Sidor

2009-12-21

Tvåårsjubileum

Den 23:e december år 2007 påbörjade jag den här bloggen. Den är en av ytterst få påbörjade projekt som jag lyckats hålla vid liv, någonsin. Jag är kanske inte helt nöjd med allt jag har skrivit, men jag har i alla fall skrivit. Bloggen har varit ett sätt för mig att klara mig igenom ganska så djupa depressioner och jobbiga livskriser. Bloggen har gjort att jag har känt att jag haft kontroll över åtminstone en liten del av mitt liv, en liten del av mig själv där jag inte känner mig korkad, ful och misslyckad.

Depressioner är fördummande. Det är som om min hjärna är vilse i någon slags tjock otäck dimma som inte vill skingras hur mycket jag än försöker. Får jag någon gång en intressant tanke om en bok jag läser, så är den tanken garanterat försvunnen när jag ska skriva om boken. Jag kan inte formulera mig lika bra som när jag gick på gymnasiet, vilket känns hemskt för det borde ju vara tvärtom.

Men jag skriver ändå, för det får mig att må lite bättre. Om sedan någon läser min blogg och får ett och annat boktips, så är det bara en bonus.

4 kommentarer:

Arina sa...

Som du vet läser jag din blogg och inte bara för att du är en vän. Jag blir alltid lika glad när jag ser ett nytt inlägg.

Det där med depressionens påverkan på intellektet kan jag hålla med om. För mig är det oftast energin som tryter. Jag kan ha så många idéer till inlägg men när jag försöker sätta mig ner och formulera tankarna i ord så är allt som bortblåst, eller så krävs det lite efterforskningar eller googlande och då försvinner all lust och jag tänker "jag gör det i morgon".

snowflake sa...

Ett tips är att ha ett papper eller ett anteckningsblock plus penna intill där du oftast läser. Då kan du krafsa ner några ord som du tänker på, för att kicka igång hjärnan med dem när du sen blir bloggsugen.
Om böckerna är dina egna kan du göra pyttesmå anteckningar eller bara kryuss eller stryka under i dem.
En del tycker att sånt är hemskt, vandalisering, men jag tycker att det är lite roligt att hitta det sen om man läser om en bok efter tio år och komma ihåg att "ja, just ja, så tänkte jag då".

Olivia sa...

Snowflake: Ibland får jag för mig att anteckna under läsningen, och det fungerar rätt bra. Men för det mesta glömmer jag det, eller orkar inte. Ska försöka bli lite bättre på det.

Angående att anteckna i böckerna, så skulle jag inte ha något emot det (i mina egna alltså), det visar ju bara att boken är läst, och om någon någon gång skulle ärva mina böcker så finns jag kvar i dem. Så det borde jag ju börja göra!

Arina sa...

En penna är ju lätt att ha till hands. Vill man inte göra alltför stora ingrepp så kan man anteckna med blyerts, det är inte lika störande om man läser boken senare heller eftersom det inte drar blicken till sig på samma sätt som blå text.