Nytt beslut

Ehum, jag borde antagligen kalla bloggen Impulsiva Olivia egentligen... Så här har jag bestämt mig för att göra: Den här bloggen kommer att finnas kvar och kommer enbart att ha med litteratur att göra, samt även bibliotekarieutbildningen. Jag ska starta en ny blogg som blir min personliga blogg där jag kan skriva vilket trams som helst, utan att tänka på att det ska vara läsvärt och intressant och kopplat till litteratur.

En anledning till att jag tappade sugen lite är att jag inte har läst så mycket skönlitteratur senaste tiden, men det är nog bara en fas och egentligen något positivt för jag har läst en massa kurslitteratur i stället. Jag är rejält sugen på att börja läsa någon bra bok, jag har bara lite svårt att välja. Jag har läst väldigt lite fantasy i år, så det är kanske dags att ge sig på någon ny episk serie och låta mig svepas med till en annan värld ett litet tag.

Lyckan är en TRÅKIG fågel

Ja, nu åker Anna Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel tillbaka till biblioteket, med bara en fjärdedel läst. Jag klarar bara inte av språket, det är en massa "..." hela tiden. Till exempel:

Ingenting, för jag hade inte kunnat säga mer med ord... Eller... Det är så jag tänker mig den där scenen som aldrig utspelades: effektfull och stum. För ord, herregud, ord... Jag har aldrig vetat hur jag ska bete mig med ord. Jag har aldrig haft de rätta redskapen...

Jag har bläddrat framåt i boken, och den fortsätter i samma stil, faktum är att sista meningen slutar med "...". Det ligger säkert någon tanke bakom det hela, att det ska vara som riktigt talspråk, och riktiga tankar. Men det är så jobbigt att läsa det. Kanske det låter bättre på franska, det är ju ett lite mer svävande språk än svenskan.

En annan sak jag irriterar mig på är huvudpersonen Charles. Han är så tråkig. Han är en snart 50-årig arkitekt som är fast i ett dött förhållande, som bråkar med styvdottern om fildelning, som åker till Ryssland och är lika tråkig där som i Paris. Det finns antydningar om att han är en intressantare person än vad man först kan tro, att man får veta mer senare, men jag orkar bara inte läsa mig dit.

Snarkjakten

Jag har anmält mig som säljare på Bokbörsen, men har än så länge bara lagt ut två böcker till försäljning. Men jag satt och spanade lite på vad en del böcker jag har säljs för, och fick en mindre chock när jag såg att Snarkjakten av Lewis Carroll, med illustrationer av Tove Jansson från 1959 säljs för 500-700 kr! Jag trodde att den var värd högst en hundralapp, det är liksom bara ett häfte.

Så nu uppstår ett dilemma: ska jag sälja eller behålla? Och om jag säljer, hur högt pris ska jag ta? Den är i fint skick, men någon har skrivit sitt namn i den.

Egentligen borde jag inte tveka en sekund om att sälja den, jag har ju för tusan hittat den i en bortglömd låda i ett källarförråd som mamma hyrde. Men samtidigt känns det bra att äga något så värdefullt (jag har visserligen böcker som kostat över 700, men det är kurslitteratur).

Vad tycker ni, ska jag sälja?