Sidor

2010-02-01

Tess Gerritsen: Ensam

Jag tog en liten paus från alla de andra böckerna, som jag ändå inte kommer någon vart i, och läste den här (som jag köpte för fem kronor på loppis förra veckan). Jag har läst en bok tidigare av Gerritsen, som skriver medicinska thrillers och deckare. Hon är en sådan där kompetent, men inte fantastisk författare. Hon vet hur man knåpar ihop en hyfsat spännande handling, och hon är verkligen sakkunnig, eftersom hon är läkare i grunden. Men språkmässigt finns inga finesser, det är rakt på sak med så enkelt och lättläst språk som det bara går. Inget större djup. Ibland behöver jag läsa sådant.


Den här boken utspelar sig ombord på den internationella rymdstationen ISS, dit läkaren/astronauten Emma hastigt och lustigt får åka eftersom det blivit en plats ledig. Ganska snart bryter en dödlig och smittsam sjukdom ut ombord, och ingen vet riktigt vad det är för sjukdom eller om den går att bota. En efter en dör personerna ombord på ISS, och snart är Emma, som den svenska titeln så subtilt låter antyda, ensam.


Trots att boken är ganska förutsägbar, så är den faktiskt vansinnigt spännande bitvis. Det är en väldigt blodig och äcklig sjukdom, och Gerritsen spar inte på detaljerna. Det är blod, inälvor och hjärnsubstans. Det som orsakar sjukdomen är varken en bakterie eller ett virus, och det är riktigt kul att läsa om den märkliga lilla organismen (inte helt otippat så är medicinsk mikrobiologi ett av få ämnen som jag har godkänt i från mitt år på sjuksköterskeprogrammet). Dessutom är det intressant att läsa om tyngdlöshetens effekter på den mänskliga kroppen. 


Jag tyckte om den här boken, den var underhållande och krävde inte särskilt mycket av mig som läsare. Ett riktigt bra loppisfynd med andra ord.

3 kommentarer:

Arina sa...

Sätt upp mig på lånelistan!

Fru E sa...

Vilken ovanlig miljö, en rymdstation! Hur som helst, jag har gett dig en award. Du kan läsa en kort motivering här http://frue.bloggsida.se/kuriosa/tack-boksnoken Må så gott och på återseende!

Olivia sa...

Arina: Naturligtvis!

Fru E: Tack så hemskt mycket! Jag känner mig riktigt smickrad. Nu måste jag fundera ut vilka jag ska skicka den vidare till, de flesta har ju redan fått den.