
Sen blir det hela ganska flummigt (för att inte tala om jungianskt). Greyface lyckas ta sig ut till verkligheten och hotar Jacks dotter, och Jack måste gå in i sina egna drömmar (eller något i den stilen, det är svårt att förklara) för att leta reda på Greenface.
Boken är som sagt var ganska flummig, och det är svårt att ta in allt. Ibland är den lite fånig och ibland lite väl långsökt. Men vid andra tillfällen är den vacker och spännande. Holdstock är verkligen övertygande i sitt språk och det är svårt att värja sig för de fantastiska världar han målar upp. Jag som har lätt för att drömma mig bort blir ganska djupt indragen i den här boken, som innehåller element av jungianska arketyper och forntida mytologi...det är alltid kul att läsa böcker där jag känner att jag har nytta av att ha läst religionsvetenskap.
Boken är bäst i början, innan handlingen blir alldeles för invecklad, men den är helt klart läsvärd och jag är verkligen sugen på att läsa fler av Holdstocks böcker.
3 kommentarer:
Det låter som om mycket skulle gå mig förbi om jag läste den.
Jag tyckte ganska mycket om Holdstocks Mythago Wood, men även den led en smula av att definitivt vara bäst första halvan. Fortfarande en bra bok även som helhet, dock.
//JJ
Jag har också tänkt läsa Mythago Wood, när jag nu ska få tid med det...
Skicka en kommentar