Glad midsommar?

Jag hatar midsommar. Själva grundidén gillar jag - det borde kunna vara en magisk högtid med blommor, musik och god mat. Som det var när man var liten. Men av någon anledning tar midsommar tappat all sin magi och är nu bara en anledning för barnfamiljer skutta runt stången och fjortisar att dricka sig redlöst berusade. Nej tack, jag stannar inne. Midsommar tar fram min mest gnälliga och sura sida. Jag hatar glada firare. Jag hatar badgäster. Jag hatar trängseln och jag hatar folkdansgillet.

Jag ska visserligen äta lite sill med familjen, men sen tänker jag gå hem till mig och barrikadera mig tillsammans med katten och en massa böcker.

För det är inte midsommarafton som är värst, nej, det är midsommardagen. Då är det nämligen dags för årets raggarcruising. Sommarens värsta dag. Som tur är bor jag inte så jättecentralt, men jag tänker inte sätta foten utanför lägenheten om jag inte måste.

Mitt usla midsommarhumör kommer antagligen att gå över snart, det börjar bli varmt i vattnet så snart kan jag tillbringa dagarna ute på någon klippa och läsa och ta ett dopp ibland. Jag har köpt en strandmadrass som jag verkligen hoppas att jag får användning för. Jag invigde den i förrgår när vi tog båten till en stenig strand där det var kvällssol. Sådana dagar är sommaren bra.