Läsångest

På sängbordet börjar högen med påbörjade böcker växa sig oroväckande stor. Jag måste nog ta itu med läsningen. Lägg märke till de fina bokstöden min syster köpte åt mig i Kenya!

Mer vampyrer

Nu har jag läst Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Eller nu och nu, det var faktiskt ett par veckor sedan. I vilket fall som helst så var den riktigt bra.

Det bästa med den är att även om det handlar om ganska så traditionella vampyrer - de kan inte vistas i solsken osv. så är den ändå originell. Men jag skulle inte vilja kalla det skräck, jag tyckte inte att den var särskilt otäck. Bara spännande och lättläst (den där sortens bok som man inte kan lägga ifrån sig).

Rekommenderas varmt. Till alla.

Nya inköp

Det är Världsbokdagen idag, och det firar Bokia med att ta halva priset för reaböckerna. Jag köpte en kokbok (Fest av Nigella Lawson) och en roman (En doft av apelsin av Joanne Harris).

Harris bok har jag redan läst men jag strävar efter att äga allt hon skrivit eftersom hon är så bra. Just En doft av apelsin är dessutom hennes bästa, så den kommer jag att läsa om.

Igår fick jag ett paket från Adlibris med Jhumpa Lahiris hyllade novellsamling Unaccustomed Earth samt The Court of the air av Stephen Hunt.

Slutligen har jag varit på biblioteket och bett dem införskaffa Igelkottens elegans av Muriel Barbery, vilket de lovade att göra.

Anne Brontë: Agnes Grey

Agnes Grey heter huvudpersonen i den här boken. Hon kommer från en kärleksfull men fattig familj, och bestämmer sig för att pröva lyckan som guvernant.

Ganska snart inser hon att det inte är något drömjobb direkt. Barnen hon ska undervisa är bortskämda och elaka. Föräldrarna låter dem i princip göra vad de vill, och Agnes har inte mycket att säga till om. Hon får skäll av modern om hon tillrättavisar barnen, och skäll av den stränga fadern om hon låter dem göra hyss. Till slut får hon sparken och återvänder hem, aningen desillusionerad.

Nästa tjänst hon tar är hos en familj med lite äldre barn, och där stannar hon längre. Flickorna i familjen är bortskämda och vana att få som de vill, och unnar aldrig Agnes något. När hon blir förälskad i en präst (eller vad tusan han nu är, kanske kyrkoherde), så sätter de givetvis käppar i hjulen för henne.

Det var en rolig, intelligent och underhållande liten roman. En hel del kritik riktas mot den tidens rika människor (och deras otroligt dåliga uppfostringsmetoder), men det blir aldrig tungt eller svårläst. Det märks att författarinnan själv hade erfarenhet att jobba som guvernant, ganska bittra erfarenheter dessutom.

Det var faktiskt den enda av böckerna i Klassiska kvinnor-utmaningen som jag redan hade hemma, och det är jag glad över, för den var bra nog att läsa om.

En enkät

Hittade den hos Ett hem utan böcker.


När läste du senast...

en kvinnlig författare?
I förrgår, när jag läste ut Vinterträdgården.

en författare med afrikanskt ursprung?
Det torde vara Léonora Miano med boken Konturer av den dag som nalkas, som jag läste tidigare i år. Rekommenderas varmt!

en författare med spanskt/portugisiskt/latinamerikanskt ursprung?
Det kommer jag inte ihåg. Jag vet att jag läste Idéernas grotta av José Carlos Somoza (Spanien) för några år sedan, det kan vara den senaste.

en författare med asiatiskt ursprung?
Jag läser ganska ofta böcker av författare med asiatiskt ursprung, senast var nog The gift of rain av Tan Twan Eng (Malaysia), den var mycket bra.

en HBTQ-författare?
Antagligen Jeanette Wintersons Tyngd, tidigare i år.

en mellanösternförfattare?
Det var evigheter sedan, så jag kan inte komma på någon just nu.

någon annan "marginaliserad" författare?
Nästan alla författare jag läser är marginaliserade på ett eller annat sätt, det är ju ett ganska brett begrepp.

Christine Falkenland: Vinterträdgården

Hon är visserligen en av mina favoritförfattare, och jag har läst alla hennes böcker (utom Trasdockan), men jag tyckte tyvärr inte så bra om den här boken.

Kanske för att den utspelar sig i något så osexigt som Skövde. Kanske för att den utspelar sig i nutid, till skillnad från de flesta av hennes andra böcker.

I grund och botten är det en bra berättelse: Den 40-åriga Laura, en alldaglig och ogift dagisfröken blir förälskad i Sharhzad, mamman till ett av barnen på dagis. De blir först vänner men inleder sedan ett förhållande, men saker och ting är komplicerade för Sharhzad, som är från Iran, är gift och Laura vet väl inte riktigt var hon har henne. Och så går Laura på en skrivkurs och lär sig uttrycka sig genom poesi. Boken innehåller även en hel del av hennes dikter, och ärligt talat så tycker jag inte att de är särskilt intressanta, jag skummade mig mest igenom dem (hade jag gett dem mer tid hade de kanske varit bra, men jag orkade inte).

Laura bor kvar i sitt barndomshem, med sin pappa, och har väl aldrig riktigt börjat leva ett vuxenliv. Jag kan känna igen mig mycket i henne, att vara en person som inte har förverkligat sig själv, barnlös och ensam. Men samtidigt är det lite för nära verkligheten, det blir nästan tråkigt.

Och där har vi mitt största intryck av boken - den var lite tråkig. Inte dålig alls, men jag föredrar Falkenlands lite mörkare, historiska romaner, som Min skugga och Själens begär.