Sidor

2009-06-15

2 x Artemis Fowl

Eftersom jag för tillfället inte känner för att läsa något som kräver särskilt stor tankeverksamhet tänkte jag att det var dags att läsa femte och sjätte delen i Eoin Colfers roliga serie om det tonåriga kriminella geniet Artemis Fowl.

De tre första böckerna i serien var faktiskt riktigt bra. Vansinnigt roliga, actionfyllda och ganska spännande. Artemis var tolv år i första boken, och var i det närmaste ondskefull. Han var självisk, kall och bitter - och förstås otroligt intelligent. Han upptäcker en gömd civilisation med vättar och andra magiska varelser - som han först försöker klämma på guld, men under böckernas gång förändras han, mycket genom sitt samröre med vättarna och särskilt då hans vän Holly Short.

Jag var inte så förtjust i fjärde boken, Slipad Opal, den var småseg och humorn var på lite väl låg nivå (mest om dvärgen Mulch Diggums och hans gasproblem).

De försvunna demonerna

En demon från en annan dimension blir kidnappad av Artemis kvinnliga motsvarighet, den tolvåriga Minerva som tror att hon genom att bevisa att demoner existerar ska få Nobelpriset. Demonerna är inte onda, så Artemis, Holly och de andra bestämmer sig för att rädda honom. På spel står även demonernas hem, Hybras, som är på väg att lösas upp och försvinna i tid och rum.

Boken var lite seg i början, men blev riktigt spännande mot slutet. Och den lilla demonen, Nummer 1 (även kallad "Strunten" av en mobbare) är en rolig karaktär.

Tidsparadoxen

Artemis är numera en ganska god människa, om än lite för smart för sitt eget bästa, och när hans mamma är på väg att dö i en mystisk sjukdom måste han bege sig bakåt i tiden för att hindra sig själv som tioåring från ta livet av en lemur.

Böckerna om Artemis är egentligen mer science fiction än fantasy eftersom vättarna är teknologiskt framstående, och här känns det ännu mer så, även om tidsresan sker med hjälp av magi.

Bra underhållning om man vill ha något lättläst och humoristiskt, men stor litteratur är det ju inte (fast det kanske man tycker om man tillhör böckernas egentliga målgrupp, elvaåriga pojkar).

2 kommentarer:

Sarah sa...

Jag hade, sjukt nog, en liten förälskelse i Artemis Fowl när jg var i *host* 15-årsåldern och läste de tre första böckerna. Jag kommer ihåg dem som otroligt bra, roliga och med lite ironi. Är de följande tre böckerna värda att läsa? Eller ska jag istället läsa om de tre första och hålla mig till min positiva syn av Artemis Fowl-serien? :)

Olivia sa...

Sarah: Jag tycker att du ska läsa resten av böckerna, även om de inte är lika bra som de tre första. Dessutom är det inte säkert att du tycker de är sämre, det är ju bara min åsikt.