Sidor

2008-03-05

Sara Gruen: Water for elephants

Först och främst vill jag säga att den här boken definitivt inte är något för cyniker. Jag tror att man måste läsa den här boken med hjärtat för att uppskatta den, för om man tänker efter, och analyserar, för mycket - så är det faktiskt en rätt så kass bok. Karaktärerna är ganska platta och inte särskilt trovärdiga, handlingen är lite slarvig och väldigt förutsägbar. Dialogerna är rätt så fåniga.
Jacob Jankowski är en 23-årig veterinärstuderande som mister sina föräldrar i en bilolycka, och genom några olika omständigheter (inte särskilt trovärdiga) hoppar han på en förbipasserande cirkus, och blir cirkusens veterinär. Han blir naturligtvis kär i den vackra cirkusprinsessan Marlena, som givetvis är gift med den charmerande men ondskefulle djurtränaren August. Jacob blir också kompis med en dvärgclown och en gammal alkis, samt elefanten Rosie (som är min favoritkaraktär i boken).

Boken utspelar sig 1931, och USA är ett fattigt och slitet land. Cirkusen, som heter the Benzini Brothers Most Spectacular Show on Earth, har en extremt girig cirkusdirektör som inte drar sig för att helt enkelt kasta av folk från tåget (cirkusen åker med tåg genom landet och sväljer spillrorna av fallna cirkusar), och som utnyttjar både människor och djur för att tjäna så mycket som möjligt.

Egentligen så hatar jag cirkus. Jag hatar clowner och jag hatar att se djur som elefanter och sjölejon förnedras genom att tvingas uppträda. Fast ännu mer än traditionell cirkus, så hatar jag nycirkus. Blä!

Jag tyckte om att cirkusen var tågburen, för lika mycket som jag hatar cirkus, så älskar jag tåg. Atmosfären är välbeskriven, man kan riktigt känna doften av sågspån och sockervadd. Jag kunde i alla fall inte lägga ifrån mig boken när jag väl hade börjat läsa den. Man får nog läsa den lite som en saga, inte kräva att den ska avspegla någon slags verklighet. Och som sagt var, cyniker göre sig icke besvär.

Jag tyckte om den här boken. Den var inte superbra, och förtjänar kanske inte allt ståhej. Men den värmde själen litegrann, och för en deprimerad människa är det ett ganska gott betyg.
Den finns översatt till svenska, och heter då Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow.

1 kommentar:

ka sa...

Hoho, jag gillar din läsning av Gruen! Här är min: http://lilaplaneten.wordpress.com/2007/12/08/water-for-elephants-av-sara-gruen/