Fortfarande segt

"Veckans boktips" var en dålig idé, så jag slutar med det. Jag lägger in ett boktips då och då när jag känner för det istället.

De senaste dagarna har jag sysslat med allt utom att läsa. Helt plötsligt har det varit väldigt angeläget att pyssla om min "fluff Friend" på Facebook, ladda ner en massa kinesisk musik samt greja med Photoshop. Och när datorn har trilskats så har jag varken läst eller städat, som jag borde. Utan sovit. Jag vet inte riktigt vad som är på gång. Det enda jag har läst den här veckan är de två första kapitlen i Storm Front, den första delen i serien "The Dresden files" av Jim Butcher. Den boken har jag på mobiltelefonen. Jag har vant mig vid att läsa på den lilla skärmen nu, det känns rätt bra faktiskt. Och boken är också bra än så länge.

Nu ska jag se senaste avsnittet av Torchwood, bästa tv-serien just nu.

För att jag inte kunde komma på något annat

Jag samlar på kokböcker, och när mormor för ett tag sedan flyttade till ålderdomshem tog jag hand om hennes. Min favorit är Husmoderns "sätt" -bok, från 1937. Dels för att den faktiskt har en del riktigt bra recept (bortsett från att man på den tiden inte angav saker som ugnsvärme, tillagningstider och exakta mått).
Men mest för att den (liksom alla gamla kokböcker) har en massa härligt äckliga recept. Jag har faktiskt sett mormor använda den här boken ganska mycket, men följande maträtt har hon som tur är aldrig bjudit på.

Kalvhjärna à la diable:

Kokt kalvhjärna skäres i tärningar, som blandas med en sås, tillagad av engelsk senap, litet ättika, socker och salt samt litet buljong. Såsen avsmakas med litet finskuren gräslök och fylles i urholkade brödkrutonger, som serveras så varma som möjligt.

Vilken lättnad

Hurra! Pengakrisen är över. Jag har sålt kurslitteratur för 450 kr. Först ville hon bara köpa en av böckerna men jag gav henne 50 kr i rabatt, så hon köpte tre.

Personen i fråga bor i Sunne, och eftersom vi inte kommer att vara på universitetet samtidigt så kom vi på en fiffig lösning. Imorgon ska jag stå på stationen och invänta tåget mot Sunne, och vifta lite diskret med böckerna när tåget stannat. Förhoppningsvis kommer hon att stå vid dörren med pengarna i högsta hugg, och kvickt kommer så en transaktion att genomföras innan tåget far vidare.

Boktips: Purpurfärgen

Ibland när jag känner att jag behöver gråta ut ordentligt, men tårarna inte kommer av sig själv, så brukar jag se på filmen Purpurfärgen. Och det fungerar varje gång, tårarna flödar verkligen. Det blir både sorgtårar och glädjetårar. Filmen är visserligen extremt sentimental, men den är absolut inte dålig för den sakens skull. Den har bra skådespelarinsatser, snyggt foto och ett underbart soundtrack.

Filmen bygger på boken Purpurfärgen (The Color Purple) av Alice Walker. Den gavs ut 1982. Jag läste den för några år sedan och tyckte att den var väldigt bra. Boken (och filmen förstås) handlar om Celie, som vid 14 års ålder redan fött två barn som hennes egen pappa är fader till. Hon blir bortgift med en elak man och hon och hennes älskade syster Nettie skiljs åt.

Vi får under många år följa Celie, och hennes väg från passivt offer till en kvinna som faktiskt kan slå tillbaka. Centralt i boken är hennes kärleksförhållande med makens älskarinna, den självsäkra och frisinnade sångerskan Shug Avery, något som tonats ner till nästan ingenting i filmen.

Boken är skriven i brevform, Celie skriver till Gud och till sin syster Nettie, och Celie får brev från Nettie som följt med vita missionärer till Afrika (jag kommer inte ihåg vilket land).

Jag kommer inte ihåg om jag tyckte att översättningen var bra, men efter att ha tittat lite på citat ur boken på originalspråket känner jag att jag måste läsa den igen, på engelska:

When I see Sofia I don't know why she still alive. They crack her skull, they crack her ribs. They tear her nose loose on one side. They blind her in one eye. She swole from head to foot. Her tongue the size of my arm, it stick out tween her teef like a piece of rubber. She can't talk. And she just about the color of a eggplant.

Special topics in calamity physics

Igår började jag läsa Special topics in calamity physics av Marisha Pessl (finns på svenska med titeln Fördjupade studier i katastroffysik). Det är inte på grund av snobberi jag läser den på engelska i stället för på svenska, det är helt enkelt en fråga om tillgänglighet, den stod där på bibliotekets utställningssnurrställ med engelskspråkig litteratur och jag kunde inte motstå.

I vilket fall som helst, jag har varit väldigt sömnig i några dagar, så gårdagens och dagens läsande av boken har varvats med någon slags halvsömn med boken liggande på magen, eller med kinden tryckt mot boken. Det jag kallar halvsömn är det tillstånd där man är någonstans mellan sovande och vaken, ett tillstånd då i alla fall jag har väldigt levande och märkliga drömmar. De här drömmarna har på grund av boken varit extra starka sedan igår. Boken är nämligen så proppfull med litterära anspelningar, citat, omnämnande av böcker och filmer och populärkultur (för att inte nämna hela meningar inom parenteser, hela tiden) att min hjärna antagligen har blivit överstimulerad. Hjärnan spinner vidare på saker jag har läst i boken, bygger upp märkliga situationer, långa vindlande meningar som i tanken låter helt fantastiska. Jag har en känsla av att jag ligger och halvmumlar konstiga ord. Färggranna scener byggs upp i drömmarna och suddas ut när jag vaknar för att läsa lite till, somna, drömma lite mer och vakna, äta en bit choklad.

Jag vet inte om jag tycker att boken är bra. Författaren vill visa sig smart och beläst. Inget fel i det, men det blir lite för mycket på en gång.