Subjektiva Olivia

Läsuppdatering

2011-09-27T20:30:00.000+02:00

Jag har inte läst så mycket de senaste månaderna, 2011 kommer förmodligen att vara mitt sämsta år någonsin angående antalet lästa böcker. Det betyder dock inte att jag inte har läst alls. Detta har jag läst sedan slutet av maj:

Patrick Rothfuss - The Wise man's fear
Så otroligt efterlängtad. Ändå låg den oläst bredvid sängen hela sommaren. Dels för att jag var rädd för att bli besviken, dels för att jag tyckte att det skulle vara fel att läsa den när jag inte mådde så bra. Jag hade inte behövt oroa mig, den var helt fantastisk!

Eoin Colfer - Atlantissyndromet
Böckerna om Artemis Fowl har en väldigt ojämn kvalitetskurva. En del är okej, andra förvånansvärt bra, och så finns det de som är riktigt kassa. Den här boken tillhörde tyvärr den sista kategorin. Totalt oinspirerad, inte särskilt rolig och inte ett dugg spännande.

Roderick Gordon & Brian Williams - Tunnlar, Djupare och Fritt fall
Fick först för mig att det var en trilogi, sen upptäckte jag att serien har fem delar hittills. Det är en bra äventyrsserie som går från att vara ett "stad under staden"-äventyr, till att påminna mer om "Till jordens medelpunkt" och liknande. Tredje delen är lite seg ibland, men ändå underhållande.

Connie Willis - Blackout
Utan tvekan den bästa boken jag har läst i år, men det är bara del ett av två så den slutade mitt i all spännning. Kommer att skriva mer om den när jag har läst andra delen, All clear.

Liz Jensen - The Rapture
Spännande och mycket bra övernaturlig thriller. Jag blev lite överraskad, för jag hade inte väntat mig att den skulle vara särskilt bra. Rekommenderas till alla som gillar undergångsstämning och hotfulla religiösa fanatiker.

Johan Theorin - Skumtimmen
Ville ha något lättläst på flyget till England. Bra för att vara svensk.

Personlig uppdatering

2011-09-26T23:08:00.001+02:00

Det märks på bloggen när jag inte mår särskilt bra. Under mina nästan fyra år som bokbloggare har jag då och då haft långa perioder då jag inte skriver alls, för att kanske dyka upp någon gång ibland för att meddela att jag inte har slutat blogga, att jag är deprimerad och att jag kommer att komma tillbaka. Det känns alltid lika fånigt, inte minst för att jag vet att ingen egentligen är intresserad av min mentala hälsa. Samtidigt är jag inte den sortens person som kan låtsas som om allt är toppen och att livet är underbart, och jag klarar ofta inte av att skriva en text utan att vara personlig så givetvis färgar mina depressioner av sig på bloggen.

En av de största anledningarna till att jag ofta har varit deprimerad (har varit sjukskriven i nästan 10 år sammanlagt, och under den tiden levt på socialbidrag) är att jag har känt mig så misslyckad. Jag har problem med vikten, jag har aldrig lyckats fullfölja någon högskoleutbildning, jag har problem på det sociala planet och jag klarar inte av att behålla ett jobb eller en praktik.

Nu har äntligen vissa av mina problem fått sin förklaring. Jag har fått diagnoserna Aspergers syndrom och ADD. Jag skyller inte alla mina problem i livet på mina diagnoser, jag vet att mycket är mitt eget fel (särskilt vikten, som helt och hållet är mitt fel), men det är ändå en otrolig lättnad att kunna sätta ett namn på mina problem. Lite bittert är det att diagnosen kom så sent, jag är 33 år gammal. Hade jag fått rätt hjälp redan när jag var liten och började få problem i skolan, så hade mitt liv kanske sett annorlunda ut.

Samtidigt händer det mycket positivt i mitt liv just nu. I och med diagnoserna så kommer jag att få mycket bättre hjälp med att få ordning på mitt liv. Jag har en fantastisk pojkvän, som också har Asperger, och när jag är med honom känns tillvaron inte alls sådär grå och tung. Tyvärr bor han i England så vi kan inte träffas så ofta. Jag håller också på att professionell hjälp med att gå ner i vikt, något som kanske kommer att funka den här gången, eftersom jag har tappat chokladsuget sedan jag började ta medicinen Concerta mot min ADD.

Förhoppningsvis kommer mitt liv bara bli bättre från och med nu, men jag tar inte ut något i förskott. Just nu nöjer jag mig med att njuta av hösten, och den enorma rikedom som mina överfulla bokhyllor utgör.

Delphine de Vigan - Underjordiska timmar

2011-05-07T20:16:00.002+02:00

"Underjordiska timmar" har två huvudpersoner, vars vägar korsas då och då, men som aldrig träffar varandra på riktigt. Den ena är karriärkvinnan Mathilde som efter att ha sagt emot sin chef börjar bli mobbad på jobbet. Hon blir ignorerad, trampad på och fråntagen sina arbestssysslor en efter en. Hon försöker härda ut, trots att hon är helt bruten.

Den andra huvudpersonen är läkaren Thibault, som precis lämnat ett förhållande med en kvinna som inte älskar honom lika mycket som han älskar henne. Han betraktar trött Paris och dess invånare, träffar patient efter patient, känner sig ensam fast han är omgiven av människor.

Delphine de Vigan lyckas i den här romanen förmedla en känsla av total hopplöshet. Det är mycket skickligt, hon är en fantastisk författare. Vid någon annan tidpunkt i mitt liv hade jag säkert tyckt om den, men just nu blev jag bara deprimerad. Visst var den bra, riktigt bra. Det hindrar mig inte från att sakna den naiva charmen i hennes förra roman, No och jag, som jag verkligen älskade.

Margo Lanagan - Tender Morsels

2011-05-06T17:12:00.004+02:00

Den här boken bygger på den gamla sagan "Snövit och Rosenröd" (nedtecknad av bröderna Grimm). Det är en obehaglig men samtidigt vacker berättelse, som nog inte lämnar många läsare oberörda. Språket är smått fantastiskt, och jag hade svårt att släppa taget om boken när jag väl hade börjat läsa. Den är visserligen väldigt brutal i början, men det viktigt för resten av handlingen, då Liga och hennes döttrar Branza och Urdda genom magi blir förflyttade till en alternativ verklighet där bara godhet existerar, en värld som bygger på Ligas hjärtas innersta önskan.

Det här händer i boken.

En förfärad läsare skriver i en recension på Amazon.com:

I don't know who really wants to be pulled into this world of sickness and heartache no matter how well written. It's not that I only enjoy novels with no substance, but this book was so dark that I felt it was extremely hard to enjoy without any light or hope. I wouldn't recommend this book to anyone really.

Den här personen har uppenbarligen missat hela poängen med boken. Den innehåller visst ljus och hopp, kanske till och med mer än vad jag skulle vilja. Den handlar om att även om det finns mycket onska och jävelskap i världen, så finns det också mycket godhet och kärlek. Det ena kan inte existera utan det andra. Att, som Liga gör, beröva barnen från allt ont och alla motgångar, är som det visar sig både själviskt och destruktivt, för det är nästan som att inte leva alls.

Jag älskade den här boken, från den obehagliga början till det bitterljuva slutet, med män förvandlade till björnar, en girig dvärg, magi och brustna hjärtan dessemellan, och kommer nog att läsa om den. Det är sällan återberättelser av sagor blir så här lyckade. Dock får jag väl varna känsliga läsare, den är nog inte för alla.

Engelska bokfynd

2011-05-06T14:01:00.001+02:00

Vid min senaste englandsvistelse lyckades jag roffa åt mig en hel del bra böcker. Det vimlar av "charity shops" i Bideford, och jag besökte dem ofta. De begagnade böckerna var relativt dyra, mellan 10 och 20 kr, jag är van att betala tre till fem kronor för pocketar här i Lysekil. Men jag är ändå nöjd med listan nedan, det blev inte så himla dyrt ändå, kanske 200 kr. Tyvärr kunde jag inte ta med alla hem, på grund av dumma Ryanair.

The Seance - John Harwood

The Tales of Beedle the Bard - J. K. Rowling

The Lovers - John Connolly

I, Coriander - Sally Gardner

The Winter Ghosts - Kate Mosse

The Testament of Gideon Mack - James Robertson

The Food Taster - Peter Elbling

Peony in Love - Lisa See

The Time Traveler's Wife - Audrey Niffenegger

The Suspicions of Mr. Whicher - Kate Summerscale

The Red Necklace - Sally Gardner

The Outcast - Sadie Jones

The Left Hand of God - Paul Hoffman

Terry Pratchett - Unseen Academicals & I Shall Wear Midnight

2011-05-06T04:58:00.001+02:00

Jag har läst Terry Pratchetts två senaste böcker. Den senaste, "I shall wear midnight", läste jag för ett minst ett halvår sedan, den som kom ut innan dess, "Unseen Academicals", läste jag förra månaden.

Det är inte helt utan anledning jag hoppade över "Unseen Academicals". Dels så handlar den om fotboll (jag är totalt ointresserad), dels så är böckerna om trollkarlarna inte mina största favoriter, och dels så var jag så besviken på boken innan dess, "Making Money". Nu var det inte fullt så illa, den var riktigt bra till och med. Kanske mest på grund av att jag hade enormt låga förväntningar (märk väl, låga förväntningar när det gäller Pratchett är ändå egentligen rätt höga förväntningar, eftersom han är så bra). Boken hade, förstås, en hel del hysteriskt roliga stunder, men som vanligt är allvaret aldrig särskilt långt borta. I den här boken är vår verklighet avspeglad ännu mer än i tidigare böcker, det är som om kanterna mellan världarna börjar suddas ut.

Ett genomgående tema i boken är att man ska sträva efter att bli den man är ämnad att bli, eller den man vill bli - inte den som omvärlden, traditionen och logiken säger att man ska bli. Tydligen är det här budskapet viktigt för Pratchett, då han fortsätter på samma spår i "I shall wear midnight".

Det är den fjärde och sista boken om den unga häxan Tiffany Aching. Jag tror att jag tidigare har nämnt att jag hyser väldigt varma känslor för just de här böckerna, och den här boken var inte en besvikelse, bara titeln är ju fantastisk. Boken är allvarligare och mörkare än de tre första. Den handlar om att växa upp och om att hitta sin plats i världen. Tiffany är nu byns häxa, en uppgift som mest påminner om att vara någon slags distriktssköterska. En av de första sakerna som händer i boken är att en trettonårig flicka blir så illa misshandlad av sin far att hon får ett missfall, och Tiffany får ta hand om det hela.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för att göra boken rättvisa, den var så himla bra. Jag satt och grät mer än en gång. Om det här varit Pratchetts sista bok, så hade det varit ett värdigt avsked. Det kändes som om han tog farväl, och han knöt ihop lite lösa trådar från tidigare böcker om diverse häxor (vi får till och med träffa Eskarina från "Equal Rites"). Nu kommer det som tur är en ny bok i höst.

Nystart

2011-05-05T22:50:00.002+02:00

Ett tag funderade jag på att lägga ner bloggen, för lusten att både läsa och skriva var som bortblåst. Först för att att jag var olyckligt kär, sedan för att jag var (och fortfarande är) lyckligt kär. Ångesten över att inte uppdatera bloggen gjorde till slut att jag inte ens orkade läsa andra bokbloggar, för det skulle påminna mig om min egen otillräcklighet.

När jag ens har lagt märke till mina vänner, så har jag bara pladdrat på om min fantastiska pojkvän, trots att jag inser att intresset är rätt svalt för alla utom mig. En sådan tråkig och jobbig människa trodde jag aldrig att jag skulle bli, och jag känner att det kanske är dags att hitta tillbaka till mig själv igen (utan att låta det påverka förhållandet förstås). Jag kan dock inte lova att jag inte kommer att tjata lite om honom här på bloggen, men då bara om sådant som har med böcker och läsning att göra.

Jag kunde inte läsa böcker på flera månader, för tankarna bara fladdrade omkring i huvudet på mig och det var helt omöjligt att läsa. Jag läste Terry Pratchetts senaste, "I shall wear midnight", i december 2010, sedan läste jag överhuvudtaget inget förrän i mitten av mars i år. Det var faktiskt tack vare min pojkvän. Jag var hemma hos honom i Bideford, och var omåttligt uttråkad när han satt vid datorn, så jag lånade Pratchetts bok "Unseen Academicals" av honom, och på något sätt så lossnade det, och jag har läst flera böcker sedan dess.

Äntligen känner jag mig på humör att läsa igen, och med det kommer skrivlusten. Nu känns det rätt. Det har jag förvisso sagt förut, men nu menar jag det också. Jag har saknat min blogg, jag borde vårda den lite mer ömt.

Treårsjubileum

2010-12-24T03:08:00.000+01:00

Det hade jag igår. Jag kände inte riktigt för att fira, för jag känner lite ångest över att jag inte har skrivit något på så länge. För en gångs skull är det faktiskt inte på grund av depression jag har försummat bloggen, händelsevis så råkar jag vara lite kär.

God Jul och Gott Nytt År, ni som fortfarande läser min blogg. Jag ska börja skriva igen.

Jean-Christophe Grangé - En mässa för de döda

2010-10-20T18:52:00.003+02:00

Med tanke på hur bra de övriga av hans böcker som har översatts till svenska har varit, så hade jag väldigt höga förväntningar på den här. Tyvärr höll den inte riktigt måttet. Jag borde kanske ha förstått det, med tanke på att den hade en blurb från "Lars Kepler" på baksidan. Inte ett bra tecken.

En man blir mördad i en kyrka, och den pensionerade polisen Lionel Kasdan börjar rota i fallet. Till hjälp har han en ung polis som försöker bli av med sitt heroinberoende. Snart inser de att det är barn som ligger bakom mordet, och att det hela har något med körsång att göra. Det är en rätt så intressant, om än något långsökt berättelse, och Grangé försöker sitt bästa för att visa mänskligheten från sin allra värsta sida. Vi får läsa om tortyr i Chile, om medicinska experiment i koncentrationslägren och om ondskefulla sekter. Det är med andra ord en ganska mörk historia, men konstigt nog är den nog Grangés minst originella.

Det var inte en dålig roman, den var rätt så underhållande och ganska spännande. Den skulle nog fungera väldigt bra som film. Under läsningen kom jag faktiskt att tänka på franska skräckfilmer som Martyrs och Frontières.

För att vara skriven av Grangé var den dock rätt dålig, läs vilken som helst av hans andra böcker istället. Helst I djävulens spår, en helt fantastisk thriller.

Väldigt kortfattad statusuppdatering

2010-09-19T19:07:00.002+02:00

Jag har läst en hel del på sistone, efter att inte ha läst något alls på flera månader. Men jag har inte riktigt orken att skriva än.

Lite politik

2010-09-14T00:21:00.000+02:00

Jag har väl inte gjort någon större hemlighet av att jag är med i Piratpartiet. I det här valet är jag dessutom aktiv som valsedelsdistributör. Men jag tänker inte skriva om dem här, för jag tycker att deras budskap är så självklart att det inte behöver förklaras. Dessutom är jag usel på politiska debatter, det händer ibland att jag blir så arg och frustrerad att jag börjar gråta om jag är politiskt oenig med någon.

Det värsta som skulle kunna hända vore om jag hamnade i gräl med en sverigedemokrat. Jag är ju smått gråtfärdig bara över att de ens existerar. Min toleransnivå för inskränkta, intelligensbefriade och främlingsfientliga rasister är noll. Dessutom är det inte bara främlingar de är fientliga mot, de är även kulturfientliga. Följande citat kommer från deras hemsida:

Sverigedemokraterna anser att det är viktigt att kulturen såväl som andra offentligt finansierade samhällsområden har ett konstruktivt syfte och en bred folklig förankring. Vi vill därför helt avveckla de skattefinansierade anslagen till de verksamheter som syftar till att befrämja den mångkulturella samhällsordningen liksom till de kulturyttringar vars primära syfte är att chockera, uppröra och provocera. Vi vill också minska anslagen till de delar av kultursektorn där dimensionen på verksamheten inte står i rimlig proportion till det folkliga intresset.

Vilket i stort sett betyder att all slags kultur som jag gillar inte ska få något som helst statligt stöd. Om folkligt intresse ska få styra, så är det dansband, hötorgskonst och buskis som gäller hädanefter. Inga nya intressanta författare kommer att kunna få sina böcker publicerade, för de har ju inget "folkligt intresse" bakom sig. Invandrare ska inte få uttrycka sig konstnärligt. Fast visst ja, invandrare ska ju inte få finnas överhuvudtaget...

Nu tror jag inte att stödet för SD är särskilt stort i bokbloggosfären. Vi är nog som grupp ganska så öppensinnade, man blir ju ofta det av att läsa. Det är väl därför SD är emot kultur.

Första meningen

2010-08-15T22:56:00.005+02:00

Hos Arina och hos Martina hittade jag den här roliga utmaningen.

Välj ut tio av dina favoritböcker. Lista första meningen i varje och låt andra gissa vilka böcker de kommer ifrån. Naturligtvis är det fusk att googla.

När jag kollade igenom mina böcker, så insåg jag att de allra bästa första meningarna kom från böcker jag inte läst, så det här blir en rätt tråkig lista. I de böcker där det fanns en prolog, tog jag första meningen i den.

1. It was night again. (Arina har rätt)

2. Have you ever tasted a Whitstable oyster? (Martina gissade rätt)

3. Obeying an inalienable law, things grew, growing rioutous and strange in their impulse for growth.

4. Vi kom med karnevalsvinden. (Arina gissade rätt på den här, eftersom hon känner mig)

5. It came crackling over the hills, like an invisible fog. (Efter ett tips om vem författaren var gissade Martina rätt)

6. The temperature of the room dropped fast. (Arina har gissat rätt på den här)

7. Kapten Davidson låg en liten stund i mörkret och funderade över de båda nyheterna han fått höra i går.

8. På 1700-talet levde i Frankrike en man som hörde till de genialaste och avskyvärdaste gestalterna under denna på geniala och avskyvärda gestalter ingalunda fattiga epok. (Petter kunde den här)

9. You see, I had this space suit. (Martina hade rätt. Det här är nog en av mina favoritinledningar förresten.)

10. Det är möjligt att jag redan hade en föraning om min framtid.

10-09-14: Här är svaren:

1. Patrick Rothfuss - The name of the wind
2. Sarah Waters - Tipping the velvet
3. Brian Aldiss - Hothouse
4. Joanne Harris - Choklad
5. Terry Pratchett - A hat full of sky
6. Jonathan Stroud - The Amulet of Samarkand
7. Ursula K. Le Guin - Där världen heter skog
8. Patrick Süskind - Parfymen
9. Robert A. Heinlein - Have space suit - will travel
10. Gene Wolfe - Torterarens skugga

Livstecken

2010-08-08T17:59:00.000+02:00

Jag har haft en bra sommar, men jag har inte läst särskilt mycket. Min hjärna klarar inte riktigt av mer komplicerade grejer än att gå och bada när det är så här varmt, och även om jag har läst på stranden så har det varit ganska halvhjärtat. Dessutom har jag lyckats vända på dygnet igen, men jag läser inte på nätterna, jag spelar mest spel och ser på film.

Jag hoppas på en vändning snart, så att jag ska ha något intressant att skriva om här.

John Ajvide Lindqvist - Lilla stjärna

2010-06-26T11:15:00.003+02:00

Jag hatar Allsång på Skansen. Det är ett så vidrigt inställsamt, äckligt folkligt och fullkomligt avskyvärt program att jag nästan exploderar av ilska bara jag hör talas om det. Det värsta är, att det liksom ett virus, har spridit sig. Sedan några år tillbaka har vi allsång i parken i Lysekil, ett outhärdligt spektakel - det är bara att hålla sig inne de kvällarna (men om det blåser åt mitt håll kan det höras ända in i min lägenhet).

Vad jag ville få fram med den där tiraden var i alla fall hur mycket jag hatar Allsång på Skansen. Så när jag i inledningen av boken blev så gott som lovad att något hemskt ska hända under Allsång på Skansen, så var det nära att jag lite ondskefullt gnuggade händerna och skrockade för mig själv. Jag såg det framför mig, hur Lill-Babs (eller någon annan folkkär artist, typ Lasse Winnerbäck) exploderade och tog hela publiken med sig.

Jag måste säga att jag blev rätt nöjd till slut, mer ska jag inte skriva om det, för då avslöjar jag för mycket.

Jag sträckläste boken under ett dygn, precis som med hans andra böcker var den så gott som omöjlig att lägga ifrån sig. Och precis som med hans andra böcker så vill jag verkligen inte kalla det skräck, den var inte ett dugg läskig.

Boken handlar om två flickor, båda med olika uppväxt och olika problem. När de möts, följer kaos. Boken handlar mycket om utanförskap och att vara annorlunda, och där känner jag ofta igen mig. Det känns som en bok jag borde ha läst när jag var 15. Jag gillar boken för det mesta, och så här i efterhand, när det har gått ett par veckor sedan läsningen, kvarstår det intrycket.

Några saker har jag dock problem med. För det första så var den helt enkelt inte lika bra som Låt den rätte komma in eller Människohamn, inte lika originell och inte lika oemotståndligt vackert skriven. För det andra, och det här är mitt största problem med boken, är att jag saknar motiveringar till varför flickorna handlar som de gör, vad som driver dem. Kanske är tanken den att vissa saker blir som de blir, helt utan anledning, men i det här fallet tror jag inte det. Jag tror helt enkelt att han hade lite för bråttom när han skrev boken.

En annan sak är att boken i mycket beskriver ett svenssonliv som jag är obekant med. Ingen i min familj gillar dansband, ingen i min familj vill att vi ska vara precis som alla andra och passa in. Det är en slags svenskhet som inte är min, som jag bara har betraktat hos utomstående. Kanske hade boken känts lite härligt rebellisk att läsa om jag varit med om föräldrar som lyssnar på schlager, samlar på troll och tjatar om att man ska passa in. För den ger den sortens människor en rejäl känga i baken. Men nu kändes det mest som, mjaha, okej än sen då, jag håller ju med.

Midsommar och spindlar

2010-06-25T21:49:00.000+02:00

Jag har nog tidigare skrivit om att jag inte är särskilt förtjust i midsommar, men idag hade jag faktiskt en rätt fin dag. Besök av en god vän, sill hos mamma, lite blomsterplockning och så vidare. Just nu är jag inte så glad dock, då det pågår suparfester lite varstans runtomkring, där det vrålas och lyssnas på usel musik.

I vilket fall som helst, jag skulle visa en bok för min vän, och tog ut den ur bokhyllan. Då fick jag till min förskräckelse se att det kröp en liten (men ändå skrämmande) spindel på den. Varpå jag skrek och kastade iväg boken. Spindeln tänkte vi släppa ut, men den stackaren blev mosad, så jag antar att det var den som drog en nitlott i det här fallet.

Jag kom i alla fall att tänka på den här underbara sketchen med Kids in the hall:

En liten besvikelse

2010-06-15T23:00:00.003+02:00

För en vecka sedan lovade jag att skriva om Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman. Nu blev det visst inte så, en massa annat kom emellan, som att min lillebror tog studenten. Jag har även tagit årets första dopp i havet, sett lite på fotboll, umgåtts med mina systrar, läst Lilla Stjärna, ramlat från en klippa och slagit mig, haft migrän en hel dag, blivit beroende av messmör. Ni vet, livet.

Så jag glömde att jag skulle skriva om Kyrkogårdsboken, och det var faktiskt också bokens fel. Den var helt enkelt inte särskilt minnesvärd. Jag trodde att jag skulle älska den, eftersom jag älskar kyrkogårdar, eftersom personer vars smak jag litar på älskade den och eftersom Gaiman har skrivit mycket bra. Vad jag glömde var att Gaiman också har skrivit mycket medelmåttigt, och att han är en ganska överskattad författare. Därför hade jag kanske överdrivet höga förväntningar, förväntningar som alltså inte infriades.

Boken handlar om en pojke som växer upp på en kyrkogård, omhändertagen av spöken och andra övernaturliga varelser. Låter definitivt som något jag skulle gilla. Men Ingen, som pojken heter, är trist. Handlingen är trist. Den var förutsägbar, klichéfylld och fantasilös. Atmosfären var lite småmysig, så långt kan jag sträcka mig. Den hade sina fina stunder, ibland gillade jag den rent av, men jag fattar ärligt talat inte vad det är folk ser hos den.

Den var inte dålig. Bara inte särskilt speciell.

Tillbaka!

2010-06-07T22:32:00.001+02:00

Jag har inte slutat blogga om nu någon befarade/hoppades det, jag har bara inte haft något vettigt att skriva om, eftersom jag inte läst ut några böcker på ett tag. Det har varit mycket skolarbete, och så har jag blivit lite besatt av The Sims 3 igen.

Nu har jag i alla fall läst ut Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman, en bok som jag faktiskt blev ganska besviken på. Jag skriver mer om det imorgon.

Kortfattat

2010-05-09T21:22:00.000+02:00

Jag har läst en mest hela tiden de senaste veckorna, men bara lyckats läsa ut två böcker, som jag bara tänker redogöra för lite kortfattat:

Upptäckten av currywursten av Uwe Timm
Det har stått om den lite varstans, och de flesta verkar gilla den. Det gjorde jag med. En fin liten bok skriven på ett vackert och tydligt språk (bra översättare!). Det enda jag har något emot är titeln, då jag tycker att currywurst låter riktigt äckligt, och inte är det något estetsikt tilltalande ord heller.

The Dragon Keeper av Robin Hobb
Första delen av två (?) i The Rain Wild Chronicles, som är en fristående fortsättning på Liveship Traders-trilogin. Jag skriver mer när jag har läst ut nästa del, Dragon Haven.

Bibliotekskvitto

2010-05-09T17:49:00.001+02:00

Jag tappade orken för bloggen ett tag, men jag har inte slutat! För att komma igång igen börjar jag med att dela med mig av mitt bibliotekskvitto, något som jag har sett både här och där ("där" skulle också vara en länk, men jag har glömt vilken mer blogg jag sett det på).

Det är kortare än vanligt, eftersom jag förra veckan lämnade tillbaka ca 15 böcker som jag ändå aldrig skulle hinna läsa. Klicka på bilden för en mindre suddig version.

Jag vet inte hur mycket det säger om mina läsvanor, eftersom jag köper ganska mycket själv. På biblioteket lånar jag det som jag inte har lust att köpa (eller som jag planerar att köpa men inte har råd med just nu). Som Lilla Stjärna, som jag har reserverat. Den kommer jag garanterat att köpa i pocket, eftersom jag har hans andra böcker i det formatet.

Framsteg

2010-04-14T20:40:00.002+02:00

Jag var ju i Borås för några veckor sedan och gjorde ett par tentor. Jag trodde nog att jag skulle klara tentan i Dewey, trots att jag skrev den på 20 minuter (brukar vara ett dåligt tecken annars). Men tentan i katalogisering hade jag inga illusioner om, jag började i princip läsa på bussen ner till Borås, och på tentan improviserade jag helt enkelt.

Döm om min förvåning när jag fick VG på båda! De måste ha varit generösa när de rättade, men ändå, jag är överlycklig!

Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats

2010-04-12T20:21:00.003+02:00

Boken med den långa titeln är skriven av Eli Levén och tog inte mer än ett par timmar att läsa. Jag tyckte om den, mycket till och med. Den passade på något sätt bra att läsa i sängen en lat förmiddag med vårvindarna blåsande in genom fönstret. Trots att innehållet är rätt mörkt, så är det en vacker och ofta poetisk berättelse om en ung kille som försöker hitta sin identitet.

Läs mer om den här.

Tråkig men bra

2010-04-11T19:16:00.000+02:00

Efter att ha kämpat i vad som tycks vara en evighet är jag äntligen klar med George R.R. Martins A feast for crows, som är den fjärde delen i serien A song of ice and fire. Jag började läsa den i november förra året (vilket jag skrev om här), men kom av mig någonstans på mitten och boken blev liggande ganska länge.

Problemet med boken är att den inte är lika spännande som tidigare delar, och rent av är sövande tråkig bitvis. Dålig är den aldrig, Martin är ju i en klass för sig, men som sagt var, jag fick kämpa. Berättelsen spretar åt lite för många olika håll, med alldeles för många huvudkaraktärer och ingen central handling. De kapitlen som handlar om personer jag gillar, som Arya, Samwell och Brienne är för få, och kapitlen om Cersei, den mest irriterande och själviska personen någonsin, är för många. Mot slutet blev den dock riktigt spännande, vilket förstås är irriterande för vem vet hur länge vi kommer att få vänta på att få veta vad som händer sen (nästa bok i serien, försenad med typ fem år, utspelar sig samtidigt men med andra karaktärer).

Jag tyckte trots allt om boken, och även de tråkiga bitarna tjänar ju till att föra berättelsen framåt. Men än så tänker jag inte skriva, eftersom boken bara är en del i en ännu inte avslutad serie, och därför inte kan bedömas rättvist än.

Förolämpande dålig

2010-04-08T20:49:00.002+02:00

Jag har läst Hypnotisören av "Lars Kepler". Som vanligt när en bok är populär ville jag inte läsa den, men (som vanligt) så tog nyfikenheten över. Trots att jag avskyr paret Ahndoril (som alltså ligger bakom boken, om nu någon råkat missa det), de känns så ytliga på något sätt.

Handlingen var en rätt typisk thrillerhandling, inte nyskapande, men inte heller helt ospännande. I en bra författares händer hade det rent av kunnat bli en bra bok.

Men nu är "Kepler" inte någon bra författare. Karaktärerna är platta och ointressanta, språket är i bästa fall läsbart (det finns inget djup, ingen skönhet, inget som stannar kvar när boken är slut). Hade den varit översatt från ett annat språk hade jag gått hårt åt översättaren och kallat honom inkompetent. Dialogerna är klumpiga och känns väldigt onaturliga. Allting förklaras för ingående, inga detaljer lämnas åt fantasin. Det är som om författarna inte tror att de tänkta läsarna är vare sig intelligenta eller bildade. Det är rätt förolämpande faktiskt.

April!

2010-04-01T18:20:00.000+02:00

Bohusläningen kom med ett roligt men inte särskilt svårupptäckt aprilskämt idag. Det handlade om att turister ska få fiska hummer i augusti, med specialtillverkade neonfärgade hummertinor. Allt enligt "Åsa-Tina Burman-Karlsson", på turistbyrån i Kungshamn.

Hummerforskarna ställer sig mycket positiva till augustifisket och säger att man tack vare de lite mindre hummertinorna inte kommer att riskera utfiske av hummern. Tvärt om, kommer man att få en bra kontroll över hur hummern rör sig under sommaren

I vilket fall som helst så är det härligt att det äntligen är vår. Jag brukar föredra hösten och vintern, men i år blev till och med jag trött på eländet. Jag blev lycklig idag när jag såg krokusar!

Tre böcker

2010-03-29T15:06:00.006+02:00

Jag har inte gjort någon större hemlighet av att det har gått segt med läsningen på sistone, men nu verkar det ha vänt! Det är kul att läsa igen, men att skriva är fortfarande lite jobbigt. Så här är lite kortfattade omdömen om de senaste böckerna jag läst.

Guillermo del Toro & Chuck Hogan - Släktet
Jag är egentligen trött på vampyrer, men jag gillar del Toros filmer (särskilt Pans labyrint, som är en av mina favoritfilmer), så jag gav den en chans ändå. Vilket jag är glad att jag gjorde, för den var riktigt underhållande. Skönt att slippa fjantiga romantiska vampyrer, de här vampyrerna är garanterat inte kyssbara! Vampyrism som ett virus är inte ett nytt grepp, men det gör inte så mycket, det är spännande ändå. Språket lämnar en hel del övrigt att önska, vilket nog delvis beror på översättaren som förmodligen inte var klassens klyftigaste elev.

Charlotte Roche - Våtmarker
Det här är en bok som det har skrivits mycket om, mest negativt. Jag ville bilda min egen uppfattning, och det visade sig att jag älskade boken.

Anders Björkelid - Ondvinter
Om svensk fantasy tycker jag generellt så här: Den suger. Men det här är ett fint undantag. Enkelt skriven (= lättläst) men spännande och underhållande barnfantasy. Andra delen har redan kommit ut, och den ska jag köpa så snart jag har råd.

Dimma

2010-03-18T17:38:00.001+01:00

Idag känner jag mig lite som vädret i Lysekil: Dimmig. Dels på grund av en begynnande förkylning, och dels på grund av att jag faktiskt pluggar inför en tenta, för ovanlighetens skull. DDC börjar jag känna mig rätt säker på, men ska ägna mig åt övningar i det idag också. Fredag, lördag och söndag blir det katalogisering, som är roligt men krångligt. Alla dessa regler! Jag hyser gott hopp inför tentorna på måndag i alla fall.

Ommöblering

2010-03-12T20:27:00.000+01:00

En bekant fick i veckan en snilleblixt. Hon tyckte att jag skulle flytta soffan så att den stod mot bokhyllorna. Först tyckte jag att det såg jättefult ut, men nu är jag riktigt nöjd. Soffans tidigare placering mitt i rummet stämde aldrig riktigt. Det såg fel ut på något sätt. Nu har jag hämtat upp ett stort soffbord från källaren (jag har det mesta i mitt förråd, jag sparar på allt som kan vara bra att ha), och helt plötsligt har jag en perfekt plats att sitta och plugga på. Dessutom känns det för första gången mysigt att ligga i soffan och läsa, det var det verkligen inte förut.

Dock krävdes en ny hyllstädning, så att fler hyllplan hamnade ovanför soffan. Det var värt jobbet, nu kan jag ligga i soffan och titta upp på böckerna och känna mig nöjd.

Det ser inte lika fint ut på bilden som i verkligheten.

Jag har förresten plockat fram min finaste ljusstake, den passar i fönstret nu, bredvid hyllan.

Tack biblioteket!

2010-03-11T11:55:00.000+01:00

Jag har ju inte direkt gjort någon hemlighet av vad jag tycker om Lysekils stadsbibliotek, men för att vara lite rättvis måste jag erkänna att de gör en del bra saker också. Nu har de börjat med att skicka SMS när en bok man reserverat har kommit in, vilket ju är toppen! Tidigare fick jag bara e-mail, vilket också är bra, men man kan inte alltid hålla koll på sina mail. Så jag tycker att det här är jättebra. Nu ska jag iväg och hämta Släktet av Guillermo del Toro.

Mer loppisfynd

2010-03-10T21:37:00.001+01:00

Fortfarande ingen läslust. Men köplusten är det inget fel på! Här är den här och förra tisdagens loppisfynd (36 kr sammanlagt).

Den fjärde sanningen är det bästa fyndet, eftersom jag ändå hade tänkt köpa den. Joy Luck Club hade jag redan, men med ett fulare omslag, den här pocketutgåvan är mycket trevligare. Vid stjärnhavets strand är den svenska översättningen av David Brins fantastiska Startide rising, en av mina favoritböcker. Jag ska köpa den på engelska också, och den svenska översättningen är säkert inget vidare, men jag ville ha den ändå.

Jag har även köpt kokboken Mat i mikrovågsugn för diabetiker, men den är så ful att den inte får vara med på bild.

Tänkte väl det

2010-03-05T15:06:00.000+01:00

Förra veckan lånade jag Tess Gerritsens bok Dödens väntrum på biblioteket. När jag började läsa den kände jag med en gång igen handlingen. Jag fortsatte läsa ändå, men idag tittade jag igenom min anteckningsbok där jag har skrivit om varenda bok jag läst sedan 2001, och det visade sig att jag faktiskt hade läst den. I maj 2005.

Jag hade helt glömt bort att jag läst den. Så här skrev jag om den då:

Hyfsat bra medicinsk spänning.

Dessutom är 2005 mitt rekordår under 2000-talet, med 82 lästa romaner. Så den försvann nog i mängden. Jag tänker i alla fall inte fortsätta läsa, det känns onödigt att slösa tid på att läsa om en bok som inte ens var särskilt bra.

Mina bokhyllor - Del 3

2010-03-04T18:59:00.001+01:00

Lite bilder från själva städningen.

Här är Tingeling, som tyckte att det var kul att städa i hyllorna.

Så här såg soffan ut när jag hade tömt den svarta bokhyllan.

Så här såg hyllan där jag bland annat har engelska böcker ut innan städningen. Jag är fortfarande inte klar med den (eller resten av lägenheten för den delen), så det får bli nästa projekt.

Mina bokhyllor - Del 2

2010-03-04T18:47:00.003+01:00

Det här är min bokhylla med skönlitteratur på engelska, och den ser nästan värre ut nu, eftersom den är så proppfull. Så den ska jag nog försöka gallra ur lite mer (särskilt som jag har ganska många böcker som hör hemma i den hyllan utlånade, och när jag får tillbaka dem blir det problematiskt).

I den här hyllan har jag låneböcker:

Det här är min prydnadshylla med gamla böcker jag har köpt på loppis, samt blandade loppisfynd, souvenirer och minnessaker (morfars gamla kamera till exempel). Den hyllan städade jag inte alls i, men jag tänkte att den kunde vara kul att visa ändå.

Här är min kokbokshylla (= kylskåpet), där jag har ungefär två tredjedelar av mina kokböcker, resten är i ett skåp. Här har jag inte direkt städat heller, men byggt lite mer på höjden.

Mina bokhyllor - Del 1

2010-03-04T18:36:00.002+01:00

Så här såg hyllorna ut före städningen:

Vita bokhyllan med facklitteratur, efter:

Högst upp är det blandade böcker, sedan kommer en hylla med religion, en hylla med religion och mytologi, en hylla med historia, en hylla med psykologi och sociologi samt lite naturvetenskap, och så längst ner en hylla med naturvetenskap, hälsa och blandat som blivit över.

I den svarta hyllan är det först blandade bokserier, typ "Mystikens värld" och ett gammalt uppslagsverk. Sedan kommer en hylla med klassiker, en hylla med lyrik och smal litteratur (i båda bemärkelserna i många fall), en hylla med blandad skönlitteratur, en hylla med blandade pocketar och små böcker, en hylla med barn- och ungdomsfantasy och så längst ner seriealbum och barnböcker.

I den träfärgade (och vansinnigt fula) hyllan är det överst litteraturhistoria och språk, sedan är resten skönlitteratur, med pocketarna på de hyllorna där de passar. Hyllplanen längst ner är reserverade för fula böcker, utgallrade biblioteksböcker och böcker som jag kanske egentligen skulle vilja göra mig av med men inte riktigt har hjärta att skilja mig från.

Här finns i alla fall plats för nya böcker om jag bygger på höjden.

Klar med hyllstädningen

2010-03-03T12:43:00.001+01:00

Det tog hela helgen, men min arbetsmoral var inte särskilt hög. I fredags tömde jag den första hyllan, och lade alla böckerna i soffan. Sen orkade jag inte mer, utan gick till en kompis/granne och såg på film (Sherlock Holmes, rätt underhållande). I lördags vet jag inte riktigt vad jag sysslade med, hela dagen gick och det enda jag gjorde var att flytta runt några böcker, samt stå och envist betrakta hyllorna som för att utmana dem att städa sig själva. På kvällen när jag skulle se på melodifestivalen kunde jag inte sitta i soffan eftersom den fortfarande var full med böcker.

I söndags hjälpte jag kompisen/grannen att röja på hennes vind och flytta in hennes sängar dit, vilket tog några timmar. Men jag tror att det gav mig energi, för sedan var jag uppe hela natten och blev faktiskt klar med hyllorna. Jag lyckades dessutom fylla en låda med böcker som blir förvisade till källaren (när jag nu orkar bära ner den).

Bilder kommer i nästa inlägg.

Musikpaus

2010-02-27T13:56:00.000+01:00

Jag håller på med en episk hyllstädning, och man kan inte städa utan musik. För tillfället lyssnar jag nog mest på Marina & the Diamonds, perfekt städmusik. Inte så perfekt städmusik är Joanna Newsoms underbara nya skiva, eftersom den är så bra att den distraherar lite väl mycket. Den blir nog årets första köpta skiva för min del. 2010 börjar redan bli ett bra musikår!

Bokfynd

2010-02-25T18:40:00.000+01:00

Jag köpte lite bokreaböcker för mina födelsedagspengar, och paketet från Adlibris kom idag. Jag är väldigt nöjd med innehållet, jag är sugen på att läsa alla böckerna med en gång. Förutom Jonathan Strange & Mr Norrell som verkar lite seg, och The amulet of Samarkand som jag redan har läst (och älskade, så någon gång ska jag ju läsa om den).

Här är böckerna:

Även om jag de senaste veckorna har varit dålig både på att läsa och på att blogga, så har bokskörden på stadens loppisar varit väldigt framgångsrik. Jag ljuger inte när jag säger att böckerna på bilden nedan kostat mig under 100 kronor sammalagt. Bästa fynden är Saving fish from drowning, Shantaram och Katedralen vid havet, som alla är böcker jag varit på väg att köpa till fullpris. Nu fick jag dem för 13 kr tillsammans. Statyetten föreställande en läsande dam kunde jag bara inte låta bli att köpa.

Läget

2010-02-18T17:37:00.001+01:00

Jag har inte slutat blogga, men jag är fortfarande seg. Har läst ut boken Prey av Michael Crichton, men orkar inte skriva om den.

Två bra nyheter dock:

1. Jag fick tag på Saving fish from drowning av Amy Tan, på loppis för fem kronor.

2. Jag har börjat på Viktväktarna igen och känner mig mer beslutsam än någonsin att klara det.

En dålig nyhet:

1. Snöstorm

Segt

2010-02-07T04:25:00.004+01:00

Fy vad segt allt är för tillfället. Konstigt nog är det inte så att jag är deprimerad igen, allt går helt enkelt i slow-motion. Jag är inte ett dugg lässugen, vare sig på skönlitteratur eller kurslitteratur. Försöker jag läsa så somnar jag, eller kan inte koncentrera mig. Jag känner mig inte inspirerad att göra något annat än att slöa framför tv:n.

Det känns som om jag bor på Antarktis och inte i Lysekil. Jag är trött på all snö och is. Det var kul ett tag, men nu önskar jag mig en vanlig västkustvinter, med regn i stället för snö. Som tur är har jag börjat gå till simhallen, vilket piggar upp mig lite. Men till och med där går det segt, alla andra simmar ungefär dubbelt så fort som jag.

Tess Gerritsen: Ensam

2010-02-01T20:03:00.000+01:00

Jag tog en liten paus från alla de andra böckerna, som jag ändå inte kommer någon vart i, och läste den här (som jag köpte för fem kronor på loppis förra veckan). Jag har läst en bok tidigare av Gerritsen, som skriver medicinska thrillers och deckare. Hon är en sådan där kompetent, men inte fantastisk författare. Hon vet hur man knåpar ihop en hyfsat spännande handling, och hon är verkligen sakkunnig, eftersom hon är läkare i grunden. Men språkmässigt finns inga finesser, det är rakt på sak med så enkelt och lättläst språk som det bara går. Inget större djup. Ibland behöver jag läsa sådant.

Den här boken utspelar sig ombord på den internationella rymdstationen ISS, dit läkaren/astronauten Emma hastigt och lustigt får åka eftersom det blivit en plats ledig. Ganska snart bryter en dödlig och smittsam sjukdom ut ombord, och ingen vet riktigt vad det är för sjukdom eller om den går att bota. En efter en dör personerna ombord på ISS, och snart är Emma, som den svenska titeln så subtilt låter antyda, ensam.

Trots att boken är ganska förutsägbar, så är den faktiskt vansinnigt spännande bitvis. Det är en väldigt blodig och äcklig sjukdom, och Gerritsen spar inte på detaljerna. Det är blod, inälvor och hjärnsubstans. Det som orsakar sjukdomen är varken en bakterie eller ett virus, och det är riktigt kul att läsa om den märkliga lilla organismen (inte helt otippat så är medicinsk mikrobiologi ett av få ämnen som jag har godkänt i från mitt år på sjuksköterskeprogrammet). Dessutom är det intressant att läsa om tyngdlöshetens effekter på den mänskliga kroppen.

Jag tyckte om den här boken, den var underhållande och krävde inte särskilt mycket av mig som läsare. Ett riktigt bra loppisfynd med andra ord.

Ali Shaw: The Girl with glass feet

2010-01-27T23:18:00.001+01:00

Ida Maclaird håller på att förvandlas till glas, så hon återvänder till den lilla arkipelagen St. Hauda's land där hon varit en gång tidigare, för att leta reda på den mystiske Henry Fuwa som hon tror vet vad det är som händer med henne. Där träffar hon Midas Crook, som ser på världen genom sin kamera. De blir kära.

St. Hauda's Land är en märklig och lite magisk plats. Havet omkring är fyllt med narvalar och livsfarliga maneter som är självlysande. I skogen lever ett djur som gör allt det ser på vitt, och Henry Fuwa föder upp kor och tjurar som är pyttesmå och har vingar. Ida är dessutom inte den ende som drabbats av den märkliga och dödliga åkomman, att kroppen sakta men säkert blir till glas. Var arkipelagen ligger får läsaren aldrig veta, men det måste vara ganska långt norrut, för det är snö och vinter, och många av karaktärerna har nordiskt klingande namn.

Alla karaktärerna i boken har förlorat någon, en förälder eller en älskad, döden är ständigt närvarande. Midas lever i skuggan av sin oåtkomlige och stränga fars självmord, och han drar sig för att träffa folk, förutom sin vän Gustav och Gustavs dotter Denver (som är besatt av att rita narvalar, sedan hennes mamma drunknat).

Det är en välskriven och gripande saga, som är svår att lägga ifrån sig. Den är ganska obehaglig ibland, men hela tiden vacker. Språket är fantastiskt, men kanske lite kyligt ibland. Och det är det som får mig att tycka om boken, men inte älska den. St. Hauda's Land är en perfekt skapelse, med dess mystik och magiska realism, men människorna som bor där får jag inte riktigt grepp om. Man får inte heller särskilt många svar, saker och ting förblir mystiska och lite dunkla.

Det är ändå en rätt fantastisk debut, som jag rekommenderar varmt.

Ny layout - igen...

2010-01-26T22:41:00.000+01:00

Titelbannern försvann, och jag orkade inte fixa den, så jag gjorde en helt ny layout i stället (logiskt nog). Det är inte helt klart förstås, jag experimenterar lite för tillfället. Jag har hittat ett fiffigt litet program som gör det lätt att göra snygg egen layout.

Dagens loppisfynd

2010-01-26T19:10:00.000+01:00

För sammanlagt 28 kronor fick jag:

Jag är särskilt glad över Mervyn Peakes bok, eftersom jag köpte första delen i trilogin på samma loppis för några veckor sedan. Letade förgäves efter tredje delen, men jag vet att de har ett rum fullt med böcker som de fyller på från då och då, så det är möjligt att den ligger där och ruvar.

John Ajvide Lindqvist - Hanteringen av odöda

2010-01-08T20:11:00.000+01:00

Jag hade inte så höga förväntningar på den här, eftersom jag hört att den inte skulle vara lika bra som Människohamn och Låt den rätte komma in. Så jag blev inte särskilt besviken när det visade sig stämma. Egentligen är det en bra idé, med zombies som liksom inte är farliga utan mer ett samhällsproblem. Men något fattades, det där något som gjorde Människohamn så himla bra. Handlingen hinner inte utvecklas ordentligt innan boken helt plötsligt är slut.

Den var ändå värd att läsa, dels för att det gick snabbt, och dels för att den antagligen är bättre än det mesta skräp som svenska författare slänger ur sig nu för tiden. Dessutom köpte jag den på loppis för 1 krona.

Bokfrågornas ABC del 7

2010-01-07T23:59:00.001+01:00

Dags för del 7 i Lilla Os utmaning Bokfrågornas ABC.

1. Tantsnusk har väl alla hört talas om, men har du läst någon bok som skulle kunna kallas gubbsnusk?

Jag vet inte riktigt vad som räknas som gubbsnusk, men jag tror inte att jag har läst något sådant. Det närmaste gubbsnusk jag har läst på senare tid är nog Ken Folletts En värld utan slut, där "runda, mjuka bröst" nämns väldigt ofta, och där folk då och då "kåtar upp sig bakom en kyrkopelare".

2. Berätta om en bok som fick dig att gråta! Händer det ofta att du gråter av böcker?

Det är många böcker som har fått mig att gråta, jag har väldigt lätt för att börja gråta. En bok som jag vet att jag grät väldigt mycket när jag läste, var Sula av Toni Morrison. Jag minns inte riktigt vad den handlade om, men jag minns att tårarna sprutade.
En favoritförfattare vars böcker alltid får mig att gråta är Amy Tan, jag minns inte att någon av hennes böcker inte har fått mig att gråta.

3. Berätta om en gammal favoritbok som du ofta återkommer till!

När jag var yngre läste ofta om böcker, många många gånger. Sådant har jag inte tid med nu, när jag inte läser lika snabbt som förr. Donna Tartts Den hemliga historien vet jag att jag läste flera gånger när jag gick på gymnasiet, men nu är det säkert tolv år sedan jag läste den sist, även om jag tänker på den ibland.

De enda böckerna som jag läser om riktigt ofta (minst en gång om året) nu för tiden är Gösta Knutssons underbara böcker om Nalle Lufs. De är härligt tramsiga och får mig alltid på gott humör.

4. I programmet Go´kväll brukar någon känd person bjuda in till en fiktiv middag. Vilka fyra författare, levande eller döda, skulle du bjuda och vad tror du att ni skulle prata om?

Jag skulle nog välja några favoritförfattare som verkar vara trevliga även privat, så det blir: Terry Pratchett, Joanne Harris, Jasper Fforde och Patrick Rothfuss. Jag har ingen aning om vad vi skulle prata om, för jag är väldigt tystlåten i gruppsammanhang, så jag skulle väl mest sitta och lyssna och antagligen önska att jag skulle få gå hem snart.

Magisk spådom

2010-01-05T21:06:00.001+01:00

Jag har lånat Richard Morgans bok The steel remains av en kompis, och har tänkt börja på den nu. Men vad tror LibraryThing att jag kommer tycka om den?

Adam Roberts: Yellow Blue Tibia

2010-01-05T00:33:00.000+01:00

Vi som är tillräckligt gamla minns 1986 som ett ganska händelserikt år. För oss svenskar var förstås mordet på Olof Palme störst, men vi blev också väldigt skraja av härdsmältan i Ukrainska Tjernobyl. Tänk er nu att det inte var den mänskliga faktorn som orsakade härdsmältan, utan ondsinta rymdvarelser.

Det är bara en av ingredienserna i den här märkliga romanen, som tar sin början 1946, då ett gäng science fiction-författare kallas in av Stalin, för att skriva en fiktiv historia om hur Jorden invaderas av rymdvarelser. Detta för att kommunisterna ska ha en ny fiende att ena sig mot, eftersom Stalin är övertygad om att USA är på väg att falla. Författarna kokar ihop en historia där en slags strålningsvarelser bland annat spränger bort en stor del av Ukraina.

Projektet avbryts och faller i glömska, och 1986 är bokens huvudperson, Konstantin Skvorecky, inte längre författare utan en ganska misslyckad, skruttig gubbe och före detta alkoholist som hankar sig fram som översättare. En rad händelser börjar med att Konstantin träffar på en gammal bekant, som påstår att invasionen nu är verklighet, och att strålningsvarelserna planerar att spränga ett kärnkraftverk i Ukraina. Den ständigt skeptiske Konstantin tycker förstås att det är rent nonsens.

Jag ska inte skriva så mycket mer om handlingen, dels för att det är så mycket som händer och dels för att jag inte vill avslöja för mycket.

Det är en hela tiden underhållande och intressant bok, väldigt rolig dessutom. Dialogerna är ofta gräl och käbbel mellan Konstantin och de olika personer han träffar på. Särskilt roliga är hans gräl med en kärnfysiker som har Aspergers syndrom. Fast allvaret är aldrig särskilt långt bort, boken handlar till stor del om Sovjetunionens fall. Ibland får man en smått surrealistisk känsla, till exempel när Konstantin av misstag tas för en UFO-expert av en UFO-klubb: när han förnekar rymdvarelsernas existens så tror de att han i själva verket bekräftar dem.

En del av berättelsen är en rätt söt kärlekshistoria, mellan Konstantin och en riktigt tjock amerikansk scientolog, Dora. Jag gillar den biten av boken, eftersom det är så sällan huvudpersonens romantiska intresse är en tjock kvinna. Även om det kanske är lite gubbsjukt, eftersom hon är ung och Konstantin ganska gammal.

Boken ställer många frågor, och det är många idéer som samsas på en gång. Vad är science fiction? Varför har så många sett UFO:n samtidigt som nästan ingen tror på dem? Finns det flera verkligheter, som kan ha olika tidslinjer? Det blir lite väl spretigt ibland, för många frågor utan svar, och det är det som gör att jag tyckte att boken var bra, men inte fantastisk.

Misslyckat

2010-01-03T22:59:00.000+01:00

Det kan hända att jag var lite för elak i mitt inlägg om Lysekils Stadsbibliotek. Men elakheterna föddes ur äkta frustration över att inte ha ett bra bibliotek i staden. Jag bodde tillfälligt, 6 år närmare bestämt, i värmländska Kil, som ligger ett par mil norr om Karlstad. Det enda som var bra med Kil var närheten till skogen, och att vi hade ett riktigt bra bibliotek. Personalen där var kanske inte alltid supertrevlig, men även om det i mitt tidigare inlägg lät som om det är något jag kräver av bibliotekarier, så är det verkligen inte fallet. Det viktiga är att man får den hjälp man behöver, och för ett folkbibliotek, att de har ett bra och varierat utbud av böcker.

I vilket fall som helst, det enda jag har uppnått med det inlägget är att jag inte vågar gå till biblioteket, eftersom jag är rädd att de ska vara ännu surare. Jag skulle nog inte ha skrivit det, jag skulle ha lämnat in en lång lista över böcker de borde köpa in i stället. Då kanske jag hade nått ett av mina mål i alla fall, att de skulle få ett större utbud av fantasy.

Det är mycket som inte fungerar i Lysekils kommun, det dåliga biblioteket är antagligen bara en bieffekt.

Bokfrågornas ABC del 6

2010-01-02T02:13:00.002+01:00

Dags för bokstaven F i Bokfrågornas ABC

1. Frihet är viktigt och böcker handlar inte sällan om längtan efter detsamma. Berätta om en bok som du tycker handlar om frihet!

Joanne Harris bok Choklad handlar om den frihetsälskade och kringflackande Vianne som slår sig ner i en liten by i Frakrike och öppnar chokladaffär. Hon börjar influera byborna till att njuta lite mer av livet och att vara mer fritänkande. Byns trångsynta och stränga präst börjar genast motarbeta henne. Den här boken har även blivit film, som är väl så mysig, men inte alls lika mörk som boken. Så läs boken! Den har även fått en fortsättning, The lollipop shoes, men den är inte riktigt lika bra.

2. Böcker blir ofta film. Vad gör du helst och oftast först, ser filmen eller läser boken? Brukar du se filmatiseringar av böcker du läst?

Jag läser gärna boken först om den verkar bra eller intressant, och ofta är det ju så att jag har läst boken långt innan det blivit aktuellt med en filmatisering. Jag ser hemskt gärna filmatiseringar av böcker jag har läst, det är alltid intressant att se hur de lyckas.

3. Berätta om en riktigt bra filmatisering av en bok!

Min favorit är nog Sagan om ringen-trilogin. Böckerna är rätt trista, men jag älskar filmerna! Den röda lyktan, som är en av mina favoritfilmer, bygger på en kortroman av Su Tong. Filmen har jag sett hur många gånger som helst, och tröttnar aldrig. Romanen är också riktigt bra.

4. Jag vill att du uppmärksammar en författare som du tycker får på tok för lite utrymme.

Det var svårt, de flesta författare jag gillar får rätt mycket utrymme. Det är nog snarare så att jag retar mig på vissa författare som får för mycket utrymme. Jag tycker om att läsa böcker av författare som det inte är så mycket ståhej kring.

Bokfrågornas ABC del 5

2010-01-02T01:45:00.002+01:00

Femte delen i Lilla Os utmaning.

1. En Evergreen är en sång som är tidlös och ständigt aktuell. Vilka böcker skulle du kategorisera som evergreens?
Alla böcker som trots att det har gått hundratals, eller kanske tusentals, år sedan de skrevs, ändå kan läsas med behållning och tala till läsaren, och som inte enbart är av historiskt intresse. Allmängiltiga böcker helt enkelt. Det kan vara allt från Gilgamesheposet till Jane Austens böcker.

2. Vilka länder i Europa läser du flest böcker från? Finns det något land du aldrig läst en bok från?

Förutom Storbritannien (plus Irland) så är det nog Frankrike, Ryssland och Tyskland. Tyvärr är engelska det enda språket (förutom svenska förstås) som jag läser flytande. Det finns nog många europeiska länder jag aldrig har läst något från, jag har till exempel aldrig läst någon albansk bok, trots att jag faktiskt har varit i Albanien.

Sverige och övriga norden är jag dålig på, jag läser hellre en engelsk bok på engelska än en svensk bok på svenska.

3. Vilka är dina europeiska favoritförfattare?

Jag kan omöjligen räkna upp alla.

4. Jag har just varit i Egypten. Berätta om en bok som har anknytning dit.

Jag måste ju ha läst någon, eftersom jag då och då har haft "egyptiska" faser. Men då har jag nog mest läst facklitteratur. En klassiker är förstås Agatha Christies "Döden på Nilen", som jag tror att jag har läst ett par gånger.

Köpta böcker - 2009

2010-01-01T23:16:00.003+01:00

Om jag har räknat rätt, så har jag köpt 89 böcker 2009! Det är förstås väldigt många loppisfynd, en hel del av böckerna har kostat under fem kronor. Men det är ändå rätt mycket. Dock inte tillräckligt! När jag var på loppis för ett tag sedan stötte jag på en bekant, som lite ironiskt sade: "Du behöver ju verkligen köpa fler böcker, Olivia."

Ja, sade jag, det gör jag faktiskt.

Nyårslöften

2010-01-01T21:19:00.005+01:00

Inför 2009 lovade jag följande:

Läsa minst 10 olästa böcker ur min egen bokhylla.
Läsa åtminstone 4 (av 8 tror jag) böcker som jag lånat av Arina.
Läsa böckerna i Martinas utmaning Klassiska kvinnor.
Läsa i stället för att slötitta på TV. Ingen mer Dr. Phil!

Jag misslyckades naturligtvis. Jag borde sluta lova sådant som jag inte kan hålla. Första punkten lyckades jag bäst med, 7 av 10 blev det (men flera av dem köpte jag under året, så det är ju inte så att jag har färre outlästa böcker i hyllan). Jag läste inga av böckerna jag lånat av Arina. Jag läste en av böckerna i Klassiska kvinnor (Agnes Grey, som dessutom även tillhörde första punkten). Jag har nästan slutat att slötitta på tv, men det är för att jag har fått en ny dator, så jag spelar i stället. Ärligt talat skulle jag inte kunna se Dr. Phil även om jag ville, för TV4+ har mystiskt nog försvunnit.

Så inför 2010 lovar jag bara en sak, och det är att läsa fler av mina egna böcker, och färre låneböcker (för övrigt törs jag inte ens gå till biblioteket, efter mitt hätska inlägg).

Några av årets bästa skivor

2009-12-31T01:50:00.003+01:00

Edit augusti 2010: Jag har förkortat listan över årets bästa skivor, från 20 till 1, den som jag fortfarande lyssnar på dagligen.

Sunset rubdown – Dragonslayer

Min julläsning

2009-12-22T03:42:00.001+01:00

Nu har jag lagt nästan alla andra böcker åt sidan, det är Fforde som gäller hädanefter! Förrförra julen läste jag First among sequels, nu är det dags för Shades of grey, som varken ingår i Thursday Next-serien eller Nursery Crime-serien. Bara omslaget gör ju att man vill läsa den!

Bokfrågornas ABC del 4

2009-12-22T00:35:00.006+01:00

Sent omsider svarar jag nu på del 4 i Lilla Os utmaning.

1. Deckare säljer som smör inte bara i Sverige. Vem är din favortiförfattare i genren? Vem är din favoritperson i deckarvärlden?

Jag har många favoriter, så det blir svårt att välja. Men om jag nu måste välja en, så säger jag nog John Connolly, som med ett nästan poetiskt vackert språk skriver våldsamma och lite övernaturliga deckare med privatdetektiven Charlie Parker i huvudrollen. Jag har bara läst de fyra första böckerna än så länge, den nionde kommer ut nästa år. Jag har faktiskt tänkt göra 2010 till året då jag kommer ikapp i min läsning av Connollys böcker. Han har dessutom skrivit tre fristående romaner samt en novellsamling (jag har den signerade utgåvan av samlingen, men jag har tyvärr inte läst den).

Favoritperson är lite svårare. Jag är dock väldigt förtjust i kommissarie Brunetti i Donna Leons böcker, han är godhjärtad utan att vara mesig.

2. Jag är ingen storläsare av drama, men det händer. Främst var det under mina litteraturstudier som jag fick i mig en del. Vilken är din favoritpjäs? Har du läst eller sett den, eller kanske både och?

Jag fick också i mig en del under mina litteraturstudier (som visserligen bara varade en termin, men ändå), bland annat Brechts Den kaukasiska kritcirkeln, som jag tyckte mycket om. Den har jag inte sett spelad. Euripides Medea är en annan favorit. Den bästa pjäs jag sett spelad är nog Shakespeares Stormen.

3. D som i dumburk. Böcker blir inte sällan tv-serier. Vilken är din favoritserie med en litterär förlaga?

Dexter, fast jag har bara sett första säsongen. Jag har läst de två första böckerna i serien, och tv-versionen är mycket bättre. Bones är jag väldigt förtjust i, men jag har inte läst Kathy Reichs böcker som den bygger (löst) på.

4. Det är redan december. Berätta om en bok som utspelar sig i december eller i alla fall på vintern.

Terry Pratchetts bok Wintersmith utspelar sig på vintern. Det är den tredje delen i Discworldserien om den unga häxan Tiffany Aching. I den här boken blir the wintersmith, som är en slags personifiering av vintern, förälskad i henne. Böckerna om Tiffany hör till Pratchetts allra finaste, och är skrivna med lite yngre läsare i åtanke. Första boken, The Wee Free men finns översatt till svenska, under namnet Små blå män.

Sveriges sämsta bibliotek

2009-12-21T22:49:00.004+01:00

Titeln kanske är lite väl överdriven, det finns säkert sämre, men jag nominerar ändå Lysekils Stadsbibliotek till Sveriges sämsta.

Jag har skrivit om Lysekils stadsbibliotek tidigare, i diverse spridda inlägg, men jag tänkte att en gång för alla samla några av mina iakttagelser och klagomål på ett ställe, och även skicka länken till någon av bibliotekarierna där, eftersom jag tycker att det här är något de borde ta till sig. Klagomål bakom ryggen på folk är bara fegt och ynkligt.

1. Mitt första och största klagomål är bibliotekariernas och assistenternas beteende. De är sura och ohjälpsamma, och det händer att assistenterna i utlåningsdisken inte ens svarar på tilltal. Detta är inte något jag är ensam om att tycka, jag har frågat ganska många Lysekilsbor vad de tycker om biblioteket, och det jag oftast får höra är att bibliotekarierna och assistenterna är så sura och dryga. Nu är de inte sura och dryga mot alla, om det kommer in någon de känner, eller någon de vill fjäska för, till exempel någon höjdare i kommunstyrelsen eller en kulturtant iklädd böljande kulturcape, då är det idel skratt och leenden. Men vi som är där flera gånger i veckan och som ser till att de faktiskt har en omsättning, vi bevärdigas inte ens med ett uppskattande leende. Ber man om hjälp med något får man en så förintande blick att man genast vill be om ursäkt, trots att det är deras jobb. I de kurserna jag har gått hittills inom B&I har det talats en hel del om att bibliotekarierna ska kunna hjälpa till med att söka svar på det mesta, men jag tror inte att folk vågar fråga bibliotekarierna i Lysekil om någonting, för risken är att man får gå därifrån med dumstruten nedtryckt över de rodnande öronen. Det verkar som om det råder en allmän konsensus bland personalen på biblioteket att folk i allmänhet är för korkade för sitt eget bästa.

2. Det satsas alldeles för lite på barn- och ungdomsverksamheter. Barndelen av biblioteket börjar se lite skabbig ut, faktum är att den ser nästan exakt likadan ut som när jag var liten, och jag är nästan 32. Under årets sportlov hade de som enda sportlovsaktivitet för barn och ungdomar möjligheten att följa med sina mor- eller farföräldrar till biblioteket och hjälpa dem släktforska (se mitt inlägg om det här). Vänta nu, har bibliotekarierna som kom på den roliga aktiviteten ens varit barn?

3. Fjärrlån är i princip omöjligt. Jag kan drömma mig tillbaka till min tid i Värmland, där alla biblioteken samarbetade och man fick tag på i princip vilken bok man än ville ha. Fjärrlån på skönlitteratur var inget problem, men i Lysekil är det strängt förbjudet. Ibland är det kanske en fördel, eftersom de hellre köper in en bok än fjärrlånar den, men jag kan inte be dem köpa in varenda bok jag vill läsa.

4. Det här har jag klagat över mycket här på bloggen, men bibliotekariernas bristande respekt för fantasylitteratur är näst intill löjlig. En del barn- och ungdomsfantasy köps in (tack vare mig har de till exempel Naomi Noviks böcker), men kvalitetsfantasyn för vuxna är näst intill obefintlig. Det som de har är gammalt. Den enda nyare vuxenfantasy de har är Nick Perumovs serie Diamantsvärdet och träsvärdet (ryskt=fint). Jag bryr mig inte så mycket för egen del, jag köper min fantasy själv och läser på engelska, men jag kan väl inte vara den enda i Lysekil som gillar fantasy? Eller rättare sagt, det vet jag att jag inte är, Nick Perumov är alltid utlånad.
När jag frågade varför de inte köper in mer fantasy fick jag svaret att det inte är populärt. När jag sade att det är det visst, så fick jag svaret: "Inte bland de äldre". Vad är det för ett svar, och sedan när är biblioteket främst till för de gamla? Visst är det fint att gubbarna har någonstans att läsa sina dagstidningar tillsammans, och det är väl nog så trevligt att tanterna får läsa sin Alice Lyttkens. Men vi 70-talister då? Om jag har tolkat bokbloggosfären rätt så är vi ganska många som gillar fantasy, och då menar jag inte bara barnfantasy. Det finns mycket bra ny fantasy översatt till svenska, till exempel: George R.R. Martin, Patrick Rothfuss, Jasper Fforde och Scott Lynch för att bara nämna några. Jag vet att biblioteket hellre lägger sina pengar på deckare, men deckare är produkter av sin tid, som snabbt blir omoderna. Fantasy är däremot tidlöst, och har därmed längre bäst före datum på hyllan. Jag skulle kunna ge dem en lång lista på fantasy de borde ha, men jag känner på mig att jag inte ligger så bra till efter det här inlägget...

5. Punkt fem hänger ihop lite med föregående punkt, och det är att det inte bara är fantasy de är dåliga på. Överhuvudtaget har de ett rätt magert utbud, men köper gärna in böcker som ingen vill läsa. Jag säger inte att de bara har skräp, bevisligen lånar jag en hel del där (i år har jag faktiskt nästan bara läst böcker från biblioteket), men det är ändå mycket jag saknar. Varför har de till exempel ingen pockethylla? Det var längesedan jag besökte ett bibliotek som inte har det. Det är ett bra sätt att för en lite billigare slant köpa in sådant som de inte skulle våga sig på annars. Överhuvudtaget så är Lysekils Stadsbibliotek ett omodernt bibliotek, som borde ta klivet in i 2000-talet, hur obehagligt det än kan vara för bibliotekariernas stackars bakåtsträvande sinnen.

Nu frågar sig säkert någon varför jag ändå går till biblioteket. Svaret är enkelt, det är för att det är det enda som finns att tillgå. Jag skulle inte ha råd att åka till Uddevalla varje gång jag vill låna en bok. Så jag får stå ut, och hoppas att något av min kritik kanske går hem. Men jag tvivlar, bibliotekarierna i Lysekil förändrar sig inte, helt enkelt för att de inte behöver förändra sig, för det finns ändå inget annat bibliotek att gå till här.

Jag vill slutligen påpeka att det finns en och annan trevlig bibliotekarie och assistent på biblioteket, men de som är sura förstör ju helhetsintrycket.

Tillägg 14:e april 2010: Jag förstår att det mesta bottnar i personalbrist och dåligt med pengar. Och ja, min kritik är aningen överdriven. Och märkligt nog har biblioteket blivit bättre den senaste tiden. Det kan kanske ha något att göra med den nya vikarierande barnbibliotekarien. Jag låter ändå det här inlägget finnas kvar, även om jag ångrar en del jag skrev.

Tvåårsjubileum

2009-12-21T20:57:00.001+01:00

Den 23:e december år 2007 påbörjade jag den här bloggen. Den är en av ytterst få påbörjade projekt som jag lyckats hålla vid liv, någonsin. Jag är kanske inte helt nöjd med allt jag har skrivit, men jag har i alla fall skrivit. Bloggen har varit ett sätt för mig att klara mig igenom ganska så djupa depressioner och jobbiga livskriser. Bloggen har gjort att jag har känt att jag haft kontroll över åtminstone en liten del av mitt liv, en liten del av mig själv där jag inte känner mig korkad, ful och misslyckad.

Depressioner är fördummande. Det är som om min hjärna är vilse i någon slags tjock otäck dimma som inte vill skingras hur mycket jag än försöker. Får jag någon gång en intressant tanke om en bok jag läser, så är den tanken garanterat försvunnen när jag ska skriva om boken. Jag kan inte formulera mig lika bra som när jag gick på gymnasiet, vilket känns hemskt för det borde ju vara tvärtom.

Men jag skriver ändå, för det får mig att må lite bättre. Om sedan någon läser min blogg och får ett och annat boktips, så är det bara en bonus.

Fantastisk novellsamling

2009-12-20T16:40:00.001+01:00

Jag har läst novellsamlingen Babian av Naja Marie Aidt. Den var väldigt bra, men jag känner mig inte riktigt manad att skriva en recension. Läs den här i SvD i stället, den är rätt träffsäker.

Ny layout

2009-12-18T16:04:00.004+01:00

Jag var fruktansvärt trött på den vita, sterila looken jag hade på bloggen, så jag har bytt. Resultatet ser inte lika proffsigt ut, men lite mer hemtrevligt. Det är inte riktigt klart än, till exempel blev titelskylten väldigt ful. Bakgrunden är förstås tillfällig över jul, men det fiffiga med just den här layouten är att det är så lätt att byta bakgrund. Jag ska även finjustera teckensnittet lite, men då måste jag gå in i koden och ändra ännu mer och det orkar jag inte just nu.

Jag har kollat bloggen i Firefox och Chrome, i upplösningen 1024*768. Om det är någon som har en annan browser eller skärmupplösning och bloggen ser skum ut, hör gärna av er!

Edit: Nu har jag sett att det ser lite konstigt ut på en widescreenskärm, allt ligger långt till vänster på ett lite irriterande sätt. Men så får det vara tills vidare.

Bokfrågornas ABC del 3

2009-12-16T17:36:00.010+01:00

Oj oj, del tre i abc-utmaningen är svårast hittills, så det blir inte direkt några djupgående svar.

1. Hur skulle du definiera chick-lit? Vad är ditt förhållande till genren?

Lättlästa, humoristiska må-bra romaner, som oftast har en romantisk handling, eller en kvinna som kämpar sig igenom diverse svårigheter för att till slut få ett lyckligt slut. Jag har inte läst så mycket i genren, men det finns faktiskt ett par författarinnor jag gillar, Jane Green och Jennifer Wiener. Jag har inte läst allt av dem, men det jag har läst har faktist varit underhållande. Jag tror att en del personer undermedvetet ser ner på genren för att den är riktad nästan enbart till kvinnor.

2. Berätta om en bok som innehåller en viktig ceremoni.

Jag kan faktiskt inte komma på någon. Reserverar den här platsen för eventuellt svar senare, om jag helt plötsligt skulle få en uppenbarelse.

3. Förra veckan delades den spanskspråkiga världens mest prestigefulla litteraturpris Cervantespriset ut. Cervantes skrev om antihjälten Don Quijote. Vem är litteraturens största anti-hjälte enligt dig?

Jag vet inte om han är litteraturens största, men jag är väldigt förtjust i Inquisitor Glokta i Joe Abercrombies fantasytrilogi The first law. Han är en bitter och cynisk krympling, som ständigt plågas av skador han fått under tortyr som krigsfånge. Han är rätt svår att beskriva, han måste läsas.

4. Dela med dig av ett citat som på något sätt anknyter till böcker och författare!

Jag lägger aldrig citat på minnet, så jag googlade lite i stället, och hittade det här:

If there's a book you really want to read but it hasn't been written yet, then you must write it. ~Toni Morrison

Det här duger inte, Olivia

2009-12-12T02:30:00.005+01:00

Jag bestämde mig för ett tag sedan att inte ha mer än tre böcker på gång samtidigt, och det fungerade faktiskt ganska bra ett tag. Men nu har de gamla vanorna smugit sig på mig igen. Jag har för tillfället sju böcker på gång, och kommer givetvis ingenstans i någon av dem. Det är följande böcker:

Mo Hayder - Ritual

Charles Stross - Singularity Sky

George R.R. Martin - A feast for crows

Terry Pratchett - Unseen academicals

Tom Rob Smith - The secret speech

Naja Marie Aidt - Babian

Kate Mosse - Kryptan

För övrigt så borde jag egentligen läsa kurslitteratur, men motivationen infinner sig inte för tillfället.

Dan Brown - Den förlorade symbolen

2009-12-09T02:28:00.006+01:00

Jag tyckte att Angels & Demons var en ganska underhållande thriller, trots (eller kanske på grund av) en helt osannolik handling och ett inte särskilt elegant språk. The DaVinci code var också underhållande, men som en sämre upprepning av Angels & Demons. Den förlorade symbolen är den tredje boken om Robert Langdon, och den här gången brydde jag mig inte om att läsa den på engelska, för den stod där på "enveckaslånehyllan" på biblioteket och såg lockande ut.

Den här boken utspelar sig i Washington D.C. och handlar om frimurarhemligheter. Det är samma blandning av konspirationsteorier, gåtor, religion, hemliga sällskap, symboler och pseudovetenskap som tidigare böcker, plus en rejäl portion patriotism. Brown gör sitt bästa för att få noetik att verka vara riktig vetenskap (det är det inte), att få frimurarna att framstå som mer än den grupp pellejönsar de faktiskt är och att få intrigen att räcka boken igenom. Och nej, han lyckas inte.

Robert Langdon är en synnerligen platt karaktär, han är mer ett levande symbollexikon (på nybörjarnivå, Brown fördjupar sig inte direkt) än en människa. Därför bryr man sig inte om vad som händer honom, och därmed är boken inte ett dugg spännande.

Om jag hade trott på någon högre makt, och att människan har en själ hade jag nog tyckt bättre om boken, eftersom det är en hel del flummeri om sådant, särskilt mot slutet av boken.

Under hela läsningen har jag känslan av att Brown tror sig vara väldigt intellektuell och slug, och att han satt och skrockade för sig själv medan han skrev boken, samtidigt som han slog upp en och annan sak på wikipedia och tänkte: "Nu jäklar har jag hittat något som jag inte har hört talas om förut, då har nog ingen annan gjort det heller!"

Den var alltså inte särskilt bra. Men ändå rätt underhållande, och den var ett himla bra tidsfördriv när jag låg på akuten i sju timmar och väntade på doktorn i fredags.

Bokfrågornas ABC - B

2009-12-08T20:16:00.005+01:00

1. B som är böcker. Köper du mycket böcker? Nya eller begagnade? Eller brukar du kanske få dem eller låna dem? Är det vissa böcker som du måste äga?

Mängder, mängder. Jag har långt över 1000 böcker. Jag köper på loppis, antikvariat, nätbokhandlar, ebay, vanliga bokhandlar, utgallrade låneböcker från biblioteket. Dessutom laddar jag ner e-böcker (både legalt och illegalt). Min hylla med engelskspråkig litteratur, främst då fantasy, skulle jag inte vilja leva utan. Jag är också väldigt förtjust i min kokbokssamling, som hela tiden växer (ett av mina senaste loppisfynd är kokboken Kokfrun, från 1927). Jag lånar förstås en massa böcker också, från vänner och från biblioteket. Och nej, jag hinner inte läsa allt.

2. B-filmer är rätt kassa filmer. Berätta om en riktigt dålig bok som du läst.

Dan Browns Gåtornas palats var riktigt, riktigt usel. Det är sällan jag avslutar böcker som visar sig vara dåliga, men den var faktiskt lite underhållande också, i all sin uselhet. Annars är jag rätt bra på att undvika kassa böcker. Det är ju inte som att jag frivilligt utsätter mig för Camilla Läckberg.

3. A-laget är dessutom bättre än B-laget. Finns det mer eller mindre fin litteratur? Ge exempel på båda och förklara hur du tänker.

I min värld, nej. Visst finns det sådant som jag betraktar som skräp, som Björn Ranelid och ovan nämnda Läckberg, men det finns ju folk som gillar dem så jag betraktar inte deras litteratur som mindre värd. Sedan finns det ju mer eller mindre välskriven litteratur, litteratur som bara underhåller och litteratur som går in på djupet och verkligen ställer krav på läsaren. Men att den ena skulle vara finare än den andra, det går jag inte med på. Jag vet att jag är löjligt politiskt korrekt i den här frågan, men jag hatar litterärt snobberi.

Fast ett enklare svar på frågan skulle nog vara, att fin litteratur för mig är riktigt bra fantasy.

4. Läser du många biografier? Berätta om en favorit. Vems biografi vill du gärna läsa? Vems kan du vara utan? Vad tycker du om ”fejkbiografier” där verkligheten och det fiktiva blandas? Har du läst någon?

Nej, jag är inte särskilt förtjust i biografier. Verkliga människoöden tråkar ut mig. Det finns förstås undantag, In i vildmarken tyckte jag till exempel var riktigt bra. Ibland kan det vara kul att läsa om någon historisk person, men det är sällan jag orkar läsa en hel biografi. Fejkbiografier intresserar mig inte heller. Däremot kan romaner som bygger på verkliga händelser vara bra, till exempel Mordbyn som jag nyligen läste.

Frågor från Lilla O

Bokfrågornas ABC - A

2009-12-08T19:02:00.006+01:00

Den här utmaningen från Lilla O verkar kul så jag hakar på (i efterskott).

1. Alfa var första bokstaven i det grekiska alfabetet. Berätta om en bok som du på något sätt förknippar med Grekland.

Idéernas grotta av José Carlos Somoza utspelar sig i det antika Grekland, och det är en lurig och hela tiden spännande och intressant deckare. Jag hittade en bra recension här, för den som vill veta något om handlingen.

2. Adam var enligt Judendomen, Kristendomen och Islam den första människan på jorden. Nämn en bok som handlar om eller är skriven av en Adam.

Nej, här står det still. Kan inte komma på någon Adam jag har läst något av, eller om. En snabb sökning på Libraryting bland mina böcker gav resultatet Adam och Eva av Arto Paasilinna. Jag vill minnas att jag fick den i julklapp någon gång, men jag har aldrig varit sugen på att läsa den.

3. Vilka var de första böckerna du minns att du läste eller hörde när du var barn? Har du läst dem för dina egna eller andras barn?

Man läste mycket för mig när jag var liten, så jag har massor av barndomsfavoriter, men en som verkligen får mitt hjärta att känna sig lite extra varmt är Kom in och drick en kopp te av Karin Stjernholm Ræder. Det är en gulligt illustrerad bilderbok som handlar om en tant som bjuder in en grävling vid namn Grustav på en kopp te. Snart flyttar hela hans familj in, vilket tantens sköldpadda Mollberg blir sur över. Men Mollberg och Grustav blir vänner när de hjälps åt att leta efter Lill-Grustav som rymt hemifrån.

Mormor läste den för mig, och en gång när jag, hon och morfar var ute och plockade svamp i skogen, gick jag omkring och ropade på grävlingar (och älgar) och ville bjuda hem dem på en kopp te. Det var dock ingen som nappade på erbjudandet.

Själv har jag inte läst den för några barn, om jag nu inte läste den för min lillebror någon gång när han var liten.

4. Mänsklighetens vagga finns enligt forskare i Afrika. Berätta om en bok som på något sätt anknyter till denna väldiga kontinent.

Nattens inre och Konturer av den dag som nalkas är två ruggiga och ruggigt bra romaner av Léonora Miano. De handlar om otäcka saker som människor gör, och tvingas göra, mot varandra i skuggan av krig. Böckerna utspelar sig i ett fiktivt västafrikanskt land, som först drabbas av krig, i Nattens inre, och sedan av efterkrigstidens förfall i Konturer av den dag som nalkas, i ett samhälle där barn är en handelsvara och religion är en fasad för mörka krafter. Språket är starkt och vackert, och ibland är det nästan plågsamt att läsa.

Enkätdags

2009-12-08T17:45:00.004+01:00

En enkät som jag hittade hos Ett hem utan böcker.

Vilken bok i dina hyllor har du haft längst?
Jag har en hel del av mina barnböcker i hyllan, och de har jag haft sedan jag var liten. De flesta bilderböckerna ligger dock i källaren. Några böcker som jag läser om ganska ofta är Gösta Knutssons underbara böcker om Nalle Lufs. När det gäller ungdoms- och vuxenböcker så är det nog narniaböckerna och David Eddings böcker som jag har haft längst.

Vad… läser du just nu? läste du senast? ska du läsa sedan?
Jag läste precis ut Dan Browns senaste (den var dålig), och håller på med A feast for crows av George R.R. Martin och Neuropath av Scott Bakker. Sedan vet jag inte vad jag ska läsa, jag har ganska mycket att välja på. Men jag har fått för mig att jag ska hinna läsa ut Singularity Sky av Charles Stross innan nyår, eftersom jag har lovat att lämna tillbaka den till Arina då. Jag kom plötsligt på att jag dessutom har beställt Mo Hayders bok Ritual, så den ska jag givetvis läsa snart också. Eller så läser jag något helt annat, jag är lite oförutsägbar när det gäller läsning.

Vilken bok verkade alla utom du gilla?
Jag tyckte ju inte att Oscar Waos korta förunderliga liv, av Junot Diaz, var särskilt bra.

Vilken bok intalar du dig själv att du ska läsa?
Till att börja med de ca 300 olästa romanerna i mina hyllor...

Vilken bok som kommer ut inom ett år kommer du prioritera att läsa?
Håller tummarna för att följande författare gör verklighet av sina planer att släppa fortsättningar på sina respektive serier: George R.R. Martin, Scott Lynch, Patrick Rothfuss.

Sista sidan: läser du den först, eller väntar du tills det är dags?
Det händer att jag kikar på sista sidan, om spänningen är olidlig, eller om boken är så tråkig att jag ändå inte kommer att avsluta den. Men oftast förstör det bara, så det gör jag bara i yttersta nödfall.

“Författarens tack”: slöseri med papper och bläck, eller intressant?
Om jag skrev en bok någon gång skulle jag nog vilja tacka en massa folk, så nej, det är inte slöseri med papper.

Vilken karaktär skulle du vilja byta plats med?
Thursday Next i Jasper Ffordes böcker.

Vilken/vilka författare, som du inte redan har läst, vill du läsa?
För många för att räkna upp.

Vilken/vilka böcker i dina hyllor har du haft sedan du gick i skolan?
Jag går fortfarande i skolan, så allt. Annars, se första frågan.

Vilken/vilka böcker har fått följa med dig på flest resor?
Jag har nästan aldrig råd att resa. Men Jamaica Kincaids Lucy fick följa med till Skottland, och Jung Changs Vilda svanar fick följa med på tåg/båtluff till Italien, Albanien och Grekland.

Fanns det någon obligatorisk läsning som du hatade i skolan, men som visat sig vara riktigt bra tio år senare?
Nej, de jag gillade då gillar jag nu (Shakespeare), och de jag hatade då hatar jag fortfarande (Strindberg).

Stephen King eller Anne Rice?
De är båda författare som jag läste mycket i min ungdom, men som jag har tappat intresset för nu.

Begagnade eller sprillans nya böcker?
Jag gillar alla böcker, här diskrimineras det inte! Fast om man ska gå efter priset så föredrar jag begagnade. Samtidigt är det ett litet lyckorus att öppna ett paket från Adlibris, fullt med glänsande nya böcker.

Har du sett en film som visade sig vara bättre än originalet, det vill säga boken?
Sagan om ringen, Övertalning, Jurassic Park.

Finns det någon vars boktips du alltid lyssnar på?
Min kompis Arina. Samt ett par andra vänner också. Mina systrar också, även om det mest är de som får boktips av mig (av någon "märklig" anledning är jag deras privatbibliotek).

Rekommendera en bok eller en serie:
Jag vill passa på att rekommendera John Connollys kusliga och våldsamma deckarserie om Charlie Parker (som jag ligger sorgligt efter i, jag är på femte boken av snart nio).

Tillbaka i Westeros

2009-11-30T14:48:00.003+01:00

Om jag har glömt svara på kommentarer i bloggen, eller varit frånvarande på facebook (hela min lavendelskörd i farmville gick åt helsike), så är det för att jag äntligen har börjat läsa A feast for crows. Det var drygt två år sedan jag läste A storm of swords, så det är ju på tiden. Anledningarna till att inte ha läst den tidigare är flera. Främst är det för att den är så tjock, men nu när jag läst En värld utan slut, på 1200 sidor, känns 700 sidor inte så värst långt. En annan anledning är att Cersei har egna kapitel, och jag gillar inte att läsa om henne. Inte för att hon är ond, det kan vara riktigt njutbart att läsa om onda personer, utan för att hon är så tråkig. Självisk och tråkig.

Nu har jag i alla fall kommit halvvägs, och tycker att den är ganska bra hittills, om än lite seg då och då. Det är lite för mycket politik och för lite äventyr. Kapitlen med Cersei är som jag trodde ganska tråkiga. Visserligen är det intressant att få veta mer om henne och hennes tankar, men hon är verkligen tråkig. Hennes bror Jaime visar sig dock vara mer intressant än jag hade trott.

För tillfället tävlar den om min tid med en bok om organisationsteori (ska skriva hemtenta), gissa vilken som vinner!

Ken Follett - En värld utan slut

2009-11-23T00:44:00.007+01:00

Det är omöjligt för mig att gå in i en katedral, eller ens större kyrka, utan att tänka på Ken Folletts tegelsten Svärdet och spiran. Så för några veckor sedan när jag besökte Uppsala domkyrka sökte sig tankarna åter till den, och det faktum att det kommit en fortsättning. En värld utan slut har jag ett antal gånger lånat hem från biblioteket utan att läsa, jag har helt enkelt inte haft ork att ge mig på en 1200-sidorsroman (något som jag inte hade problem med förr, då jag tyckte att ju tjockare bok desto bättre, så jag sluter mig till att det är åldersrelaterat). Men nu gav jag mig alltså fan på att läsa den, och efter bara några sidor insåg jag att det inte skulle bli några problem, för den sög in mig i handlingen med en gång och vägrade släppa taget under de två veckor det tog mig att läsa den.

Precis som Svärdet och spiran utspelar den sig i den fiktiva medeltida staden Kingsbridge, någonstans i England. Det har dock gått 150 år så den har nya huvudpersoner och Kingsbridge har utvecklats till en blomstrande liten stad i skuggan av katedralen (om vars bygge Svärdet och spiran handlade om). Året är 1327 och läsaren introduceras här för de fyra huvudpersonerna, som vi får följa fram till 1361. Barnen Caris, Gwenda, Merthin och Ralph hjälper av en slump en riddare att komma undan två knektar som han jagas av, och deras möte i skogen kommer att för alltid påverka deras liv. Gwenda är en fattig och ful livegen, men hon är slug och beslutsam, och kämpar hårt för att få ett drägligt liv. Hon är också min favoritkaraktär och jag tycker att det är lite för få kapitel om henne. Caris och Gwenda förblir vänner, men Caris är dotter till en rik ullhandlare och lever sålunda ett helt annat liv. Hon har sinne för affärer och vill dessutom lära sig om läkekonsten (och blir minst sagt besviken när hon får reda på att det är förbehållet kyrkans män att bli läkare). Merthin och Ralph är bröder och kunde inte vara mer olika. Merthin är intelligent och visar sig ha arkitektgåvan, medan Ralph är brutal, illvillig och maktlysten.

Även om vi får följa alla fyra är det nog Caris som kan räknas som bokens egentliga huvudperson, och även om boken handlar om allt möjligt, från kyrkopolitiska ränksmiderier och digerdöden till byggandet av en bro och de livegnas hårda liv, så är det kärleken mellan Caris och Merthin som håller ihop det hela. Det är en episk kärlekshistoria som hela lokalbefolkningen lägger sig i, och ibland saboterar.

Jag är ingen historiker så jag kan inte bedöma de historiska fakta som nämns i boken, men jag tycker att det är lite "plastigt" ibland. Lite för rent, och Caris och Merthin är lite väl före sin tid i sina tankar ibland. Jag kan irritera mig lite på hur de alltid har rätt, och kan nästan förstå alla munkar och andra dignitärer som irriterar sig på dem. Samtidigt som jag hela tiden med spänning läser om deras liv, för jag bryr mig verkligen om dem.

Det är en en riktigt bra underhållningsroman, med kärlek, politik, mord, hämnd och till och med lite lesbisk nunne-kärlek. Allt medan pesten härjar och hundraåriga kriget pågår i Frankrike. Ett minus för lite väl många pinsamma sexscener dock, och hör jag talas om "tvefärgade hosor, enligt rådande smak" en gång till får jag spader!

Jag tror att de flesta som gillade Svärdet och spiran kommer att gilla den här, trots att den inte är lika bra. Vänta er inte för mycket bara, det är som sagt var en ren underhållningsroman, utan något större djup, så ta den för vad den är.

För lite fantasy!

2009-11-12T18:40:00.003+01:00

Sedan jag startade bloggen har jag läst väldigt lite fantasy. Jag tror att det till stor del beror på att nu när mitt läsande är offentligt, så vill jag variera mig lite mer. Från början, när jag startade bloggen, hade jag tänkt att jag mest skulle skriva om fantasy, men någonstans på vägen gick det fruktansvärt fel.

Jag köper fortfarande mest fantasy (om man inte räknar mina loppisfynd), men de böckerna står olästa i hyllan. Jag följer engelskspråkiga fantasybloggar (de svenska är ärligt talat inget vidare, väldigt högtravande och så vidare), blir sugen på att läsa en massa böcker, men läser i stället smal fransk litteratur, thrillers och barnfantasy.

När jag träffar mina kurskamrater och vi pratar om bibliotek klagar jag ofta på bibliotekarierna på Lysekils Stadsbibliotek som är så fientligt inställda till fantasy. Men böckerna jag ber dem köpa in är inte fantasy.

Så här års: november, december, januari (eller mysmånaderna som jag tycker att de borde kallas) är jag alltid mer sugen på fantasy (och historiska romaner), så det kanske är dags för en förändring nu. Det ska bli mer fantasy här på bloggen!

Andrea Maria Schenkel - Mordbyn

2009-11-10T23:00:00.004+01:00

Den här tyckte jag om! Den utspelar sig i Tyskland i början av 1950-talet, och baseras tydligen på en verklig händelse.

Något fruktansvärt har hänt på den ensliga gården Tannöd, och vad som har hänt och vem som är mördaren (ja, boken heter ju Mordbyn så det rör sig om mord) avslöjas sakta men säkert genom vittnesskildringar från byborna. Boken har ingen huvudperson eller berättare, varje kapitel är en ny vittnesskildring. Allt från läraren som tyckte det var konstigt att den lilla flickan inte kom till skolan till prästens kokerska som svär på att hon såg djävulen den där dagen. Ju mer man får reda på om familjen på gården Tannöd desto obehagligare blir det. Stämningen är ödesmättad men berättelsen är saklig och osentimental.

Det finns inget bättre, tycker jag, än författare som med få ord lyckas beskriva mycket.

Michèle Lesbre - Den röda soffan

2009-11-07T20:36:00.006+01:00

Den här boken borde jag ha älskat. En stor del av den utspelar sig på en resa längs den transsibiriska järnvägen. Det är min drömresa och jag älskar tåg. Naturbeskrivningarna är fantastiska. Men annars var det faktiskt något av en blaha-upplevelse.

Huvudpersonen Anne ska åka till något samhälle vid Bajkalsjön för att leta reda på sin gamla kärlek Gyl, som hon inte hört av på länge. Under resans gång träffar hon människor på tåget och läser om Brott och straff. Hon tänker också en hel del på sin granntant Clémence, som hon brukar läsa för om starka och inspirerande historiska kvinnor.

Det talas en hel del om mötet och resan. På ett lite flummigt men samtidigt högtravande sätt, som irriterar mig. Boken är mer en fundering än en roman, och visst är den läsvärd - men samtidigt är jag glad att den bara var ca 130 sidor lång.

Tom Rob Smith - Barn 44

2009-11-07T19:36:00.004+01:00

Som det kanske har märkts här på bloggen har det varit lite si och så med läslusten på sistone. Den här boken var nog vändpunkten. Den var så bra att jag nu är sugen på att läsa en massa annat bra, men framför allt uppföljaren, The Secret speech (som jag har brutit mitt köpstopp för att beställa).

Själva mordgåtan, som boken är uppbyggd kring, är det egentligen inget speciellt med. En man mördar barn här och var i Sovjetunionen, men ingen gör något för att stoppa honom, för i ett perfekt samhälle finns ju inte mord. Året är 1953, samma år som Stalin dör. Bokens huvudperson, Leo, jobbar åt säkerhetspolisen. Utan att ifrågasätta griper han, och låter tortera, folk som är misstänkta dissidenter och oliktänkande. Men efter en serie händelser börjar han tvivla, om en oskyldig man kan gripas och avrättas, kan det inte vara så att det har hänt flera gånger? Och kan det vara så att ett mord på en pojke har mörkats? Leo bestämmer sig för att utreda mordet, men det är inte lätt i ett land där man inte kan lita på någon och inte ens tanken är fri. Det otäcka i boken är egentligen inte morden, utan maktlösheten och hopplösheten, alla oskyldiga människor som döms och avrättas eller deporteras. Alla går omkring och är rädda.

Författaren har lyckats väldigt bra med att beskriva Sovjet under Stalin, och miljöbeskrivningarna och personporträtten är trovärdiga.

Jag ska inte skriva så mycket mer om handlingen, för det går inte utan att avslöja för mycket. Det är en fantastisk thriller, som jag rekommenderar varmt.

Utsökta lik och annat

2009-10-28T16:53:00.005+01:00

Jag har lite ångest över att jag inte har skrivit något här på bloggen på länge, men jag har inte kunnat komma på något intressant att skriva om, eftersom jag helt enkelt inte har läst några böcker (nästan).

Förra veckan läste jag Utsökta lik av Poppy Z. Brite och tyckte om den, men hur recenserar man en sådan bok? En snubbe på Tidningen Kulturen har gjort ett poetiskt försök, så läs den recensionen, men jag varnar känsliga personer - även om det är en riktigt bra bok så är den verkligen inte för alla.

I morse började jag läsa Barn 44 av Tom Rob Smith, en bok som jag varit sugen på länge. Jag har inte kommit så mycket längre än förbi prologen, men den var dock väldigt bra för att vara en prolog, skulle till och med klara sig som novell. Så den boken ska jag ta med mig på min lilla tur till Uppsala (min syster som pluggar där fyller 25).

Årets obligatoriska nobelprisinlägg

2009-10-08T13:08:00.005+02:00

För första gången på länge går nobelpriset i litteratur till en författare som jag faktiskt har hört talas om, och som jag till och med äger en bok av (Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv). Jag har dock inte läst något av henne än, men har varit på väg länge. Så ett stort grattis till Herta Müller!

Inte död, men beroende av Farmville

2009-10-07T15:14:00.007+02:00

Tänkte att det var dags med ett litet livstecken från mig. Det har varit lite illa med läslusten de senaste veckorna, så jag har helt enkelt inte haft något att skriva om. Men nu börjar det bli lite höstmysigt, så det är kanske dags att krypa ner i soffan med en bok och en filt. Om jag nu kan slita mig från datorn, jag har utvecklat ett ohälsosamt beroende av facebookspelet Farmville.

Jag har faktiskt läst halva novellsamlingen Babian av Naja Marie Aidt, och är mycket imponerad än så länge. Dessvärre måste jag lämna tillbaka den till biblioteket idag, eftersom den är reserverad. Men jag ska reservera den så att jag får tillbaka den snarast.

Annars vet jag inte riktigt vad jag ska läsa. Jag har duttat lite i Pratchetts Nation, och Utsökta lik av Poppy Z Brite, så jag ska kanske fortsätta med någon av dem.

Sen är jag sugen på att läsa om Människohamn, som jag har köpt i pocket nu, och även I djävulens spår, som jag också har köpt i pocket. Fast den senare har jag lånat ut till en kompis som är hemma från jobbet på grund av en rejäl förkylning, så den får jag väl vänta med. Om hon ens har börjat läsa den, hon är också fast i farmvilleträsket.

Lite Pratchett

2009-09-25T19:20:00.004+02:00

För att bli på lite bättre humör (se mina dramatiska utspel igår) har jag impulsköpt Terry Pratchetts Nation, och har redan börjat läsa den. Än så länge är den bra.

Unseen Academicals får vänta tills vidare, för jag har egentligen köpstopp på böcker eftersom jag köpte min nya kärlek, Eee PC 1005HA, på avbetalning.

Nytt beslut

2009-09-24T17:33:00.006+02:00

Ehum, jag borde antagligen kalla bloggen Impulsiva Olivia egentligen... Så här har jag bestämt mig för att göra: Den här bloggen kommer att finnas kvar och kommer enbart att ha med litteratur att göra, samt även bibliotekarieutbildningen. Jag ska starta en ny blogg som blir min personliga blogg där jag kan skriva vilket trams som helst, utan att tänka på att det ska vara läsvärt och intressant och kopplat till litteratur.

En anledning till att jag tappade sugen lite är att jag inte har läst så mycket skönlitteratur senaste tiden, men det är nog bara en fas och egentligen något positivt för jag har läst en massa kurslitteratur i stället. Jag är rejält sugen på att börja läsa någon bra bok, jag har bara lite svårt att välja. Jag har läst väldigt lite fantasy i år, så det är kanske dags att ge sig på någon ny episk serie och låta mig svepas med till en annan värld ett litet tag.

Årets bokmässeinlägg

2009-09-24T15:45:00.004+02:00

Det här är ett rätt så elakt inlägg, men om någon känner sig illa berörd ber jag faktisk inte om ursäkt.

Nästa år ska jag besöka bokmässan, för första gången. Mest för att det är av intresse på grund av utbildningen jag går (klar bibliotekarie 2013!). En av anledningarna till att jag aldrig har besökt den tidigare är, förutom pengabrist, är att jag har fördomar om vad för slags folkgrupper som kommer dit.

Den första gruppen är ytliga hipsters, som ser sitt litteraturintresse som ett sätt att visa upp sig själva och sin, enligt egen utsago, överlägsna smak.

Den andra gruppen är kulturtanterna (som finns i både manliga, kvinnliga, unga och gamla varianter). De föraktar populärkultur, älskar tv-programmet Babel (om de ens har tv) och är ofta bibliotekarier eller svensklärare.

Sen finns det olika varianter och blandningar av de två grupperna, men det alla har gemensamt är att de är stereotyper och inte särskilt originella. De ser alla likadana ut, och har i stort sett samma smak (inom de olika grupperna och sub-grupperna).

Det är de som syns och hör i kultursverige, och som ibland verkar tro att de är normen för hur en kulturintresserad ska vara, och vad som är bra respektive dålig smak.

Det är inte fel att tillhöra en grupp, det ligger nog i människans natur, men jag tycker att folk som älskar litteratur till sin natur borde vara mer individualistiska. Och det är nog de allra flesta, det är bara det att är man inte en grupp så varken syns man eller hörs man. De mest lästa bokbloggarna (enligt min uppskattning, jag har ingen forskning att luta mig på) tillhör folk som tillhör någon av de två grupperna*.

Det kan hända att jag låter bitter och otrevlig, men det är inte alls så. Jag kan själv ägna mig åt litterär självgodhet ibland, och tycka att min smak är överlägsen, vilket jag ju vet att den inte är. Ingens smak är överlägsen. Jag har en vän som älskar Camilla Läckberg och Marian Keyes, författare som jag föraktar, men jag anser inte att hennes smak är sämre än min, bara annorlunda.

Jag tycker helt enkelt att det är fel sorts personer som är framträdande i litteratursammanhang i Sverige. De har lagt beslag på titeln bokälskare och tar inte oss som har fräckheten att vara helt annorlunda men ändå djupt och ovillkorligen älskar litteratur, på allvar.

*Mina favoritbloggar (se lista till vänster) skrivs av folk som inte kan räknas in i någon av grupperna (tror jag, den enda jag känner privat är Arina), så det är inte er jag skriver om.

Lyckan är en TRÅKIG fågel

2009-09-10T15:23:00.004+02:00

Ja, nu åker Anna Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel tillbaka till biblioteket, med bara en fjärdedel läst. Jag klarar bara inte av språket, det är en massa "..." hela tiden. Till exempel:

Ingenting, för jag hade inte kunnat säga mer med ord... Eller... Det är så jag tänker mig den där scenen som aldrig utspelades: effektfull och stum. För ord, herregud, ord... Jag har aldrig vetat hur jag ska bete mig med ord. Jag har aldrig haft de rätta redskapen...

Jag har bläddrat framåt i boken, och den fortsätter i samma stil, faktum är att sista meningen slutar med "...". Det ligger säkert någon tanke bakom det hela, att det ska vara som riktigt talspråk, och riktiga tankar. Men det är så jobbigt att läsa det. Kanske det låter bättre på franska, det är ju ett lite mer svävande språk än svenskan.

En annan sak jag irriterar mig på är huvudpersonen Charles. Han är så tråkig. Han är en snart 50-årig arkitekt som är fast i ett dött förhållande, som bråkar med styvdottern om fildelning, som åker till Ryssland och är lika tråkig där som i Paris. Det finns antydningar om att han är en intressantare person än vad man först kan tro, att man får veta mer senare, men jag orkar bara inte läsa mig dit.

Snarkjakten

2009-09-03T02:02:00.006+02:00

Jag har anmält mig som säljare på Bokbörsen, men har än så länge bara lagt ut två böcker till försäljning. Men jag satt och spanade lite på vad en del böcker jag har säljs för, och fick en mindre chock när jag såg att Snarkjakten av Lewis Carroll, med illustrationer av Tove Jansson från 1959 säljs för 500-700 kr! Jag trodde att den var värd högst en hundralapp, det är liksom bara ett häfte.

Så nu uppstår ett dilemma: ska jag sälja eller behålla? Och om jag säljer, hur högt pris ska jag ta? Den är i fint skick, men någon har skrivit sitt namn i den.

Egentligen borde jag inte tveka en sekund om att sälja den, jag har ju för tusan hittat den i en bortglömd låda i ett källarförråd som mamma hyrde. Men samtidigt känns det bra att äga något så värdefullt (jag har visserligen böcker som kostat över 700, men det är kurslitteratur).

Vad tycker ni, ska jag sälja?

Dumma katt!

2009-08-28T04:41:00.004+02:00

Det är inte lätt att få något läst när man bor ihop med en SABOTÖR:

Inte Wao...

2009-08-26T23:29:00.009+02:00

I dagarna har jag läst Oscar Waos korta förunderliga liv av Junot Díaz,en bok som jag hade höga förväntningar på. Men jag blev lite besviken, jag tyckte helt enkelt inte att den var så bra som jag trodde att den skulle vara. Om man ska gå efter all positiv kritik den har fått, så borde den vara något alldeles enastående. Den var bra, det förnekar jag inte, men inte mer. För det första så hade jag hela tiden känslan av att författaren ville briljera med hur jäkla clever och fyndig han är. För det andra så är huvudpersonerna ganska ointressanta. De har intressanta öden, men som karaktärer är de ovanligt livlösa (man kunde ju tro att en tjock fantasynörd som Oscar skulle vara någon jag kan relatera till, som den tjocka fantasynörd jag ju är, men icke). Det som ändå gjorde boken värd att läsa är att den återberättar Dominikanska Republikens 1900-talshistoria helt lysande.

Äntligen

2009-08-01T19:05:00.004+02:00

Ett bra tag har jag längtat efter en bok som jag kan förlora mig i, och inte hela tiden känna mig mer lockad av andra böcker. Igår började jag läsa Sea of poppies av Amitav Ghosh, som jag köpte för ungefär ett år sedan. Och jag har inte fått gjort så mycket annat, den hade mig trollbunden redan från början.

Jag har svårt att slita mig från boken, ikväll ska jag bara ta en paus och se på Psych och äta sushi, sen ska jag fortsätta läsa. Jag ska förvisso vara hundvakt också, men jag tror inte att lilla Ariel har något emot att ha en lugn läskväll.

Storm

2009-07-31T17:43:00.003+02:00

Det blåser rejält ute, vilket jag älskar. Jag älskar dock inte att mina fönster blåser igen hela tiden, det blir så kvavt inne. Men jag kom på en fiffig lösning:

Lille Jätten var den enda boken jag kände att jag kunde offra med gott samvete, så de två andra fönstren står och slår i vinden. Det knakar och viner något alldeles, men det är rätt mysigt tycker jag.

Naomi Novik: Elfenbensriket

2009-07-25T12:33:00.003+02:00

Del fyra i serien om draken Temeraire och hans människa Laurence. I den här boken drabbas alla drakar i Storbritannien av en smittsam och dödlig sjukdom. Men Temeraire blir inte sjuk och man kommer fram till att det måste vara tack vare att han redan haft sjukdomen och blivit botad. Så tillsammans med några av de sjuka drakarna beger de sig till Kapstaden för att leta efter botemedlet.

Länge tyckte jag att boken var den snällaste och barnvänligaste i serien, men sedan blev det desto blodigare. Och spännande. Jag låg uppe till fyra i natt och läste (så jag ber om ursäkt för den här kassa recensionen, jag är så trött). Det här var den bästa boken hittills i serien i mitt tycke, både roligare och mer spännande än de tidigare delarna. Intressantare också, det är sällan fantasy utspelar sig i Afrika.

Det finns inte en chans att jag tänker vänta på den svenska översättningen av del fem!

Så går det när man inte läser andra bloggar

2009-07-20T16:09:00.004+02:00

Det var ju typiskt, är jag den sista som får veta att Amanda Palmer och Neil Gaiman är ihop? De är söta tillsammans i alla fall, trots åldersskillnaden. Synd bara att varenda Gaiman-fan kommer att påstå att de alltid har gillat hennes musik.

Om havtorn och honung

2009-07-18T18:08:00.002+02:00

Idag trotsade jag, mamma, min syster och hennes fästman regnvädret och begav oss iväg på studiebesök i Dingle hos ett par som odlar havtorn. Mamma brukar köpa sina bär där och påstår att hon inte har varit förkyld sedan hon började äta några dagligen.

Det var faktiskt rätt intressant att vandra runt bland de stora buskarna, vars bär dock inte mognar förrän i augusti. Hanplantorna får inga bär, det är bara honorna som producerar de extremt vitaminrika bären. Träden var inhägnade, för rådjuren gillar att festa på bladen, som är proteinrika.

Min systers fästman är från Guatemala, och där har han en stor biodling, jämte sitt kaffe- och apelsinplantage. Men de vill gärna börja med en småskalig biodling i sverige också, vilket havtornsodlaren tyckte var en förträfflig idé, han lånar gärna ut en bit mark! Havtornsbuskarna pollineras dock inte av bin, det jobbet gör vinden, men en rapsodling är på gång på ägorna, och den kan behöva lite bin.

Jag tycker att biodling är jätteintressant, så jag hoppas att de gör verklighet av planerna. Jag har till och med en bok om biodling, som visserligen är från 1931, men den är rolig att titta i.

Smygfoto

2009-07-17T20:24:00.006+02:00

Jag var ute och badade idag och tog ett smygfoto på en kvinna som satt och läste. Jag själv var upptagen med att bada och pladdra med mamma och syrran, så jag fick inte läst något. Det var i vilket fall som helst en härlig dag idag, men framöver ska det tydligen bli regn, så då kan jag med gott samvete ligga inne och läsa. Fast det är förstås rätt mysigt att bada i ösregn också, det gjorde vi i onsdags.

Den stora kokboksflytten

2009-07-13T22:34:00.004+02:00

Mitt kylskåp har gått sönder, och jag ska få ett nytt imorgon. Vilket jag givetvis är glad för, men nu måste jag flytta på kokböckerna som står ovanpå.

Mary Ann Shaffer: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

2009-07-13T00:34:00.007+02:00

Den här boken har det skrivits om på många bokbloggar, och jag känner att jag egentligen inte kan tillföra så mycket mer. Jag var först lite tveksam eftersom jag inte brukar gilla brevromaner, och så låter potatisskalspaj oerhört oaptitligt (jag lider av lätt potatisskalsfobi). Jag hade inte behövt vara så pessimistisk, för den var underbar. Rolig, varm, härliga karaktärer. Det är något alldeles extra rörande att till exempel läsa om en enkel fiskare som upptäcker Shakespeare och finner tröst i hans ord.

Sen fick den mig att börja tänka på att mormor och morfar träffades under andra världskriget, när morfar, som var skåning, kom till Lysekil ombord på minröjningsfartyget Ven. Vilket fick mig att gå till mormor på ålderdomshemmet och ställa en massa frågor om när hon och morfar träffades. Det var både roligt och sorgligt. Särskilt roligt, när mormor härmade gamla tanter som vid den tiden såg ner på deras förhållande eftersom mormor "gått emellan" (morfar var redan gift och hade barn).

I vilket fall som helst, de skrev många brev till varandra på den tiden, när förhållandet var nytt. Mormor grät sig till sömns på kvällarna när morfar var på ett eller annat uppdrag i Östersjön. När de gifte sig beslutade de sig för att slänga breven, för de tyckte att de var deras ensak. Suck, vad irriterande! Nu när jag fått smak på brev igen.

Morfar älskade litteratur, och även om han helst läste thrillers, så hade han säkert gillat den här boken, för den tar kärleken till litteraturen på allvar - utan att vara snobbigt finkulturell. Den fick mig att känna upprättelse för alla gånger någon har sagt till mig att försöka leva i verkligheten istället för med näsan i en bok.

Fånigt lång titel

2009-07-07T17:30:00.001+02:00

Jag blev lite full i skratt när jag hade lagt in den här titeln i Librarything:

Engelska : English-Swedish, Swedish-English : engelskt-svenskt, svenskt-engelskt : engelskt ficklexikon med parlör, grammatik och uttalsbeteckningar

Det kan nog inte bli mer tydligt att det är ett engelskt-svenskt ficklexikon...

Guillermo Martínez: Lucianas långsamma död

2009-07-05T14:13:00.003+02:00

Det var ett par veckor sedan jag läste ut den, men jag ska försöka skriva något om den ändå. Författaren är från Argentina och är förutom författare även matematiker. Det märks i den här boken för det är en hel del filosoferande kring sannolikhet, logik och slump.

Luciana är helt säker på att den hemlighetsfulle författaren Kloster är skyldig till att ha mördat hennes familjemedlemmar en efter en. Problemet är bara att ingen annan tror henne, eftersom det ser ut som tragiska olyckor. Men Lucianas berättelse är ändå trovärdig, tills man får höra Klosters version - då vet man helt plötsligt inte vad man ska tro.

Det är en intelligent, spännande och mångbottnad roman som ger läsaren en hel del att fundera på, under läsningen och efteråt. Boken handlar dessutom mycket om litteraturen och hur den kan påverka oss.

Film i kväll

2009-07-05T14:04:00.004+02:00

Ikväll ska jag nog se på Parfymen på TV4. Boken den bygger på är helt klart en av mina favoriter, så det ska bli intressant att se filmen. Jag har inte tyckt att den varit värd besväret att hyra eller ens ladda ner, men när den nu går på tv får jag väl ge den en chans.

För varmt för att läsa

2009-06-30T16:10:00.007+02:00

Jag är helt utslagen av värmeböljan, och orkar inte läsa överhuvudtaget. Eller utslagen är kanske inte rätt ord, det är trots allt rätt trevligt att bada och lata sig på stranden. Men nätterna är jobbiga, inte ens min katt, som brukar springa runt som en galning och klösa i soffan när jag gått och lagt mig, orkar lyfta en tass.

Så jag hann inte läsa ut Cranford den här månaden, men jag ska försöka bli klar med den ändå eftersom det är en riktigt trevlig liten bok.

Jag har fått en ny dator, så jag kommer nog att ha ännu mindre tid över för böcker framöver. Just nu är jag väldigt inne i The Sims 3. I ett oinspirerat ögonblick skapade jag en liten Olivia. Hon är en bokmal med sinne för humor, en datornörd och en ensamvarg. Det första hon gjorde när jag släppte henne lös var att börja fnittra för att sedan rusa iväg till biblioteket.

Meg Gardiner: Sekten

2009-06-22T15:24:00.003+02:00

Jag är barnsligt förtjust i att läsa om allt som har med sekter att göra, så jag tänkte att den här thrillern kanske skulle vara något för mig. Och förvisso så var den rätt spännande, om en jurist/science fiction-författare som genom svägerskan får en ondskefull domedagssekt på halsen. Men intressant handling hjälper inte ett dugg när den är så illa skriven. Eller så är det översättaren som har slarvat. Språket är på så låg nivå att man häpnar.

Hur som helst - hygglig underhållning, bra strandläsning. Ingen risk att hjärnan kokar över precis.

Glad midsommar?

2009-06-19T15:05:00.008+02:00

Jag hatar midsommar. Själva grundidén gillar jag - det borde kunna vara en magisk högtid med blommor, musik och god mat. Som det var när man var liten. Men av någon anledning tar midsommar tappat all sin magi och är nu bara en anledning för barnfamiljer skutta runt stången och fjortisar att dricka sig redlöst berusade. Nej tack, jag stannar inne. Midsommar tar fram min mest gnälliga och sura sida. Jag hatar glada firare. Jag hatar badgäster. Jag hatar trängseln och jag hatar folkdansgillet.

Jag ska visserligen äta lite sill med familjen, men sen tänker jag gå hem till mig och barrikadera mig tillsammans med katten och en massa böcker.

För det är inte midsommarafton som är värst, nej, det är midsommardagen. Då är det nämligen dags för årets raggarcruising. Sommarens värsta dag. Som tur är bor jag inte så jättecentralt, men jag tänker inte sätta foten utanför lägenheten om jag inte måste.

Mitt usla midsommarhumör kommer antagligen att gå över snart, det börjar bli varmt i vattnet så snart kan jag tillbringa dagarna ute på någon klippa och läsa och ta ett dopp ibland. Jag har köpt en strandmadrass som jag verkligen hoppas att jag får användning för. Jag invigde den i förrgår när vi tog båten till en stenig strand där det var kvällssol. Sådana dagar är sommaren bra.

2 x Artemis Fowl

2009-06-15T17:26:00.003+02:00

Eftersom jag för tillfället inte känner för att läsa något som kräver särskilt stor tankeverksamhet tänkte jag att det var dags att läsa femte och sjätte delen i Eoin Colfers roliga serie om det tonåriga kriminella geniet Artemis Fowl.

De tre första böckerna i serien var faktiskt riktigt bra. Vansinnigt roliga, actionfyllda och ganska spännande. Artemis var tolv år i första boken, och var i det närmaste ondskefull. Han var självisk, kall och bitter - och förstås otroligt intelligent. Han upptäcker en gömd civilisation med vättar och andra magiska varelser - som han först försöker klämma på guld, men under böckernas gång förändras han, mycket genom sitt samröre med vättarna och särskilt då hans vän Holly Short.

Jag var inte så förtjust i fjärde boken, Slipad Opal, den var småseg och humorn var på lite väl låg nivå (mest om dvärgen Mulch Diggums och hans gasproblem).

De försvunna demonerna

En demon från en annan dimension blir kidnappad av Artemis kvinnliga motsvarighet, den tolvåriga Minerva som tror att hon genom att bevisa att demoner existerar ska få Nobelpriset. Demonerna är inte onda, så Artemis, Holly och de andra bestämmer sig för att rädda honom. På spel står även demonernas hem, Hybras, som är på väg att lösas upp och försvinna i tid och rum.

Boken var lite seg i början, men blev riktigt spännande mot slutet. Och den lilla demonen, Nummer 1 (även kallad "Strunten" av en mobbare) är en rolig karaktär.

Tidsparadoxen

Artemis är numera en ganska god människa, om än lite för smart för sitt eget bästa, och när hans mamma är på väg att dö i en mystisk sjukdom måste han bege sig bakåt i tiden för att hindra sig själv som tioåring från ta livet av en lemur.

Böckerna om Artemis är egentligen mer science fiction än fantasy eftersom vättarna är teknologiskt framstående, och här känns det ännu mer så, även om tidsresan sker med hjälp av magi.

Bra underhållning om man vill ha något lättläst och humoristiskt, men stor litteratur är det ju inte (fast det kanske man tycker om man tillhör böckernas egentliga målgrupp, elvaåriga pojkar).

Kort om John Connolly

2009-06-11T17:46:00.002+02:00

Bloggen Fantasy Book Critic har en läsvärd intervju med en av mina favoritförfattare, John Connolly. Vilket får mig att bli lite sugen på att komma ifatt med läsningen av hans böcker. Jag har fyra olästa i bokhyllan, och så har det kommit två till som jag inte har köpt än. Den mannen är läskigt produktiv, man kan nästan säga att han skriver i samma fart som han tar livet av folk i böckerna.

I vilket fall som helst, ni som gillar deckare och rysare och inte har läst något av honom, så är han verkligen värd att ge en chans.

Nya loppisfynd

2009-06-10T13:51:00.003+02:00

Det var bokrea på den kristna loppisen igår, böckerna kostade bara två kronor styck! Jag köpte följande böcker:

Steven E. Ozment - Borgmästarens dotter : en skandal i en tysk stad på 1500-talet
Voltaire - Candide
Kenzaburo Oe - M/T och berättelsen om skogens under
Christoph Ransmayr - Isens och mörkrets fasor
Arthur C. Clarke - SOS från Törstens hav
Thomas Mann - Döden i Venedig
Baron Münchhausens märkvärdiga äventyr till lands och vatten
Lily Prior - La cucina
Rachel Zadok - Sommarsquash tokolosh!
Herman Melville - Moby Dick

Jag hittade tyvärr inga bra kokböcker att utöka min samling med Ibland har jag tur, men igår fanns det nästan bara kokböcker från 80-talet, det sämsta kokboksdecenniet (trist smalmat och ännu tristare mikrovågsugnsmat).

När jag skulle lägga in böckerna i LibraryThing upptäckte jag att mitt medlemskap hade gått ut, så jag fick förnya det. Jag gick dock för första gången bet på en bok, jag kunde inte hitta rätt version av Moby Dick. Förbannade förr i tiden - inget ISBN!

Idag var jag på en annan loppis och köpte den roliga boken Gör det själv: tips för händigt folk. Den är från 1945 och man kan bland annat lära sig hur man gör ett "piffigt allmogeskärp".

Uppdatering

2009-06-06T14:21:00.004+02:00

Jag har fortfarande inget internet hemma, det är därför jag inte uppdaterar så ofta. Dessutom har jag inte läst ut någon bok på länge. Allt går extra trögt för tillfället.

Gå och rösta imorgon! Och om du bryr dig om internet, rösta på Piratpartiet!

Ny regel

2009-05-26T15:32:00.003+02:00

Eftersom bokhögen på sängbordet var på väg att anta legendariska proportioner bestämde jag mig för att införa en ny sträng regel: Att aldrig ha mer än tre böcker på gång samtidigt.

Jag har ställt tillbaka en massa böcker i bokhyllan, de får snällt vänta på sin tur, i stället för att ligga och skräpa bredvid sängen och bli lästa i en gång i månaden (om ens det).

Än så länge fungerar det bra, jag känner mig inte lika splittrad längre, och ångesten har dämpats. Om jag hemskt gärna vill läsa en annan än de tre böckerna, får jag vänta tills jag har läst ut en av dem. Eller lägga en av de gamla böckerna åt sidan om det visar sig att jag ändå inte kommer någon vart.

På torsdag ska jag åka till Skara för att bevittna min lillasysters högskoleexamen, och det känns skönt att bara ha tre böcker att välja mellan att ta med mig. Hade jag fortsatt som förut hade jag ju haft 20+ böcker att välja mellan...

Fyndat

2009-05-23T11:02:00.003+02:00

Jag var uppe tidigt idag för att gå på loppis och köpa ett litet set med salt- & pepparkar i form av tre vansinnigt skrattande kaniner från västtyskland. Lite sprucken var den, och jag är antagligen den enda som gillar den, men jag är nöjd med köpet. Som en bonus köpte jag följande böcker för sammanlagt 35 kr:

Carlos Ruiz Zafón - Vindens skugga
Richard Dawkins - Illusionen om gud
Potatis på 100 sätt
Anna Bergenström - Annas medelhavsmat
Anna Bergenström - Annas mat

De tre kokböckerna innebär att jag nu har sammanlagt 104 kokböcker!