Segt

Fy vad segt allt är för tillfället. Konstigt nog är det inte så att jag är deprimerad igen, allt går helt enkelt i slow-motion. Jag är inte ett dugg lässugen, vare sig på skönlitteratur eller kurslitteratur. Försöker jag läsa så somnar jag, eller kan inte koncentrera mig. Jag känner mig inte inspirerad att göra något annat än att slöa framför tv:n.

Det känns som om jag bor på Antarktis och inte i Lysekil. Jag är trött på all snö och is. Det var kul ett tag, men nu önskar jag mig en vanlig västkustvinter, med regn i stället för snö. Som tur är har jag börjat gå till simhallen, vilket piggar upp mig lite. Men till och med där går det segt, alla andra simmar ungefär dubbelt så fort som jag. 

Misslyckat

Det kan hända att jag var lite för elak i mitt inlägg om Lysekils Stadsbibliotek. Men elakheterna föddes ur äkta frustration över att inte ha ett bra bibliotek i staden. Jag bodde tillfälligt, 6 år närmare bestämt, i värmländska Kil, som ligger ett par mil norr om Karlstad. Det enda som var bra med Kil var närheten till skogen, och att vi hade ett riktigt bra bibliotek. Personalen där var kanske inte alltid supertrevlig, men även om det i mitt tidigare inlägg lät som om det är något jag kräver av bibliotekarier, så är det verkligen inte fallet. Det viktiga är att man får den hjälp man behöver, och för ett folkbibliotek, att de har ett bra och varierat utbud av böcker.

I vilket fall som helst, det enda jag har uppnått med det inlägget är att jag inte vågar gå till biblioteket, eftersom jag är rädd att de ska vara ännu surare. Jag skulle nog inte ha skrivit det, jag skulle ha lämnat in en lång lista över böcker de borde köpa in i stället. Då kanske jag hade nått ett av mina mål i alla fall, att de skulle få ett större utbud av fantasy.

Det är mycket som inte fungerar i Lysekils kommun, det dåliga biblioteket är antagligen bara en bieffekt.

Sveriges sämsta bibliotek

Titeln kanske är lite väl överdriven, det finns säkert sämre, men jag nominerar ändå Lysekils Stadsbibliotek till Sveriges sämsta.

Jag har skrivit om Lysekils stadsbibliotek tidigare, i diverse spridda inlägg, men jag tänkte att en gång för alla samla några av mina iakttagelser och klagomål på ett ställe, och även skicka länken till någon av bibliotekarierna där, eftersom jag tycker att det här är något de borde ta till sig. Klagomål bakom ryggen på folk är bara fegt och ynkligt.

1. Mitt första och största klagomål är bibliotekariernas och assistenternas beteende. De är sura och ohjälpsamma, och det händer att assistenterna i utlåningsdisken inte ens svarar på tilltal. Detta är inte något jag är ensam om att tycka, jag har frågat ganska många Lysekilsbor vad de tycker om biblioteket, och det jag oftast får höra är att bibliotekarierna och assistenterna är så sura och dryga. Nu är de inte sura och dryga mot alla, om det kommer in någon de känner, eller någon de vill fjäska för, till exempel någon höjdare i kommunstyrelsen eller en kulturtant iklädd böljande kulturcape, då är det idel skratt och leenden. Men vi som är där flera gånger i veckan och som ser till att de faktiskt har en omsättning, vi bevärdigas inte ens med ett uppskattande leende.  Ber man om hjälp med något får man en så förintande blick att man genast vill be om ursäkt, trots att det är deras jobb. I de kurserna jag har gått hittills inom B&I har det talats en hel del om att bibliotekarierna ska kunna hjälpa till med att söka svar på det mesta, men jag tror inte att folk vågar fråga bibliotekarierna i Lysekil om någonting, för risken är att man får gå därifrån med dumstruten nedtryckt över de rodnande öronen. Det verkar som om det råder en allmän konsensus bland personalen på biblioteket att folk i allmänhet är för korkade för sitt eget bästa.

2. Det satsas alldeles för lite på barn- och ungdomsverksamheter. Barndelen av biblioteket börjar se lite skabbig ut, faktum är att den ser nästan exakt likadan ut som när jag var liten, och jag är nästan 32. Under årets sportlov hade de som enda sportlovsaktivitet för barn och ungdomar möjligheten att följa med sina mor- eller farföräldrar till biblioteket och hjälpa dem släktforska (se mitt inlägg om det här). Vänta nu, har bibliotekarierna som kom på den roliga aktiviteten ens varit barn?

3. Fjärrlån är i princip omöjligt. Jag kan drömma mig tillbaka till min tid i Värmland, där alla biblioteken samarbetade och man fick tag på i princip vilken bok man än ville ha. Fjärrlån på skönlitteratur var inget problem, men i Lysekil är det strängt förbjudet. Ibland är det kanske en fördel, eftersom de hellre köper in en bok än fjärrlånar den, men jag kan inte be dem köpa in varenda bok jag vill läsa.

4. Det här har jag klagat över mycket här på bloggen, men bibliotekariernas bristande respekt för fantasylitteratur är näst intill löjlig. En del barn- och ungdomsfantasy köps in (tack vare mig har de till exempel Naomi Noviks böcker), men kvalitetsfantasyn för vuxna är näst intill obefintlig. Det som de har är gammalt. Den enda nyare vuxenfantasy de har är Nick Perumovs serie Diamantsvärdet och träsvärdet (ryskt=fint). Jag bryr mig inte så mycket för egen del, jag köper min fantasy själv och läser på engelska, men jag kan väl inte vara den enda i Lysekil som gillar fantasy? Eller rättare sagt, det vet jag att jag inte är, Nick Perumov är alltid utlånad.
När jag frågade varför de inte köper in mer fantasy fick jag svaret att det inte är populärt. När jag sade att det är det visst, så fick jag svaret: "Inte bland de äldre". Vad är det för ett svar, och sedan när är biblioteket främst till för de gamla? Visst är det fint att gubbarna har någonstans att läsa sina dagstidningar tillsammans, och det är väl nog så trevligt att tanterna får läsa sin Alice Lyttkens. Men vi 70-talister då? Om jag har tolkat bokbloggosfären rätt så är vi ganska många som gillar fantasy, och då menar jag inte bara barnfantasy. Det finns mycket bra ny fantasy översatt till svenska, till exempel: George R.R. Martin, Patrick Rothfuss, Jasper Fforde och Scott Lynch för att bara nämna några. Jag vet att biblioteket hellre lägger sina pengar på deckare, men deckare är produkter av sin tid, som snabbt blir omoderna. Fantasy är däremot tidlöst, och har därmed längre bäst före datum på hyllan. Jag skulle kunna ge dem en lång lista på fantasy de borde ha, men jag känner på mig att jag inte ligger så bra till efter det här inlägget...

5. Punkt fem hänger ihop lite med föregående punkt, och det är att det inte bara är fantasy de är dåliga på. Överhuvudtaget har de ett rätt magert utbud, men köper gärna in böcker som ingen vill läsa. Jag säger inte att de bara har skräp, bevisligen lånar jag en hel del där (i år har jag faktiskt nästan bara läst böcker från biblioteket), men det är ändå mycket jag saknar. Varför har de till exempel ingen pockethylla? Det var längesedan jag besökte ett bibliotek som inte har det. Det är ett bra sätt att för en lite billigare slant köpa in sådant som de inte skulle våga sig på annars. Överhuvudtaget så är Lysekils Stadsbibliotek ett omodernt bibliotek, som borde ta klivet in i 2000-talet, hur obehagligt det än kan vara för bibliotekariernas stackars bakåtsträvande sinnen.

Nu frågar sig säkert någon varför jag ändå går till biblioteket. Svaret är enkelt, det är för att det är det enda som finns att tillgå. Jag skulle inte ha råd att åka till Uddevalla varje gång jag vill låna en bok. Så jag får stå ut, och hoppas att något av min kritik kanske går hem. Men jag tvivlar, bibliotekarierna i Lysekil förändrar sig inte, helt enkelt för att de inte behöver förändra sig, för det finns ändå inget annat bibliotek att gå till här.

Jag vill slutligen påpeka att det finns en och annan trevlig bibliotekarie och assistent på biblioteket, men de som är sura förstör ju helhetsintrycket.

Tillägg 14:e april 2010: Jag förstår att det mesta bottnar i personalbrist och dåligt med pengar. Och ja, min kritik är aningen överdriven. Och märkligt nog har biblioteket blivit bättre den senaste tiden. Det kan kanske ha något att göra med den nya vikarierande barnbibliotekarien. Jag låter ändå det här inlägget finnas kvar, även om jag ångrar en del jag skrev.

Det här duger inte, Olivia

Jag bestämde mig för ett tag sedan att inte ha mer än tre böcker på gång samtidigt, och det fungerade faktiskt ganska bra ett tag. Men nu har de gamla vanorna smugit sig på mig igen. Jag har för tillfället sju böcker på gång, och kommer givetvis ingenstans i någon av dem. Det är följande böcker:

Mo Hayder - Ritual

Charles Stross - Singularity Sky

George R.R. Martin - A feast for crows

Terry Pratchett - Unseen academicals

Tom Rob Smith - The secret speech

Naja Marie Aidt - Babian

Kate Mosse - Kryptan

För övrigt så borde jag egentligen läsa kurslitteratur, men motivationen infinner sig inte för tillfället.

För lite fantasy!

Sedan jag startade bloggen har jag läst väldigt lite fantasy. Jag tror att det till stor del beror på att nu när mitt läsande är offentligt, så vill jag variera mig lite mer. Från början, när jag startade bloggen, hade jag tänkt att jag mest skulle skriva om fantasy, men någonstans på vägen gick det fruktansvärt fel.

Jag köper fortfarande mest fantasy (om man inte räknar mina loppisfynd), men de böckerna står olästa i hyllan. Jag följer engelskspråkiga fantasybloggar (de svenska är ärligt talat inget vidare, väldigt högtravande och så vidare), blir sugen på att läsa en massa böcker, men läser i stället smal fransk litteratur, thrillers och barnfantasy.

När jag träffar mina kurskamrater och vi pratar om bibliotek klagar jag ofta på bibliotekarierna på Lysekils Stadsbibliotek som är så fientligt inställda till fantasy. Men böckerna jag ber dem köpa in är inte fantasy.

Så här års: november, december, januari (eller mysmånaderna som jag tycker att de borde kallas) är jag alltid mer sugen på fantasy (och historiska romaner), så det kanske är dags för en förändring nu. Det ska bli mer fantasy här på bloggen!

Nytt beslut

Ehum, jag borde antagligen kalla bloggen Impulsiva Olivia egentligen... Så här har jag bestämt mig för att göra: Den här bloggen kommer att finnas kvar och kommer enbart att ha med litteratur att göra, samt även bibliotekarieutbildningen. Jag ska starta en ny blogg som blir min personliga blogg där jag kan skriva vilket trams som helst, utan att tänka på att det ska vara läsvärt och intressant och kopplat till litteratur.

En anledning till att jag tappade sugen lite är att jag inte har läst så mycket skönlitteratur senaste tiden, men det är nog bara en fas och egentligen något positivt för jag har läst en massa kurslitteratur i stället. Jag är rejält sugen på att börja läsa någon bra bok, jag har bara lite svårt att välja. Jag har läst väldigt lite fantasy i år, så det är kanske dags att ge sig på någon ny episk serie och låta mig svepas med till en annan värld ett litet tag.

För varmt för att läsa

Jag är helt utslagen av värmeböljan, och orkar inte läsa överhuvudtaget. Eller utslagen är kanske inte rätt ord, det är trots allt rätt trevligt att bada och lata sig på stranden. Men nätterna är jobbiga, inte ens min katt, som brukar springa runt som en galning och klösa i soffan när jag gått och lagt mig, orkar lyfta en tass.

Så jag hann inte läsa ut Cranford den här månaden, men jag ska försöka bli klar med den ändå eftersom det är en riktigt trevlig liten bok.

Jag har fått en ny dator, så jag kommer nog att ha ännu mindre tid över för böcker framöver. Just nu är jag väldigt inne i The Sims 3. I ett oinspirerat ögonblick skapade jag en liten Olivia. Hon är en bokmal med sinne för humor, en datornörd och en ensamvarg. Det första hon gjorde när jag släppte henne lös var att börja fnittra för att sedan rusa iväg till biblioteket.

Glad midsommar?

Jag hatar midsommar. Själva grundidén gillar jag - det borde kunna vara en magisk högtid med blommor, musik och god mat. Som det var när man var liten. Men av någon anledning tar midsommar tappat all sin magi och är nu bara en anledning för barnfamiljer skutta runt stången och fjortisar att dricka sig redlöst berusade. Nej tack, jag stannar inne. Midsommar tar fram min mest gnälliga och sura sida. Jag hatar glada firare. Jag hatar badgäster. Jag hatar trängseln och jag hatar folkdansgillet.

Jag ska visserligen äta lite sill med familjen, men sen tänker jag gå hem till mig och barrikadera mig tillsammans med katten och en massa böcker.

För det är inte midsommarafton som är värst, nej, det är midsommardagen. Då är det nämligen dags för årets raggarcruising. Sommarens värsta dag. Som tur är bor jag inte så jättecentralt, men jag tänker inte sätta foten utanför lägenheten om jag inte måste.

Mitt usla midsommarhumör kommer antagligen att gå över snart, det börjar bli varmt i vattnet så snart kan jag tillbringa dagarna ute på någon klippa och läsa och ta ett dopp ibland. Jag har köpt en strandmadrass som jag verkligen hoppas att jag får användning för. Jag invigde den i förrgår när vi tog båten till en stenig strand där det var kvällssol. Sådana dagar är sommaren bra.

Uppdatering

Jag har fortfarande inget internet hemma, det är därför jag inte uppdaterar så ofta. Dessutom har jag inte läst ut någon bok på länge. Allt går extra trögt för tillfället.

Gå och rösta imorgon! Och om du bryr dig om internet, rösta på Piratpartiet!

För tusan, Olivia

Jag har varit lite nere de senaste dagarna, jag vet inte riktigt varför. Jag har visserligen jobbat två dagar, men annars så har jag mest sovit. Det är ju inte så bra, med tanke på att jag borde börja plugga. Och lägenheten behöver verkligen städas. I köket sitter det fast en knästrumpa i en klibbig pöl på golvet!

Det är insidan som räknas

Jag skrev nyligen om att jag hade läst nästan hela Perdido Street Station av China Miéville, men missat att läsa slutet. Nu har jag börjat om den, och försöker skumma mig igenom det jag redan läst. Vilket visar sig vara ganska svårt, eftersom den är så bra att jag hela tiden dras in i den, och innan jag vet ordet av så har jag läst fem kapitel utan att ha hoppat över ett enda ord. Det går inte att skumma sig igenom den, den är helt enkelt för briljant.

Mindre briljant är omslaget på den amerikanska pocketutgåvan jag köpte (se bilden). Undrar om det inte hade varit värt att betala lite mer för det brittiska omslaget. Det här omslaget är fruktansvärt fult, och husen på bilden har inget att göra med hur jag föreställer mig att det ser ut i New Crobuzon (jag skulle snarare gissa på italiensk bakgata).

Kurslitteratur

Varje gång jag ska börja en ny kurs kryper paniken över mig som ett obehagligt träskmonster. Det är alltid litteraturlistan som framkallar paniken. Antingen så är det en massa böcker som kostar mellan 200 och 500 kronor, eller så en stor bok som kostar 700. Jag föredrar det senare alternativet, men i den kursen som börjar nu är listan lång och besvärlig. Några finns som tur är som e-låneböcker, och så är det en massa artiklar som var lätta att få tag på. Men så är det de där böckerna som inte finns på biblioteket och som kostar en massa att köpa. Jag har ansökt om fjärrlån, men man vet ju aldrig hur lång tid det kan ta att få böckerna. Det tjänar inte mycket till att få en bok i april som skulle varit läst i februari.

Det brukar variera från kurs till kurs hur jag gör. Jag erkänner att jag har kopierat hela böcker, men jag har även köpt böcker för tusentals kronor (sammanlagt). En del böcker känns till och med som ett trevligt tillskott i bokhyllan, som Essential sacred writings from around the world och Medical Microbiology. Men annat, böcker som man inte ens kan få sålt och som man blir uttråkad av att bara tänka på, är mindre kul att ha spenderat pengar på, särskilt när det visade sig att man knappt ens behövde öppna den för att klara av kursen. Ibland känns det som om kursledarna slänger in böcker lite på måfå bara för att jäklas, eller för att få sålt böcker som de själva skrivit.

Jag har även bytt till mig böcker, och köpt begagnat, men jag vet inte om jag orkar hålla på med en massa besvärliga affärer just nu. Så jag hoppas på det bästa, att biblioteket fixar det åt mig. I sådana fall tar jag tillbaka allt negativt jag har skrivit om Lysekils Stadsbibliotek.

Tröttnar de aldrig?

På Lysekils Stadsbiblioteks hemsida finns en lista över vad som är mest utlånat föregående månad. Dessvärre är det inte indelat i kategorier (förutom DVD som har en egen kategori), så det är nästan bara tidningar och böcker med en veckas lånetid som är med, eftersom de givetvis lånas ut oftare. Samt en elmätare man kan få låna hem för att kolla sin elförbrukning. I vilket fall som helst så är listan värdelös.

Det vore intressant med en topplista över mest utlånad skönlitteratur, även om den skulle ägas av Camilla Läckberg. Vad jag kan se på vagnen med nyligen återlämnade böcker är att svenska deckare är populärast, vilket knappast är någon överraskning.

Jag ska givetvis inte sätta mig på några höga hästar, jag är en storkonsument av skräpkultur, men jag önskar att folk åtminstone kunde variera sig lite. Tröttnar de aldrig på Marklund och kompani?

En sån fadäs

Jag kom helt plötsligt på att jag aldrig läste ut Perdido Street Station. Jag som var så säker på att jag hade läst den, men den finns inte med bland mina minirecensioner som jag har skrivit om varje bok jag har läst sedan 2001.

Jag tror helt enkelt att det var så att jag var tvungen att lämna tillbaka den till biblioteket när jag bara hade ett par kapitel kvar. I vilket fall som helst, eftersom jag tyckte så bra om den har jag beställt den från Adlibris så att jag ska kunna avsluta den. Jag tror nog att jag ska börja om från början, trots att det är en rätt mastig bok.

Lästorka

Jag har knappt läst något sedan nyår, det har kommit så mycket annat emellan. Det är därför det har varit lite tyst här på bloggen. Det har varit en väldans massa spelande av Worms Armageddon av någon anledning. Nu är jag dock sugen på att börja läsa igen, så jag ska försöka hålla mig borta från datorn...

Jag är på julhumör!

Om det bara kunde börja snöa också, det vore trevligt.

Igår var jag nere i källaren och letade efter julpynt. Vilket inte var helt lätt. Så här ser det ut i mitt förråd:

Men jag hittade allt till slut, trots att det var uppdelat i en stor låda, två papperskassar och en liten låda (för julkrubban). Nu kanske någon frågar sig varför en inbiten ateist som Olivia har en julkrubba. Det har jag inget bra svar på egentligen. Jag fick mormors julkrubba för ett par år sedan, och jag har alltid älskat miniatyrvärldar, så jag har den alltid framme till jul. Men jag brukar låta herden bli skrämd av en robot i stället för en ängel...

Det vore ännu värre att leta fram en bok i den där röran, särskilt som jag tror att boklådorna är längst in, och underst. Dessutom vet jag inte ens vilka böcker som ligger i lådorna.

Hurra, det snöar!

Nu är det verkligen dags för min deppiga period att gå över. Jag har legat och sovit hela dagarna, och varit uppe hela nätterna och sett på tv alternativt spelat spelet Farm Frenzy 2 på datorn. Det hela började med att jag blev arbetslös samt fick ett smärtsamt nageltrång, som i kombination med det regniga vädret gav en sängliggande och patetisk Olivia som mest har tyckt synd om sig själv i stället för att göra något vettigt. Nu är jag förvisso fortfarande arbetslös, men nageltrånget har gått över och det snöar ute. Dessutom får jag resten av mina möbler imorgon, det ska bli skönt att kunna ligga i en soffa och läsa, jag är lite trött på att hela tiden vistas i sängen.

Två böcker har jag tagit mig igenom, trots depp, först Stephenie Meyers När jag hör din röst, som var ännu sämre än den första boken men som började bli bra fram mot slutet så jag måste naturligtvis läsa nästa bok också.

Den andra är No och jag av Delphine De Vigan. Den får ett eget litet inlägg strax.

Typiskt

Hur mycket fick jag läst? Ingenting, naturligtvis! Det visade sig nämligen att Stargate Atlantis inte alls haft säsongsuppehåll som jag trodde, utan bara en veckas paus - så jag hade fyra avsnitt att ladda ner och se...

Varför?

Bokhandeln i Lysekil gör som alla andra, buntar ihop fantasy med barn- och ungdomslitteratur. Visserligen är gränsen mellan ungdomsfantasy och vuxenfantasy ganska luddig, och en stor del av all ungdomslitteratur som ges ut är just fantasy, men jag tycker ändå att det är irriterande. Som om fantasy skulle vara för barn bara för att det handlar om påhittade saker. Handlar inte all skönlitteratur om påhittade saker?

En positiv sak är dock att det verkar som om det ges ut en hel del bra fantasy på svenska, både för ungdomar och vuxna. Barnhyllan på Bokia i Lysekil är i alla fall övervägande full av fantasy.

Vampyrer och lite annat

Verkar vara en vampyrtrend på väg. Det finns inget som kan göra mig så ointresserad av något, som när det blir trendigt. När pöbeln helt plötsligt får för sig att något är intressant. Jag har alltid gillat vampyrromaner, och vampyrfilmer. Älskar Buffy. Men de senaste årens vampyrchicklit har inte intresserat mig ett dugg. Jag tycker nog fortfarande att LeFanus Carmilla är det bästa som skrivits i vampyrväg. Den kan jag tänka mig att läsa om. Annars är det nog med vampyrer för min del, åtminstone tills trenden har gått över (kan dock även tänka mig att läsa ut Historikern, som jag påbörjade för något år sedan).

Ville bara få ur mig det.

Min bror fyller 17 idag. I sista sekunden köpte jag några godispåsar och en dricka till honom. Det är svårt att hitta på presenter till folk som inte läser böcker. Jag har gett upp att försöka få honom att läsa, det går bara inte. Han tycker att böcker är för långsamma.

Jag har fortfarande inte packat upp efter flytten. Det är bara böckerna som är på plats. Huller om buller, utan något som helst system, jag slängde bara in dem i hyllorna. Får väl se om jag orkar sortera dem någon gång.