Den här boken har det skrivits om på många bokbloggar, och jag känner att jag egentligen inte kan tillföra så mycket mer. Jag var först lite tveksam eftersom jag inte brukar gilla brevromaner, och så låter potatisskalspaj oerhört oaptitligt (jag lider av lätt potatisskalsfobi). Jag hade inte behövt vara så pessimistisk, för den var underbar. Rolig, varm, härliga karaktärer. Det är något alldeles extra rörande att till exempel läsa om en enkel fiskare som upptäcker Shakespeare och finner tröst i hans ord.Sen fick den mig att börja tänka på att mormor och morfar träffades under andra världskriget, när morfar, som var skåning, kom till Lysekil ombord på minröjningsfartyget Ven. Vilket fick mig att gå till mormor på ålderdomshemmet och ställa en massa frågor om när hon och morfar träffades. Det var både roligt och sorgligt. Särskilt roligt, när mormor härmade gamla tanter som vid den tiden såg ner på deras förhållande eftersom mormor "gått emellan" (morfar var redan gift och hade barn).
I vilket fall som helst, de skrev många brev till varandra på den tiden, när förhållandet var nytt. Mormor grät sig till sömns på kvällarna när morfar var på ett eller annat uppdrag i Östersjön. När de gifte sig beslutade de sig för att slänga breven, för de tyckte att de var deras ensak. Suck, vad irriterande! Nu när jag fått smak på brev igen.
Morfar älskade litteratur, och även om han helst läste thrillers, så hade han säkert gillat den här boken, för den tar kärleken till litteraturen på allvar - utan att vara snobbigt finkulturell. Den fick mig att känna upprättelse för alla gånger någon har sagt till mig att försöka leva i verkligheten istället för med näsan i en bok.
2 kommentarer:
Jag gillar brevromaner och måste nog ta och läsa den där.
Jag borde nog sätta mig med mamma och få höra lite mer om hennes liv. Det är så lätt att tänka att det kan man göra sedan, och sedan är det för sent. Det är så mycket jag skulle vilja veta.
Varför skall folk gå och slänga saker för? När jag och en god vän brevväxlade brukade vi skoja om att vi skulle skriva bra eftersom breven kanske skulle vara intressanta i en framtid när vi båda blivit berömda författare.
Jag glömde ju svara på din kommentar!
Du ska definitivt sätta dig ner och prata med din mamma, det är viktigt. Min mamma är ju som du vet en öppen bok, så jag har nog inte samma behov... Hon berättade igår att hon börjat skriva noveller. Erotiska.
Skicka en kommentar