det blev inte så himla dyrt ändå, kanske 200 kr. Tyvärr kunde jag inte ta med alla hem, på grund av dumma Ryanair.

The Seance - John Harwood

The Tales of Beedle the Bard - J. K. Rowling

The Lovers - John Connolly

I, Coriander - Sally Gardner

The Winter Ghosts - Kate Mosse

The Testament of Gideon Mack - James Robertson

The Food Taster - Peter Elbling

Peony in Love - Lisa See

The Time Traveler's Wife - Audrey Niffenegger

The Suspicions of Mr. Whicher - Kate Summerscale

The Red Necklace - Sally Gardner

The Outcast - Sadie Jones

The Left Hand of God - Paul Hoffman

Terry Pratchett - Unseen Academicals & I Shall Wear Midnight

Jag har läst Terry Pratchetts två senaste böcker. Den senaste, "I shall wear midnight", läste jag för ett minst ett halvår sedan, den som kom ut innan dess, "Unseen Academicals", läste jag förra månaden.

Det är inte helt utan anledning jag hoppade över "Unseen Academicals". Dels så handlar den om fotboll (jag är totalt ointresserad), dels så är böckerna om trollkarlarna inte mina största favoriter, och dels så var jag så besviken på boken innan dess, "Making Money". Nu var det inte fullt så illa, den var riktigt bra till och med. Kanske mest på grund av att jag hade enormt låga förväntningar (märk väl, låga förväntningar när det gäller Pratchett är ändå egentligen rätt höga förväntningar, eftersom han är så bra). Boken hade, förstås, en hel del hysteriskt roliga stunder, men som vanligt är allvaret aldrig särskilt långt borta. I den här boken är vår verklighet avspeglad ännu mer än i tidigare böcker, det är som om kanterna mellan världarna börjar suddas ut.

Ett genomgående tema i boken är att man ska sträva efter att bli den man är ämnad att bli, eller den man vill bli - inte den som omvärlden, traditionen och logiken säger att man ska bli. Tydligen är det här budskapet viktigt för Pratchett, då han fortsätter på samma spår i "I shall wear midnight".

Det är den fjärde och sista boken om den unga häxan Tiffany Aching. Jag tror att jag tidigare har nämnt att jag hyser väldigt varma känslor för just de här böckerna, och den här boken var inte en besvikelse, bara titeln är ju fantastisk. Boken är allvarligare och mörkare än de tre första. Den handlar om att växa upp och om att hitta sin plats i världen. Tiffany är nu byns häxa, en uppgift som mest påminner om att vara någon slags distriktssköterska. En av de första sakerna som händer i boken är att en trettonårig flicka blir så illa misshandlad av sin far att hon får ett missfall, och Tiffany får ta hand om det hela.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för att göra boken rättvisa, den var så himla bra. Jag satt och grät mer än en gång. Om det här varit Pratchetts sista bok, så hade det varit ett värdigt avsked. Det kändes som om han tog farväl, och han knöt ihop lite lösa trådar från tidigare böcker om diverse häxor (vi får till och med träffa Eskarina från "Equal Rites"). Nu kommer det som tur är en ny bok i höst.

2011-05-05

Nystart

Ett tag funderade jag på att lägga ner bloggen, för lusten att både läsa och skriva var som bortblåst. Först för att att jag var olyckligt kär, sedan för att jag var (och fortfarande är) lyckligt kär. Ångesten över att inte uppdatera bloggen gjorde till slut att jag inte ens orkade läsa andra bokbloggar, för det skulle påminna mig om min egen otillräcklighet.

När jag ens har lagt märke till mina vänner, så har jag bara pladdrat på om min fantastiska pojkvän, trots att jag inser att intresset är rätt svalt för alla utom mig. En sådan tråkig och jobbig människa trodde jag aldrig att jag skulle bli, och jag känner att det kanske är dags att hitta tillbaka till mig själv igen (utan att låta det påverka förhållandet förstås). Jag kan dock inte lova att jag inte kommer att tjata lite om honom här på bloggen, men då bara om sådant som har med böcker och läsning att göra.

Jag kunde inte läsa böcker på flera månader, för tankarna bara fladdrade omkring i huvudet på mig och det var helt omöjligt att läsa. Jag läste Terry Pratchetts senaste, "I shall wear midnight", i december 2010, sedan läste jag överhuvudtaget inget förrän i mitten av mars i år. Det var faktiskt tack vare min pojkvän. Jag var hemma hos honom i Bideford, och var omåttligt uttråkad när han satt vid datorn, så jag lånade Pratchetts bok "Unseen Academicals" av honom, och på något sätt så lossnade det, och jag har läst flera böcker sedan dess.

Äntligen känner jag mig på humör att läsa igen, och med det kommer skrivlusten. Nu känns det rätt. Det har jag förvisso sagt förut, men nu menar jag det också. Jag har saknat min blogg, jag borde vårda den lite mer ömt.