Bibliotekskvitto

Jag tappade orken för bloggen ett tag, men jag har inte slutat! För att komma igång igen börjar jag med att dela med mig av mitt bibliotekskvitto, något som jag har sett både här och där ("där" skulle också vara en länk, men jag har glömt vilken mer blogg jag sett det på).

Det är kortare än vanligt, eftersom jag förra veckan lämnade tillbaka ca 15 böcker som jag ändå aldrig skulle hinna läsa. Klicka på bilden för en mindre suddig version.

Jag vet inte hur mycket det säger om mina läsvanor, eftersom jag köper ganska mycket själv. På biblioteket lånar jag det som jag inte har lust att köpa (eller som jag planerar att köpa men inte har råd med just nu). Som Lilla Stjärna, som jag har reserverat. Den kommer jag garanterat att köpa i pocket, eftersom jag har hans andra böcker i det formatet.

Framsteg

Jag var ju i Borås för några veckor sedan och gjorde ett par tentor. Jag trodde nog att jag skulle klara tentan i Dewey, trots att jag skrev den på 20 minuter (brukar vara ett dåligt tecken annars). Men tentan i katalogisering hade jag inga illusioner om, jag började i princip läsa på bussen ner till Borås, och på tentan improviserade jag helt enkelt.

Döm om min förvåning när jag fick VG på båda! De måste ha varit generösa när de rättade, men ändå, jag är överlycklig!

Misslyckat

Det kan hända att jag var lite för elak i mitt inlägg om Lysekils Stadsbibliotek. Men elakheterna föddes ur äkta frustration över att inte ha ett bra bibliotek i staden. Jag bodde tillfälligt, 6 år närmare bestämt, i värmländska Kil, som ligger ett par mil norr om Karlstad. Det enda som var bra med Kil var närheten till skogen, och att vi hade ett riktigt bra bibliotek. Personalen där var kanske inte alltid supertrevlig, men även om det i mitt tidigare inlägg lät som om det är något jag kräver av bibliotekarier, så är det verkligen inte fallet. Det viktiga är att man får den hjälp man behöver, och för ett folkbibliotek, att de har ett bra och varierat utbud av böcker.

I vilket fall som helst, det enda jag har uppnått med det inlägget är att jag inte vågar gå till biblioteket, eftersom jag är rädd att de ska vara ännu surare. Jag skulle nog inte ha skrivit det, jag skulle ha lämnat in en lång lista över böcker de borde köpa in i stället. Då kanske jag hade nått ett av mina mål i alla fall, att de skulle få ett större utbud av fantasy.

Det är mycket som inte fungerar i Lysekils kommun, det dåliga biblioteket är antagligen bara en bieffekt.

Sveriges sämsta bibliotek

Titeln kanske är lite väl överdriven, det finns säkert sämre, men jag nominerar ändå Lysekils Stadsbibliotek till Sveriges sämsta.

Jag har skrivit om Lysekils stadsbibliotek tidigare, i diverse spridda inlägg, men jag tänkte att en gång för alla samla några av mina iakttagelser och klagomål på ett ställe, och även skicka länken till någon av bibliotekarierna där, eftersom jag tycker att det här är något de borde ta till sig. Klagomål bakom ryggen på folk är bara fegt och ynkligt.

1. Mitt första och största klagomål är bibliotekariernas och assistenternas beteende. De är sura och ohjälpsamma, och det händer att assistenterna i utlåningsdisken inte ens svarar på tilltal. Detta är inte något jag är ensam om att tycka, jag har frågat ganska många Lysekilsbor vad de tycker om biblioteket, och det jag oftast får höra är att bibliotekarierna och assistenterna är så sura och dryga. Nu är de inte sura och dryga mot alla, om det kommer in någon de känner, eller någon de vill fjäska för, till exempel någon höjdare i kommunstyrelsen eller en kulturtant iklädd böljande kulturcape, då är det idel skratt och leenden. Men vi som är där flera gånger i veckan och som ser till att de faktiskt har en omsättning, vi bevärdigas inte ens med ett uppskattande leende.  Ber man om hjälp med något får man en så förintande blick att man genast vill be om ursäkt, trots att det är deras jobb. I de kurserna jag har gått hittills inom B&I har det talats en hel del om att bibliotekarierna ska kunna hjälpa till med att söka svar på det mesta, men jag tror inte att folk vågar fråga bibliotekarierna i Lysekil om någonting, för risken är att man får gå därifrån med dumstruten nedtryckt över de rodnande öronen. Det verkar som om det råder en allmän konsensus bland personalen på biblioteket att folk i allmänhet är för korkade för sitt eget bästa.

2. Det satsas alldeles för lite på barn- och ungdomsverksamheter. Barndelen av biblioteket börjar se lite skabbig ut, faktum är att den ser nästan exakt likadan ut som när jag var liten, och jag är nästan 32. Under årets sportlov hade de som enda sportlovsaktivitet för barn och ungdomar möjligheten att följa med sina mor- eller farföräldrar till biblioteket och hjälpa dem släktforska (se mitt inlägg om det här). Vänta nu, har bibliotekarierna som kom på den roliga aktiviteten ens varit barn?

3. Fjärrlån är i princip omöjligt. Jag kan drömma mig tillbaka till min tid i Värmland, där alla biblioteken samarbetade och man fick tag på i princip vilken bok man än ville ha. Fjärrlån på skönlitteratur var inget problem, men i Lysekil är det strängt förbjudet. Ibland är det kanske en fördel, eftersom de hellre köper in en bok än fjärrlånar den, men jag kan inte be dem köpa in varenda bok jag vill läsa.

4. Det här har jag klagat över mycket här på bloggen, men bibliotekariernas bristande respekt för fantasylitteratur är näst intill löjlig. En del barn- och ungdomsfantasy köps in (tack vare mig har de till exempel Naomi Noviks böcker), men kvalitetsfantasyn för vuxna är näst intill obefintlig. Det som de har är gammalt. Den enda nyare vuxenfantasy de har är Nick Perumovs serie Diamantsvärdet och träsvärdet (ryskt=fint). Jag bryr mig inte så mycket för egen del, jag köper min fantasy själv och läser på engelska, men jag kan väl inte vara den enda i Lysekil som gillar fantasy? Eller rättare sagt, det vet jag att jag inte är, Nick Perumov är alltid utlånad.
När jag frågade varför de inte köper in mer fantasy fick jag svaret att det inte är populärt. När jag sade att det är det visst, så fick jag svaret: "Inte bland de äldre". Vad är det för ett svar, och sedan när är biblioteket främst till för de gamla? Visst är det fint att gubbarna har någonstans att läsa sina dagstidningar tillsammans, och det är väl nog så trevligt att tanterna får läsa sin Alice Lyttkens. Men vi 70-talister då? Om jag har tolkat bokbloggosfären rätt så är vi ganska många som gillar fantasy, och då menar jag inte bara barnfantasy. Det finns mycket bra ny fantasy översatt till svenska, till exempel: George R.R. Martin, Patrick Rothfuss, Jasper Fforde och Scott Lynch för att bara nämna några. Jag vet att biblioteket hellre lägger sina pengar på deckare, men deckare är produkter av sin tid, som snabbt blir omoderna. Fantasy är däremot tidlöst, och har därmed längre bäst före datum på hyllan. Jag skulle kunna ge dem en lång lista på fantasy de borde ha, men jag känner på mig att jag inte ligger så bra till efter det här inlägget...

5. Punkt fem hänger ihop lite med föregående punkt, och det är att det inte bara är fantasy de är dåliga på. Överhuvudtaget har de ett rätt magert utbud, men köper gärna in böcker som ingen vill läsa. Jag säger inte att de bara har skräp, bevisligen lånar jag en hel del där (i år har jag faktiskt nästan bara läst böcker från biblioteket), men det är ändå mycket jag saknar. Varför har de till exempel ingen pockethylla? Det var längesedan jag besökte ett bibliotek som inte har det. Det är ett bra sätt att för en lite billigare slant köpa in sådant som de inte skulle våga sig på annars. Överhuvudtaget så är Lysekils Stadsbibliotek ett omodernt bibliotek, som borde ta klivet in i 2000-talet, hur obehagligt det än kan vara för bibliotekariernas stackars bakåtsträvande sinnen.

Nu frågar sig säkert någon varför jag ändå går till biblioteket. Svaret är enkelt, det är för att det är det enda som finns att tillgå. Jag skulle inte ha råd att åka till Uddevalla varje gång jag vill låna en bok. Så jag får stå ut, och hoppas att något av min kritik kanske går hem. Men jag tvivlar, bibliotekarierna i Lysekil förändrar sig inte, helt enkelt för att de inte behöver förändra sig, för det finns ändå inget annat bibliotek att gå till här.

Jag vill slutligen påpeka att det finns en och annan trevlig bibliotekarie och assistent på biblioteket, men de som är sura förstör ju helhetsintrycket.

Tillägg 14:e april 2010: Jag förstår att det mesta bottnar i personalbrist och dåligt med pengar. Och ja, min kritik är aningen överdriven. Och märkligt nog har biblioteket blivit bättre den senaste tiden. Det kan kanske ha något att göra med den nya vikarierande barnbibliotekarien. Jag låter ändå det här inlägget finnas kvar, även om jag ångrar en del jag skrev.

Ibland undrar man...

Lysekils stadsbibliotek vet minsann hur man ska locka till sig barn:

Sportlovs-arrangemang för barn

Släktforska på sportlovet

Hjälp mormor, morfar, farmor eller farfar att släktforska på biblioteket. Du kan datorn och kan hjälpa till att hitta till arkiven på internet. Sällskapet Strömstierna är på plats och visar hur man gör.

Stadsbiblioteket torsdag 19 februari kl. 16.00

Ålder: från 11 år

---------------------------------------------

Jag tror att jag ska gå dit och ta mig en titt, om jag nu kan tränga mig fram bland alla släktforskningsintresserade 11-åringar.

Kurslitteratur

Varje gång jag ska börja en ny kurs kryper paniken över mig som ett obehagligt träskmonster. Det är alltid litteraturlistan som framkallar paniken. Antingen så är det en massa böcker som kostar mellan 200 och 500 kronor, eller så en stor bok som kostar 700. Jag föredrar det senare alternativet, men i den kursen som börjar nu är listan lång och besvärlig. Några finns som tur är som e-låneböcker, och så är det en massa artiklar som var lätta att få tag på. Men så är det de där böckerna som inte finns på biblioteket och som kostar en massa att köpa. Jag har ansökt om fjärrlån, men man vet ju aldrig hur lång tid det kan ta att få böckerna. Det tjänar inte mycket till att få en bok i april som skulle varit läst i februari.

Det brukar variera från kurs till kurs hur jag gör. Jag erkänner att jag har kopierat hela böcker, men jag har även köpt böcker för tusentals kronor (sammanlagt). En del böcker känns till och med som ett trevligt tillskott i bokhyllan, som Essential sacred writings from around the world och Medical Microbiology. Men annat, böcker som man inte ens kan få sålt och som man blir uttråkad av att bara tänka på, är mindre kul att ha spenderat pengar på, särskilt när det visade sig att man knappt ens behövde öppna den för att klara av kursen. Ibland känns det som om kursledarna slänger in böcker lite på måfå bara för att jäklas, eller för att få sålt böcker som de själva skrivit.

Jag har även bytt till mig böcker, och köpt begagnat, men jag vet inte om jag orkar hålla på med en massa besvärliga affärer just nu. Så jag hoppas på det bästa, att biblioteket fixar det åt mig. I sådana fall tar jag tillbaka allt negativt jag har skrivit om Lysekils Stadsbibliotek.

Tröttnar de aldrig?

På Lysekils Stadsbiblioteks hemsida finns en lista över vad som är mest utlånat föregående månad. Dessvärre är det inte indelat i kategorier (förutom DVD som har en egen kategori), så det är nästan bara tidningar och böcker med en veckas lånetid som är med, eftersom de givetvis lånas ut oftare. Samt en elmätare man kan få låna hem för att kolla sin elförbrukning. I vilket fall som helst så är listan värdelös.

Det vore intressant med en topplista över mest utlånad skönlitteratur, även om den skulle ägas av Camilla Läckberg. Vad jag kan se på vagnen med nyligen återlämnade böcker är att svenska deckare är populärast, vilket knappast är någon överraskning.

Jag ska givetvis inte sätta mig på några höga hästar, jag är en storkonsument av skräpkultur, men jag önskar att folk åtminstone kunde variera sig lite. Tröttnar de aldrig på Marklund och kompani?

Tredje gången gillt!

Alla som känner mig vet att jag alltid ska göra tvärtemot. Så, eftersom jag alltid har fått höra att jag skulle passa som bibliotekarie, satsade jag först på att bli gymnasielärare. Började entusiastiskt plugga. Hoppade av efter två år. Sedan tyckte jag att det vore en bra idé att bli sjuksköterska. Hoppade av efter ett år.

Nu har jag kommit till viss insikt, som tur är eftersom jag är 30 och egentligen redan borde ha både utbildning och barn och bil. Insikten är att de där idioterna (föräldrar, syskon, vänner & arbetskamrater) kanske hade rätt. Jag borde bli bibliotekarie.

Så till våren påbörjar jag Högskolan i Borås distansutbildning till bibliotekarie. Den är på halvfart så det kommer att ta fyra år, men för mig är det bara bra om det går långsamt eftersom jag förmodligen har sengångar-dna i mig.

En annan anledning till att jag förut var emot att bli bibliotekarie var att jag efter gymnasiet hade praktik på Lysekils stadsbibliotek ett tag, och minst sagt vantrivdes (det enda positiva med den praktiken är att jag träffade min bästa kompis, Arina, som jobbade där då).

Efter det hade jag visserligen en rolig bibliotekspraktik, tre månader i Skottland, men min vilja att bli bibliotekarie hade liksom tynat bort.

Nu får vi se hur det går. Jag vågar verkligen inte lova att jag ska fullfölja utbildningen, jag känner ju mig själv ganska väl vid det här laget. Men jag tänker positivt, och ska verkligen göra mitt bästa.

Böcker, förstås

Igår besökte jag Kils bibliotek, och det var lite vemodigt. Det är ett trevligt litet bibliotek, och är, som jag vid tidigare tillfälle har nämnt, nog det enda med Kil jag saknar.

De hade ett nytt gäng böcker till salu, och jag fick tag på en del godbitar. Bland annat boken Utrop av Celine Curiol. Den hade jag redan påbörjat (lånat på Karlstads stadsbibliotek) och gillar skarpt, så den köpte jag givetvis.

22 böcker har jag införskaffat sedan jag kom till Karlstad för två veckor sedan. Måste vara ett nytt rekord. Det rör sig mest om loppisfynd (typ 5 böcker för 20 kr), så jag har inte spenderat en massa pengar heller.

Uppdatering

Andra praktikveckan av tre har så påbörjats. Jag har tagit mitt första blodprov, och det gick bra. Inte för att jag vet vad det tjänar till, jag ska ju inte längre bli sjuksköterska. Men det är lite coolt att ha gjort det i alla fall.

Jag har lånat flera böcker på Karlstads stadsbibliotek och kommer inte hinna läsa alla. Just de böckerna finns inte på biblioteket i Lysekil, så om jag vill läsa dem får jag nog köpa dem (med tanke på bibliotekets korkade restriktioner angående fjärrlån av skönlitteratur).

I söndags läste jag ut boken Ode till en skjuten räv, av Helga Nou. Jag är inte direkt överdrivet intresserad av estnisk litteratur, men den här var faktiskt ganska bra. Den lämnade visserligen en hel del trådar hängande i luften, men helt oäven var den inte.

Goda nyheter

Jag vet inte om det är tack vare mig, men Lysekils Stadsbibliotek har köpt in Hans majestäts drake och Jadetronen! Så nu är jag inte lika sur på dem, de är tydligen öppna för allmänhetens förslag.

Inkompetens i Lysekil

Jag såg precis att man på Lysekils bibliotek har reserverat Hans majestäts drake åt mig. Nu var det ju faktiskt Jadetronen jag ville ha. Man ber väl inte om andra delen i en serie om man inte redan har läst den första? Jag ska gå dit och klaga imorgon.